Vad tycker ni om vigselsystemet i Sverige

För mig med. Jag förstår Sven Johansson (tror jag), men jag tycker inte att just Svenska kyrkan ska vara en församling med höga trösklar, där man avkräver människor bevis på en personlig gudstro, för att de ska få vara med. Jag tycker att vem som helst ska känna sig välkommen där. Kunna gå på familjeaktiviteter, åka på familjeläger, sätta sina barn i miniorerna och barnkörerna, gå på gudstjänster 1 Advent och Julafton (även om man inte går annars), delta i kurser om helgonens liv eller ikonmålning, be diakonissan om en matkasse om man har mer månad än lön kvar...

Dessutom blir ovannämnda ett sätt för vaniga, halv- eller icketroende svenskar att komma i kontakt med kyrkan. Kyrkan kan utnyttja dessa tillfällen till mission, och det tycker jag även att de gör - på ett bra sätt, faktiskt. På julgransplundringen t.ex., som min familj alltid gick på när barnen var små, så började man alltid med en gudstjänst i kyrkorummet, med enkla ord så att även barnen skulle förstå. Sedan blev det dans kring julgranen i församlingshemmet och slutligen fika med lussebullar och pepparkakor. Och på familjelägret var det en andakt i kapellet varje dag, samt en kort bön före varje måltid. Resten av tiden var det sport och lek, och möjlighet för familjerna att informellt börja närma sig en diakon eller präst. 

Jag undrar lite var Sven Johansson tänker, att vanligt folk ska få den första kontakten idag, om man måste vara troende redan första gången man går inom dess portar? Visst, det finns dom som själva börjar söka bland religionerna - men det är inte Medelsvensson. 

Den starka tron och de höga kraven som Sven Johansson eftersträvar, finns ju redan i frikyrkorna. Man kan ju välja en av dem i stället!

Vi är inte alltid ense, men här är vi det. 

Något kan det ligga i det, för när man inte får det hemifrån är det ju något man upptäcker och undersöker själv. Det blir liksom en stabilare trosgrund Jag har också personlig erfarenhet av det övernaturliga, just i samband med kyrkan. Man kan säga så att jag vet vad jag har sett med egna ögon, men just det skedde inte främst när jag kom till tro, utan främst långt senare, efter mer än 20 år som kristen, efter 40.

Vad gäller allvar så kan jag väl säga så här: Det är en enorm skillnad på vår tillvaro om jag i huvudsak har rätt jämfört med om jag i huvudsak har fel, så visst är det verkligen allvar.

Det jag vill är att fler ska förknippa kyrkan med Jesu frälsningsbudskap än med kulturarv. Sverige är jämte Japan världens mest sekulariserade land, men jag tror att Gud vill att nya vindar ska blåsa. Du tror inte det, men en av oss har fel i den saken antingen jag eller du.

jag tänker absolut fortsätta att engagera mig i Svenska Kyrkan.

 

Exakt var har jag skrivit något om att avkräva bevis på personlig gudstro ? 

Jag tycker inte det är självklart. Jag tar bokstavligt på ''tills döden skiljer oss åt'', om man har sagt det löftet inför Gud. 
Det Gud har sammanfogat, får människan inte skilja åt, som sägs i vigselgudstjänsten, men som också Jesus sa. 

Det var inte jag som skrev det, utan jag höll med (XXX) om hennes inställning (vi har ofta avvikande åsikter). Men du ställer rätt höga krav på andra. Du skrev det själv till mig innan. Du anser inte att man ska ta nattvarden eller läsa trosbekännelsen om man inte är troende, fast egentligen är det inget som du ska bry dig om, det kan vara det som (XXX) menar med höga trösklar

Du har helt missuppfattat mig. Jag har verkligen inte skrivit något om att avkräva bevis på personlig tro för att få vara med.  Jag har heller inte skrivit något om att inte vara välkommen. Tvärtom sa jag att gudstjänsterna ska vara öppna för alla, och att diakoni och internationell hjälpverksamhet ska riktas till alla som kan nås. Du har helt missförstått vad jag vill säga. DÄREMOT tycker jag att man kan göra en viss SJÄLVPRÖVNING, och sträva efter ÄRLIGHET. Vissa handlingar är bekännelsehandlingar, som t.ex. att läsa trosbekännelsen. Menar man inte vad man säger då ljuger man ju. Även att ta nattvard är en bekännelsehandling. Jag har FULL RESPEKT  för de som går konfirmandkurs (som alla ska vara välkomna på), men sedan ärligt väljer att avstå från själva konfirmationen då de inte tror. Det är verkligen ärlighet.

Sen visar tyvärr lång tids erfarenhet att det till stor del inte har fungerat, ur missionsperspektivet, med de tillfällen då många icketroende kommit i kontakt med kyrkliga verksamheter. Det vore möjligen om man kunde göra om sådana verksamheter så att det bar mer frukt, men hittills har det ju inte lyckats, då Sverige fortfarande, jämte Japan, är världens mest sekulariserade land.

jag har verkligen inte sagt att man måste var troende första gången man går innanför kyrkporten. Så där har du helt missuppfattat mig.

Så de där kraven du tror att jag eftersträvar eftersträvar jag inte.

 

Det är inte höga krav att tala för ärlighet i rena bekännelsehandlingar. DÄREMOT har jag aldrig någonsin sagt att man måste bevisa en personlig tro för att delta i olika kyrkliga arrangemang. Tvärtom har jag t.ex sagt att gudstjänster och kyrklig hjälpverksamhet ska vara öppna för/rikta sig till alla. Även en mängd andra arrangemang är för alla, men jag tycker inte att det är för mycket begärt att rena bekännelsehandlingar åtminstone respekteras genom att ske med ärlighet.

Det är inte heller fel att sträva efter en tydligare kristen profil, och att ens kyrka faktiskt skall hjälpa fler att finna tron på Jesus. Jag verkar för det i fullmäktige.

Fast nu vet jag ju vad du har skrivit här och på andra ställen. Om att du är rädd för män, rädd för att bli fast med en man som behandlar dig illa. Och ändå vill du inte att en kvinna, som har haft oturen att gifta sig med en man som gör det - kanske misshandlar henne gravt till och med, och tvingar henne till sex när hon inte vill - ska få skilja sig?

Som sagt, jag tycker dock att vid eventuellt omgifte, så bör kyrkan pröva hennes skäl till den första skilsmässan. Det duger inte att ordna fyra stora kyrkbröllop efter varandra, där huvudsyftet är att bruden ska ha "allt ljus på mig" i fantastiska vita kreationer och brudkronor. Tänk Pamela Anderson, t.ex....

Majoriteten av skilsmässor beror dock inte på misshandel. 

Här är en bra sida, som ger ett bra svar:

www.catholic.com/qa/is-divorce-a-sin-when-ones-spouse-is-abusive