Anonym (Liinda) skrev 2021-08-08 22:41:28 följande:
Varning för låång text! Som några tidigare har varit inne på så skiljer det sig MARKANT från olika kliniker. Jag är med i snittgruppen som någon nämner i början av tråden. Så gå med i den och sök för det sjukhus du tillhör.. där just östra sjukhuset i Gbg utmärker sig att vara svåra överlag trots bagage medan andra utmärker sig på annat sätt. Givetvis hur bakgrunden ser ut också som tas i beaktande.
Jag födde mitt första barn vaginalt, vilket är mitt livs största trauma och då hade jag inte blankt innan. Jag var lagom i ålder, vältränad (detta lyfte bm fram) och därefter gick allt åt fanders. Hade värkar i massa timmar som dessutom först var pinvärkar, som jag fick av en hinnsvepning bm gjorde utan att informera innan! Vi hade löst diskuterat det innan men INTE i detta läget, sådär 11 dgr över tiden. Barnet fött efter närmare 40hs smärtor, med en medtagen och febrig mamma med oklar infektion, jag var öppen i flera timmar men inget hände. Till slut fick de ta den hemska sugklockan trots att jag vädjat långt innan att min kropp var slut som artist, man är så utsatt. Det störtar in ett megateam från neo, den känslan att ligga där så utlämnad, utmattad och jag får inte ur barnet! Den fruktansvärda känslan att mitt barns liv hänger på mig, i det måendet jag hade då. De viskade också sinsemellan som min man hörde att nu var det bråttom. Till slut kommer ett köttstycke ut med kroppen alldeles vit och huvudet plommonlila. De kastar henne på barnbordet och får pumpa igång andningen. Det var ju ett kraftpaket på 4,8 kg och stort huvud. Apgar efter 1 min var 2?givetvis hade hon fått en plexusskada och brutit nyckelbenet, avseende den första skadan finns den i tre svårighetsgrader men lyckligtvis hade barnet den lättaste. Sen skulle jag sys i underlivet, givetvis av en som behöver upplärning, jag jobbar själv i vården så det är självklart men ibland behöver man också värdera om det är rimligt i just detta fallet. Efter en 40h mardröm är det då två saker som ger mig stor irritation än idag. Dels att de slänger upp barnet på mig för anknytning; jag som gråter av uppgivenhet för jag e säker på att barnet inte kommer få ett drägligt liv. Det tar man ingen hänsyn till. Sen att man då låter nybörjare öva. Åter visst måste de få det men man får väl också kolla vad vi har framför oss. Den här förlossningen har kostat multum vill jag lova. BVC-sköterskan fick samla ihop denna människospillra och det blev i princip dagliga besök där. Sen psykologkontakt. Sjukgymnast för dottern två ggr i veckan. Etc etc. Jag fick inga fysiska men mer än att jag inte kunna sitta på några månaderna men?det psykiska! Jag var helt övertygad om snitt vid andra graviditeten, både psykolog och läkare benämnde det som Ptsd. Jag blev beviljad hur enkelt som helst. Jag bytte klinik mellan för jag bröt ihop bara jag såg lokalerna. Min förlossning med snitt var en helt annan nivå, amningen funkade direkt vilket den aldrig gjorde med första efter den kaosförlossningen. Är medveten om risker med snitt men jag som på nära håll varit YTTERST nära att förlora mitt första barn pga hotande fosterasfyxi och lägg därtill fysiska skador, föredrar riskerna med kejsarsnitt.
Hade man under första förlossningen gett upp och snittat tidigare hade jag högst troligt inte drabbats av ptsd. Det var de sista timmarna som förstörde mig och gav mig stark ångest. Hade man liksom inte dragit detta till vägs ände som Helsingborgs lasarett åtminstone då var kända för så hade jag absolut kunna tänka mig att prova igen. Men aldrig efter den behandlingen. Detta är ju vad man kallar sekundär förlossningsrädsla och så såg bakgrunden ut för mig.
Tack för din berättelse. Det här är anledningen till varför jag aldrig skulle utsätta mig för en vf. Folk måste förstå att SÅNT HÄR HÄNDER i Sverige, antagligen dagligen. Det här är anledningen till att vi är många som vill ha kejsarsnitt, och vi är otroligt pålästa. Åratal av hemmaforskning av vetenskapliga artiklar, i mitt eget fall. Det är liksom inte att vi är rädda för en liten bristning (som kan ge nog med problem). Och därför är argument som -snitt kostar så mycket- eller -snitt är ett stort och farligt ingrepp- helt irrelevanta.
Inte hade ett snitt varit större åverkan på din kropp än vad du nu fick genomgå med din vf? Kan verkligen inte tänka mig det! För att inte tala om det psykiska. Vilka händelser i livet förutom vf kan ge en ptsd medan alla omkring en påstår att det är såååå bra, såååå naturligt?! Ingen händelse!! Vf är ett fruktansvärt lotteri. Tack gode gud för fb-gruppen som hjälpt så många kvinnor att slippa skadas för livet.
