Hur jämställt är Sverige?

Som exempel finns ju många i den här tråden som påstår att kvinnor sitter och tycker synd om sig själva i en offerroll - det är exakt den typ av skit som vi fortfarande dras med i det här landet.

Och vad händer när man "sätter ner foten" och slutar göra hushållsarbete? Hur illa ska barnen fara, och hur illa ska hemmet förfalla?

Hur mycket ska man först instruera, eftersom förmågan att lära sig saker verkar begränsad till yrkeslivet?

Nej, ansvarslösa män är inte kvinnors fel. Tänk att det kan vara så accepterat att inte göra rätt för sig hemma, men nåde den (särskilt på familjeliv) som låter en skuld förfalla eller som lever på bidrag.

Hur stor del av boendet och ansvaret hamnar sen på kvinnor vid skilsmässa?

Det som får din analys att falla är det faktum att eftersom kvinnorna sover (eller pillar med nått i badrummet) medans mannen fixar allt detta så räknas det inte. Eftersom kvinnan inte ser dessa sysslor bli utförda så räknas de inte.

Om mannen t.ex fixar punkan på barnets cyckel, rensar hängrännorna, fyller på spolarvätska i bilarna, kollar oljan, kollar däckstrycken, byter tändstift på gräsklipparen och går ut med sopporna medans kvinnan spenderar 2tim i badrummet med att färga håret eller fixa något med ögonfransarna.... Så är han fortfarande en ansvarslös mansbäbis om han senare på kvällen vill se på fotboll och undrar vad det blir i matlådan till imorgon medans kvinnan lagar middag......Du ska inte sätta ner foten genom att sluta utföra hushållssysslor, däremot skall du kräva att din partner bidrar med en lika stor arbetsinsats som du.

I ett väl fungerande partnerskap så drar båda parter nytta av det som den andra bidrar med, detta får som följd att de tillsammans lägger mindre energi och tid på "hushållssysslor" än vad 2 singlar gör sammantaget.

Tänkvärt är även att man inte nödvändigtvis behöver "göra hälften" av alla sysslor för att det ska bli rättvist och jämställt, man kan dela upp ansvarsområden.

Det viktiga är att båda parter laddar samma insats med samma värde för att de ska ha en chans att vara överens om fördelningen.

Om du, vare sig du är man eller kvinna, finner dig i en relation där du är missnöjd med ansvarsfördelningen och arbetsinsaten ni båda lägger på "obetalt hushållsarbete" så är det ditt personliga ansvar att ställa krav på din partner, eller avsluta relationen.

Att gå o muttra lite för sig själv o låta åren rulla på i missnöje kring detta, det är ansvarslöst.

Det är här mina egna upplevelser och erfarenheter säger mig att det som män typiskt bidrar med ofta värderas till noll o ingenting av kvinnorna.

På samma sätt som du mycket riktigt argumenterar att "ansvarslösa män är inte kvinnors fel" så går det även att vända detta resonemang precis rakt om.

Att kvinnor inte tar ansvar för sin karriär, sin ekonomi och sin pension är inte männens fel.

Hur tänker du att ett separerat par ska fördela ansvaret?? Både mannen och kvinnan sköter givetvis allt hushållsarbete i sitt respektive hem efter en separation? Eller menar du att det finns nyskilda kvinnor som åker hem till sina ex nya lägenhet o städar o lagar mat?

Det går alldeles utmärkt att sätta sig i offerrollen som högavlönad och du visar det här. Ta ansvar för ditt liv! Det är du som valt din man. Lös problemet istället för att gnälla.

Att belysa det är en del i att lösa problemet.

Av nyfikenhet, varfor klarar ni inte av att vara helt jämställda i ert hem (när ni kommit så långt på väg)? vilket område är så svårt? eller är det ett medvetet val?

Du belyser inte problemet genom att beklaga dig på Familjeliv. Du sopar det under mattan.

Du vill utmåla kvinnor till offer utan eget ansvar. Jag visar de har stor del i sina egna val och situationer som de inte kan skylla på andra.

Du behöver inte bli personlig och insuniera kön (det görs ofta felaktigt), bara för att du inte gillar det jag skriver.