Kejsarsnitt- svårt att få beviljat i Sverige?

Under en förlossning har man inte ens en läkare och vid ett snitt medverkar flera läkare. Tror inte man kan jämföra med Brasilien.

Den läkaren hade visst jättebra kunskap.

www.aftonbladet.se/family/a/M3jqmJ/henry-dog-fem-dagar-gammal--sjukhuset-utreds

? Läkaren kom fram till att Henry hade överlevt om vi hade fått kejsarsnitt, om det hade skett senast fem timmar innan han föddes. Journalerna visar att proverna av Henrys värden var så dåliga att man borde ha avbrutit förlossningen, berättar mamma Tove.

Nej, vad naivt att tro det. Om en läkare godkänner en stor bukoperation som medför ökade risker för barn och mor utan starka skäl, blir denna av med sin legitimation. Det är en medicinsk bedömning som behöver göras och görs under legitimationen och signeras av den som tar beslutet. Detta skulle jag aldrig gjort lättvindigt om det var mitt yrke, antagligen inte du heller. För då är det du som måste ta konsekvenserna när något går snett. Vi måste kunna ha tilltro till att medicinska bedömningar görs med vårt, och i dessa fall barnets, intressen i första hand. Och läkaren ska inte behöva ha en kvinnas/barns liv eller hälsa på sitt samvete i onödan heller.

Varning för låång text! Som några tidigare har varit inne på så skiljer det sig MARKANT från olika kliniker. Jag är med i snittgruppen som någon nämner i början av tråden. Så gå med i den och sök för det sjukhus du tillhör.. där just östra sjukhuset i Gbg utmärker sig att vara svåra överlag trots bagage medan andra utmärker sig på annat sätt. Givetvis hur bakgrunden ser ut också som tas i beaktande.

Jag födde mitt första barn vaginalt, vilket är mitt livs största trauma och då hade jag inte blankt innan. Jag var lagom i ålder, vältränad (detta lyfte bm fram) och därefter gick allt åt fanders. Hade värkar i massa timmar som dessutom först var pinvärkar, som jag fick av en hinnsvepning bm gjorde utan att informera innan! Vi hade löst diskuterat det innan men INTE i detta läget, sådär 11 dgr över tiden. Barnet fött efter närmare 40hs smärtor, med en medtagen och febrig mamma med oklar infektion, jag var öppen i flera timmar men inget hände. Till slut fick de ta den hemska sugklockan trots att jag vädjat långt innan att min kropp var slut som artist, man är så utsatt. Det störtar in ett megateam från neo, den känslan att ligga där så utlämnad, utmattad och jag får inte ur barnet! Den fruktansvärda känslan att mitt barns liv hänger på mig, i det måendet jag hade då. De viskade också sinsemellan som min man hörde att nu var det bråttom. Till slut kommer ett köttstycke ut med kroppen alldeles vit och huvudet plommonlila. De kastar henne på barnbordet och får pumpa igång andningen. Det var ju ett kraftpaket på 4,8 kg och stort huvud. Apgar efter 1 min var 2?givetvis hade hon fått en plexusskada och brutit nyckelbenet, avseende den första skadan finns den i tre svårighetsgrader men lyckligtvis hade barnet den lättaste. Sen skulle jag sys i underlivet, givetvis av en som behöver upplärning, jag jobbar själv i vården så det är självklart men ibland behöver man också värdera om det är rimligt i just detta fallet. Efter en 40h mardröm är det då två saker som ger mig stor irritation än idag. Dels att de slänger upp barnet på mig för anknytning; jag som gråter av uppgivenhet för jag e säker på att barnet inte kommer få ett drägligt liv. Det tar man ingen hänsyn till. Sen att man då låter nybörjare öva. Åter visst måste de få det men man får väl också kolla vad vi har framför oss. Den här förlossningen har kostat multum vill jag lova. BVC-sköterskan fick samla ihop denna människospillra och det blev i princip dagliga besök där. Sen psykologkontakt. Sjukgymnast för dottern två ggr i veckan. Etc etc. Jag fick inga fysiska men mer än att jag inte kunna sitta på några månaderna men?det psykiska! Jag var helt övertygad om snitt vid andra graviditeten, både psykolog och läkare benämnde det som Ptsd. Jag blev beviljad hur enkelt som helst. Jag bytte klinik mellan för jag bröt ihop bara jag såg lokalerna. Min förlossning med snitt var en helt annan nivå, amningen funkade direkt vilket den aldrig gjorde med första efter den kaosförlossningen. Är medveten om risker med snitt men jag som på nära håll varit YTTERST nära att förlora mitt första barn pga hotande fosterasfyxi och lägg därtill fysiska skador, föredrar riskerna med kejsarsnitt.

