Det Fattig-Sverige du inte trodde fanns

Jag gissar att Bianca Ingrosso och andra stora influencers som tjänar mycket pengar också betalar mycket skatt. Det är ett sätt att bidra, som faktiskt är demokratiskt, eftersom väldigt många människor lägger tid och kraft på att följa influencers. Säkert finns det fattiga människor som älskar att följa influencers, då det inte kostar något och troligen är en verklighetsflykt. Så Bianca bidrar på många sätt till att det fattiga Sverige ser ut som det gör. 

Om jag ungås med dig på ett sätt så att jag stärker dig och får dig att agera på ett sätt som är bra för dig själv och andra, så har jag bidragit mentalt.

Det är oerhört mycket enklare att få saker gjorda i en positiv miljö där folk berömmer varandra.

Jag förstår hur du tänker nu. Du tänker att varje människa kan vara i skick att vara där för andra. Det är något jag vet inte stämmer, även om jag tror att majoriteten av alla människor, fattiga som rika och allt däremellan, önskar vara där för andra. Så då får vi agree to disagree på denna punkt. 

Det håller jag med om. 

Ja, hur fungerar det egentligen i Sverige? Har man ingen inkomst kan man få bidrag som täcker hyra, mat och levnadsomkostnader. Inte ett liv i lyx, men något som fungerar. Har dessa personer som får detta bidrag skulder, får de inget bidrag till det. Har man en låg inkomst och hög hyra kan man i vissa fall få bidrag till hyran.  

Om man kan få bidrag till att bo, äta och leva, är man då verkligen fattig? Om man känner sig fattig pga skulder som inte täcks av bidragen, borde man då klaga?

Varför har vi ekonomiska flyktingar från andra sidan jorden i Sverige? Jo, för att man ur ett globalt perspektiv får det bra ekonomiskt bara av att vistas här.

Jag menar inte att alla kan vara i skick att vara där för andra. Däremot är jag övertygad  om att man inte kommer att ha någon särskilt hög grad av inre frid om man inte kan det.

Tänker närmast på UGs reportage om den gravt autistiske pojken som vanvårdades och tillslut inte klarade av att vara något annat än en belastning för sin omgivning. Han gick under mentalt och orkade inte leva. 

Har sett liknande handikappade individer må bra men då har det sociala runt om dem fungerat och de har kunnat bidra genom att sprida livsglädje. 

Visst är det trevligare att hjälpa någon som är glad och tacksam. Allt går smidigare då.

När jag inte hade en inkomst som räckte till något annat än mat, hyra och knappt det, 6000-9000 kronor per månad av och till under många år, så var jag ofta orolig för att inte kunna betala hyran. Jag kunde inte göra något extra om inte andra betalade. Jag var tacksam men det gjorde också ont att vara i den situationen. Jag var väldigt bekymrad, ofta, samtidigt som jag var tacksam över den lilla inkomst jag hade. Glad var jag väldigt sällan under dessa år. Energin var körd i botten. Jag skulle aldrig ha orkat svara och försvara mig i en sådan här tråd på den tiden. Men nu, för några veckor sedan när folk började klaga över att inte kunna konsumera ordentligt och behöva ta av sina sparpengar för att betala elen så ville jag starta en tråd om fattiga i Sverige för att ge de som klagade över sådant perspektiv, och visa hur privilegierade de trots allt är. 

www.familjeliv.se/forum/thread/82063316-rantor-el-mat-bensin

Här är en tråd av någon som jag känner med. Hon måste välja mellan att ta ifrån barnen deras hem eller att riskera värre ekonomiska problem. Men det finns inte riktigt något att flytta till, då hyresrätter är dyra. På hennes ort finns åtminstone alternativet hyresrätter. Eller, vad jag hade rekommenderat, flytt till bostadsrätt med låga kostnader. Men hon hade svårt att sälja huset skrev hon. Bilen behöver hon säkert också där hon bor. På landet kan det både saknas alternativ till hus och vara svårt att sälja plus att huset knappt är värt något, som människor påpekat tidigare i tråden. Kvinnan är orolig med all rätt, och inte särskilt glad. Men hon har åtminstone vissa valmöjligheter kvar som många inte är i närheten av. 

Delvis det som är min poäng. I den tråden förklarar  personen att hon äger villa och klagar samtidigt på att hon är fattig. Likt den shoppingkultur vi lever i skriver hon in trygghet i de materiella tingen när den egentliga tryggheten är barnens föräldrar.