Kejsarsnitt- svårt att få beviljat i Sverige?

www.sbu.se/contentassets/655468307431434faa11f2a82ee12c14/behandling-av-forlossningsskador-som-uppkommit-vid-vaginal-forlossning--en-kartlaggning-av-systematiska-oversikter.pdf

Det här tycker jag är så viktigt att få fram! 

Många tar till den retoriken, "det är 50% högre risk att få --- när man får kejsarsnitt".

Det låter mycket men kolla på risken för infektion tex, den ökar med 50% vid ks jämfört med vf. 

Men: risken är 0,2% med en vf utan ingripande med instrument, och 0,4% vid ks. 

OCH: både sugklocka och tång ger en STÖRRE risk för infektion jämfört med planerat ks! 

 

Det är ganska stor skillnad på att skära av en muskel och att dra magmusklerna ifrån varandra?

80% av alla förlossningar slutar med bristning.

Beroende på vem du vill lita på så slutar 50-80% av vaginala med bristning av grad 2. Detta innebär alltså muskler som skadats. På detta lägger vid 3% som får grad 3 eller 4.

Jag säger inte att ett snitt inte är en risk. Men förminska inte riskerna och skadorna som uppstår vid en vaginal förlossning

Vad är livmodern då, om inte en muskel? Min fråga var dock hur det är relevant, det är väl komplikationerna sedan man är intresserad av? 80% av VF slutar med bristning, 100% vid KS, det kommer man inte ifrån. Om man är rädd för ett sår som ska läka ska man absolut inte välja snitt... Som dessutom går igenom flera lager av vävnad jämfört med VF, och betydligt oftare innebär svårigheter att sköta sitt barn och amma.

Länken till sbu ger ingen procent på grad 2. Hänvisa gärna till sidanummer om jag missat det.

I länken till sll får man informationen som uppges av socialstyrelsen.

Socialstyrelsen har uttryckt sig oerhört klumpigt (vilket ifrågasatts direkt till dem av flertalet personer) och beskriver både grad 1 och 2 som ytliga skador och klumpar ihop dessa i en siffra på 80%.

En grad 2 är inte en ytlig skada.

Anledningen till att socialstyrelsen inte redovisar grad 2 separat är att siffrorna oficiellt inte finns. Eftesom grad 2 tidigare inte haft en diagnoskod (detta svarar alltså socialstyrelsen själva på kritiken till hur de presenterar sin information).

I studier från sjukhus som finns konstaterar man 80% grad 2. Detta kan du läsa i länken du fick tidigare.

Här får du även en länk till som säger 50% grad 2.

Socialstyrelsens siffror går inte att titta på. Eftesom de inte över huvud taget redovisar grad 2. De uppskattningar (från de ledande personerna inom bäckenbotten i Sverige) och små studier som finns säger 50-80% (något som också går att se internationellt.

I länken nedan kan du även se att det faktiskt är ganska många som får problem efter en skada av grad 2

ki.se/forskning/fokus-pa-forlossningsskador-besvar-har-tyvarr-betraktats-som-normalt

Det har du iof rätt i. Jag är bara korkad och har inte sett livmodern som en muskel på det sättet.

Läs som sagt den statistik som faktiskt finns så kommer du se att skillnaderna inte är så radikala.

Och det handlar inte om att vara rädd för att få sår att vara rädd för att då bristningar, det hoppas jag du är smart nog att förstå

Jag förstår, men vad är egentligen skillnaden?

Skillnaden att vara rädd för ett sår eller en bristning?

Jag anser att det är rätt stor skillnad mellan ett operationssår (ett planerat sådant) och en muskel/muskler som brister av sig självt. Därmed inte sagt att en bristning är värre än ett operationssår

Den som är rädd för bristningar är troligen rädd även för annat om det är så att denna önskar snitt. Men jag tänker att rädslan i bristning handlar om det faktum att man inte för fem öre kan kontrollera det. Och risken att bli förstörd för livet.

Inkontinens kanske inte låter så farligt. Men det blir ett oerhört stort socialt handikapp.

Lägg till risk för smärta livet ut.

Som sagt. Det finns risker med båda. Jag är mer rädd för riskerna med snitt. Men jag förstår dem som är mer rädda för vaginalt. Framförallt med tanke på hur förlossningsvården och eftervården ser ut idag

Jag förstår dem som inte vill riskera att bli lämnade ensamma under hela förlossningen. Som inte vågar riskera skador på både sig själva och barn pga personalbrist.

Har du något statistik att backa upp ditt orala blaj med? I vissa länder kringgår man problemet genom att rutinmässigt klippa mellangården för att efteråt suturera ihop den. I Finland exempelvis. Det är ju också ett planerat ingrepp. Men du kanske anser att alla isf bör smittas mtp den *enorma* risk det finns för svårare bristningar och inkontinens efteråt? Eller skulle det omfatta bara vissa kvinnor menar du då? Och hur har du rent praktiskt tänkt att det skulle gå ihop i dagens förlossningsvård att alla skulle få planerade snitt?