Hade man under första förlossningen gett upp och snittat tidigare hade jag högst troligt inte drabbats av ptsd. Det var de sista timmarna som förstörde mig och gav mig stark ångest. Hade man liksom inte dragit detta till vägs ände som Helsingborgs lasarett åtminstone då var kända för så hade jag absolut kunna tänka mig att prova igen. Men aldrig efter den behandlingen. Detta är ju vad man kallar sekundär förlossningsrädsla och så såg bakgrunden ut för mig.

Om du är så påläst borde du känna till precis hur ett kejsarsnitt hade kunnat ge samma åverkan på hennes kropp. Det är fruktansvärt det hon varit med om, men hur hade man kunnat veta det innan? Nu blev det ju rätt i o m att hon fick beviljat snitt andra gången.

Håller med om att det inte är naturligt att föda barn, våra kroppar är inte särskilt bra anpassade till så stora människobarn. Kejsarsnitt är inte heller naturligt.

Skatten går till många saker, vad vill du välja bort för att få snitt utan anledning? Skola till dina barn? Sjukvård?

Och vilka andra professioner, förutom läkare, vill du ta över och ta beslut utan relevant utbildning?

Men det är ju större risker med kejsarsnitt, så hur är det ett skäl...? Ingen kan garantera att du inte får en infektion och sepsis med organsvikt vid KS, då blir man svårt allmänpåverkad och kan inte sköta sitt barn, förutsatt att man överlever. Eller blodpropp som vandrar i blodbanan och fastnar i lungan, vilket normalt behandlas med blodförtunnande, men med ett stort sår i livmodern efter moderkakan och snittsåret skulle man förblöda snabbt med den metoden. Vävnadsdöd pga syrebrist vid/efter blodproppen. Det finns en risk att man råkar skära i barnet, det har också hänt. Allt detta är det större risk för vid kejsarsnitt. Sedan också att barnet inte får mammans bakteriekultur och föds i steril miljö, vilket inte ger ett basalskydd och gör barnet mer mottagligt för infektioner och ökar risken för astma, allergier, diabetes och fetma livslångt. Barnen har oftare andningssvårigheter när de föds, och amningen tar längre tid och försvåras.

Vid snitt ökar risken för att livmodern brister vid en eventuell nästa graviditet, eller att moderkakan växer in i ärret från snittet. Då kan man antingen förlora det barnet och livmodern så man inte kan få fler, eller bli tvungen att föda för tidigt vilket ger sämre förutsättningar för det barnet. Också ökade risker med just snitt jämfört med vaginal förlossning.

Ingen kan garantera dig att du inte får något av detta heller.

Så min skatt ska gå till andras obefogade operationer, för "de är ändå så få"? Då kanske jag vill bestämma över min kropp och få en brazilian buttlift, som du ska betala med dina skattepengar! Sen kan man tänka sig att fler önskar KS om man får välja fritt.

Jag klagar inte, det var ett svar på att man ska kunna kräva operationer för att få bestämma över sin egen kropp, eftersom man betalar så mycket skatt.

Du kan ju inte på allvar tycka att det är onödiga terapisamtal, ska man dela ut riskfyllda operationer helt utan att informera om riskerna, vem har då ansvar om något går snett? "Ingen berättade för mig att jag kunde förlora min livmoder" blir resultatet. Dessutom kostar inte en terapitimme lika mycket som en operation, kära nån.

Jag bryr mig faktiskt inte om hur många som vill ha snitt, eller om kostnaden, tycker helt enkelt inte att man ska kunna välja fritt om något man inte har någon kompetens om.

Så du menar att du skaffar barn trots din förlossningsrädsla för artens överlevnads skull? Och det är viktigt för artens överlevnad att de föds genom just kejsarsnitt också? Du skriver själv att så få önskar kejsarsnitt, så dessa få bidrar inte med någon betydande samhällsförändring. Det påverkar mig som individ lika mycket som en buttlift eller annan onödig operation som ska vara skattefinansierad för någon annan, är för dig.

Inget av dessa samtal du tar upp kommer i närheten av kostnaden för en operation som inte gynnar någon. Om vi nu ska prata kostnad.