Dag sju nu igen, mensen är precis förbi och molnande värk. Tycker det är märkligt...
Pratat med kvinnokliniken, på henne lät som inget jag behövde fundera över dock. Men känns som att något händer där nere runt äggstockarna typ. Men tror inte det är äl som sist iallafall..
Den här månaden kör vi inte med älstickor, nu släpper vi allt och har sex när vi vill. Det känns som en enorm lättnad för både mig och maken. Jag kanske återgår i hemlighet med stickor om någon månad eller två... mest för att ha lite koll, annars brukar jag 8/10 gånger få glad gubbe på dag 15-16 när cykeln är normal.
Känns som en lättnad även psykiskt, ska släppa även tankarna mellan äl och bim. Har senaste månaderna levt som en gravid, och haft gravidnojor mm. Men nu ska här bara köras på, vara lättsamt liv och plötsligt kanske jag vaknar upp och inser att men min mens är ju försenad.
Och så tänker jag framåt, bebis våren 2023 ( men självklart hoppas jag på tidigare, kanske julbebis 2022), men har jag siktet framåt känns det inte lika deppigt om mensen dyker upp.