Barnet har en dyr hobby,hur blir det efter separation?

Jag tycker det är en lika intressant fråga varför man på 2000-talet skuldbelägger kvinnan som blir illa behandlad av sin man. Varför är det någon slags normalitet att män utnyttjar och är taskiga mot sina fruar och att kvinnor hela tiden ska vara beredda på detta? TS har väl gått in i ett förhållande som hon förväntade sig skulle vara på lika villkor och har sedan blivit gravt ekonomiskt utnyttjad av sin man. TS har försökt hjälpa sitt barn att må bättre med hjälp av en hobby och har valt att se bortom sina egna behov medan mannen inte gjort detta. 

För att kvinnors självkänsla ska stärkas måste det här föraktet mot kvinnor försvinna, öppnar man upp om en jobbig situation ska man inte behöva höra att man förstör för andra kvinnor. Lägg ansvaret där det hör hemma. Det är trots allt 2022. 

Hur gick det till när du anmälde barnet till denna aktivitet? Var din man emot hobbies för barnen i allmänhet eller just denna aktivitet?

(Min egen gissning är att mannen är mycket restriktiv med att betala saker för barnen och att TS då får rycka in och betala aktiviteter, ny vinteroverall, gummistövlar då de gamla gått sönder etc etc. Eftersom han tycker att det är helt ok att TS som endast har 50% av hans lön ska stå för barnets aktivitet. ) 

Stina hade även en mycket bra tanke kring att om ni separerar så kanske inte barnet behöver denna aktivitet på samma sätt. Barn känner av stämningar mellan föräldrarna. De märker att pappa är rigid och tuff mot mamma. De märker att mamma är undfallande och utschasad. De märker att det är spänningar mellan föräldrarna. 

Men TS får gärna berätta mer.

En sista tanke: Det är alltid lika intressant hur inkörda vi är på att peka det anklagande fingret mot kvinnan när mannen beter sig illa. 

Många som pratar om att TS har sig själv att skylla som gått med på uppdelad ekonomi. 

Men vadå gått med på? Vad har hon haft för val? Man är inte tvungen att ha gemensam ekonomi, det är fritt fram för TS make att behålla sina pengar för sig själv och kräva att de delar på räkningarna. Det enda man som gifta har skyldighet att göra är att se till att den andre har mat och husrum. 

Att det är just kvinnor som hamnar i denna situation är naturligtvis ingen slump. Det är heller ingen slump att män är ok med att kvinnorna stannar endast pga ekonomiskt beroende och tycker att det känns rätt ok. 

Varför skulle du inte betala om det var nåt barnet var intresserad av?

Pappans syfte är att straffa mamman genom att vägra betala för barnets aktivitet. Tyvärr är det ju barnet som får ta smällen när pappa utövar ekonomisk utpressning mot mamman.

Föst in barnet? Det låter som att TS tvingat på barnet en hobby det knappt ville gå på?

Endast TS och hennes man vet hur det ligger till, och TS har tyvärr lämnat tråden. 

Min gissning, byggd på återkommande erfarenheter är att mannen "inte ser" barnets behov och därmed inte vill bidra till det.
Mamman ser, och tar beslutet att trots att det kommer att tynga henne ekonomiskt, så sätter hon barnets välmående främst och ser till att barnet får gå på den hobby som gör den gott.

Med tiden retar det henne mer och mer hur pappan ständigt kommer undan både ekonomiskt och tidsmässigt med att "inte se", att "inte förstå ". Med att tycka att det inte gagnar honom och då får det vara. 

Ett annat exempel: mamman i en familj tar upp att barnen nu när hösten närmar sig behöver nya regnkläder. Pappan blir alldeles förvånad, tanken har inte ens slagit honom. Vaddå de kan väl ha de vi köpte förra hösten?
Mamman förklarar att barnen växt en del sen dess och kläderna både stramar och glipar nu.
Pappan tycker att så farligt kan det väl inte vara, kommer det in lite regn så torkar det ju snabbt. 

Mamman har inte hjärta att låta dom gå i dessa kläder utan köper en ny uppsättning till vardera barn. Hon ber inte pappan om pengar eftersom hon vet hans inställning. Det blir ett mönster. 

Det är även detta som med tiden gör det svårt för mamman att lämna.

Är vi överens om att båda föräldrarna (om de är närvarande och har stabil ekonomi) bör bekosta fritidsaktiviteter för sina barn? 
Inget om vilken hobby eller summa nu, utan är vi överens om att det är bådas ansvar? Om inte, kan ni förklara varför den ene inte ska betala alls?

Ja.
Men om man inte har några reella invändningar mot honbyn (farlig, tidskrävande et.c.) utan bara inte GILLAR den själv -ska man då hindra barnet från att utöva den eller slippa betala?