Barnet har en dyr hobby,hur blir det efter separation?

Försörjningsplikt är inte samma sak som att behöva sponsra t.ex. ridning eller hockey. Även om barnet visar ett intresse för en dyr hobby är det givetvis ett gemensamt beslut mellan föräldrarna att låta barnet börja eller ej. Om de inte är överens får barnet hitta på något annat. Ena föräldern kan ju inte signa upp barnet på något som den andre inte godkänt och sen kräva att de ska dela på kostnaderna, det är ju helt befängt.

Eftersom detta är så oerhört vanligt kan vi inte se det på individnivå. Vi måste stärka kvinnor i allmänhet. Vi måste lära män att sociala relationer, att tänka på andra, att göra sin del i en relation, att sätta andra främst är något att eftersträva och inte en svaghet.

Det börjar redan som barn när man lär småflickor som kommer gråtande över att en pojke har retats, kladdat, tagit hennes saker att det är fel och hon har rätt att reagera. I alla tider har vi förminskat hennes reaktion: Han är säkert kär i dig. Så är pojkar. Tänk inte på det. 

Det fortsätter i tonåren. Tjejer lär sig genom andra, genom samhället att de ska vara söta och lagom för pojkarna. Det viktigaste är att ha en kille. Till och med tidningar för unga tjejer lär de i varje nummer hur de ska se fina ut, hur de ska få killar på fall genom att vara behagliga och inte för mycket. De får även i tonåren lära sig att killar "inte förstår känslor och att bry sig om andra som vi tjejer gör". 
"Du kan inte begära att han ska förstå sånt".

Här på FL regnar kommentarerna in när en kvinna skriver in att hon är besviken på sin man som inte firade hennes födelsedag fast hon firade hans, inte ställde upp när hon var i nöd etc: Jamen han är väl ingen tankeläsare. Har du förklarat ordentligt att han måste vara lite mer omtänksam när du är ledsen? Att du är tyst och gråter är inte tydligt nog. Det är du som inte kommunicerat tillräckligt bra. 

Fina ord men hur är det relevant här? Ska vi stärka ts som kvinna genom att stötta henne i hennes krav på att hennes man ska ta ansvar för hennes ekonomiska beslut?

Många som pratar om att TS har sig själv att skylla som gått med på uppdelad ekonomi. 

Men vadå gått med på? Vad har hon haft för val? Man är inte tvungen att ha gemensam ekonomi, det är fritt fram för TS make att behålla sina pengar för sig själv och kräva att de delar på räkningarna. Det enda man som gifta har skyldighet att göra är att se till att den andre har mat och husrum. 

Att det är just kvinnor som hamnar i denna situation är naturligtvis ingen slump. Det är heller ingen slump att män är ok med att kvinnorna stannar endast pga ekonomiskt beroende och tycker att det känns rätt ok. 

Min gissning ar att TS man sagt nej till aktiviteten, nar den val kom pa tal, och att TS darfor ar den som sjalv betalar for den eftersom hon var den som insisterade att barnet trots allt skulle ga pa den. Inte alla som har rad med hockey/ridning/skidakning/annat dyrt, men den som trots allt tar beslutet att barnet ?radande ekonomisk situation till trots- absolut maste ha just denna aktivitet ar ju givetvis den som betalar. Detta ar ju heller inte deras enda barn, eftersom TS skriver att deras ena barn har denna dyra aktivitet, sa det kan komma att fa konsekvenser aven i framtiden, om nagot av deras andra barn ocksa vill ha just denna aktivitet. Man kan ju inte erbjuda ett av barnen och sen neka de andra. Mannen kanske haft detta i atanke nar beslutet togs? Kan ju ocksa vara sa att TS man sparar till storre boende t ex. eller helt enkelt tycker att aktiviteten inte ar vard det pris man maste betala, men oavsett varfor sa har de inte varit overens och darfor ligger det pa TS att betala eftersom det ar hon som insisterar.

 

Utav egna erfarenheter nar jag sjalv vaxte upp sa kunde man tyvarr inte alltid fa den fritidsaktivitet man ville pga ekonomin. Jag ville spela piano, men vi hade endast rad med blockflojt. Jag ville saklart rida, men det var ocksa for dyrt, sa istallet spelade jag basket. Hund tjatade jag ocksa om, men fick noja mig med att ga ut med grannens tax. Man kunde helt enkelt inte fa allt man ville, vilket ar en bra erfarenhet att ha med sig i livet (hur surt det an kandes nar man var liten). Visst fick man ga pa aktiviteter, men inte de dyraste. Gick ocksa pa en del billiga som anordnades genom fritidsgarden, bl a matlagning.

Jag har inte påstått något av det du säger. 
Har någon inte råd så får man ta det i åtanke. Naturligtvis. Oavsett om man är skild eller inte. 
Ordalydelsen jag protesterade mot var följande:
"Varför skulle han betala för en dyr hobby som ha. Tydligen inte tycker att barnet ska hålla på med"

Tycker, inte Har inte råd med. Jag tolkar det som att barn bara bör syssla  med något som även föräldrar är intresserad av. Sen insinuerades att mamman "självsvåldigt" fått in barnet på. Det vet vi ju inget om. 
Jag vet vad försörjningplikt är. Jag tycker att barnets hobby är ett behov och att viljan ska finnas från båda att betala lika mycket för sitt barn även efter en separation/skilsmässa.  Även skilda barn bör få fortsätta med sin grej om det funkar. 
Barn har intressen och hobbys och det ingår som förälder att stå för det så långt det är möjligt. Oavsett om man lever tillsammans eller inte. 
Men jag vet att föräldrar plötsligt vägrar för att bråka med den andre föräldern och så får barnet sluta. 
Bedrövligt!  Som jag skrev så vill ju en del inte ens betala för läkarbesök även om man är försörjningspliktig. 

Det är en annan sak att ha delad eller gemensam ekonomi, men TS har faktiskt sig själv att skylla som låter barnet fortsätta med en dyr hobby när hon vet att hon inte får en krona för det från maken. När frågan om betalning kom upp borde hon ha gjort någon form av överslagsberäkning om hon själv har råd att stå för det varje månad eller inte, och utifrån det beslutat om barnet kunde fortsätta eller inte, eller i vilket fall när hon upptäckte att hon inte kommer att kunna fortsätta betala. Hon verkar inte ha råd med just den här hobbyn och hur hjärtskärande det än är för barnet så måste man i så fall avsluta.

Har ni äktenskapsförord? Om din man tjänar så bra kanske du kan få ut en fet summa i skilsmässan?

Självklart har TS gått med på deras ekonomiska upplägg. Utmåla inte TS som ett ansvarslöst offer. 

Mitt inlägg var ett svar på en som menade att TS inte ska ses som ett offer, hon har ansvar för stt ha hamnat i denna sits med denna man. 
Ja, men genom att förstå strukturerna bakom kan vi förstå hur TS hamnade här. Det betyder inte att man ska se TS som ett viljelöst offer men att det också bör finnas en förståelse för hur det faktiskt ofta ser ut.