Har du börjat reta dig på något ord som plötsligt blir "modernt" att använda i en massa sammanhang och plötsligt ersätter ett tidigare använt ord.
Jag retar mig på att alla skall försöka peta in ordet "narrativ" i alla jävla sammanhang. Det här ordet dök upp och började smutsa ner texter och dialoger för 3-4 år sedan. Jäkligt irriterande. Vad retar du dig på?
"Diskurs". Användes inte för ett par år sen men nu hör jag det dagligen när folk refererar till samtal/diskussioner.
"Ponera att" (och liknande uttryck folk slänger sig med för att låta lite "tjusigare")
"Hållbarhet" Har missbrukats i den grad att begreppet blivit urvattnat och inte längre har samma betydelse. Olyckligtvis.
Milstenar har har hört en hel del på de senaste åren. Den vanliga benämningen i Sverige är ju milstolpar.
Detta för mig lite irriterad när man bara översätter rakt av från engelska. I det här faller mile stone. När det händer får jag altid intrycket att personen inte har en aning om vad en milstolpe egentligen är och var ordet kommer ifrån.
Nej, "ejenklien" är ingen missuppfattning, det är en förenkling av uttalet, som har lett till att vissa (de som inte läser speciellt mycket, vilket jag anser inte är nödvändigtvis samma sak som att vara obildad) inte riktigt vet hur ordet ska stavas.
Så här står det i en artikel jag hittade (kan inte länka av någon konstig anledning):
Uttalet ?ejenklien? kan förklaras med att vi i detta fall, och i många andra, för över den första stavelsen sista ljud till nästa stavelse: att vi i uttalet delar upp ordet i delarna ?egen + tligen?. Att uttalet kommit att bli ?ejenklien? skulle då bero på att en stavelse i svenskan inte kan inledas av tl-, däremot med kl-. Detta i sin gör att vi får ett eng-ljud före k:et; ejengklien.
Nej, "ejenklien" är ingen missuppfattning, det är en förenkling av uttalet, som har lett till att vissa (de som inte läser speciellt mycket, vilket jag anser inte är nödvändigtvis samma sak som att vara obildad) inte riktigt vet hur ordet ska stavas.
Så här står det i en artikel jag hittade (kan inte länka av någon konstig anledning):
Uttalet ?ejenklien? kan förklaras med att vi i detta fall, och i många andra, för över den första stavelsen sista ljud till nästa stavelse: att vi i uttalet delar upp ordet i delarna ?egen + tligen?. Att uttalet kommit att bli ?ejenklien? skulle då bero på att en stavelse i svenskan inte kan inledas av tl-, däremot med kl-. Detta i sin gör att vi får ett eng-ljud före k:et; ejengklien.
Ejeklien är kanske inte dialekt i ordets rätta bemärkelse, men det är definitivt talspråk. Det är en förenkling av uttalet, och sådana är svenskan full av. Jag kan garantera att även ert talspråk är fullt av sådana förenklingar. Hur många uttalar "fyrtio" precis som det stavas? Många säger nog typ "förti" eller möjligen "förtijo" (eftersom I före en vokal blir lite av ett J). Varför är det mer okej att säga "förti" än "ejenklien"?
Som sagt, det här med att uttala ord som det stavas är relativt nytt (bland annat för att standardiseringen av skriftspråket är relativt nytt).
Ejeklien är kanske inte dialekt i ordets rätta bemärkelse, men det är definitivt talspråk. Det är en förenkling av uttalet, och sådana är svenskan full av. Jag kan garantera att även ert talspråk är fullt av sådana förenklingar. Hur många uttalar "fyrtio" precis som det stavas? Många säger nog typ "förti" eller möjligen "förtijo" (eftersom I före en vokal blir lite av ett J). Varför är det mer okej att säga "förti" än "ejenklien"?
Som sagt, det här med att uttala ord som det stavas är relativt nytt (bland annat för att standardiseringen av skriftspråket är relativt nytt).
Förra veckan var det två stycken som under ett seriöst arbetssamtal lade in ordet isch. Så jag stör mig på detta ord.
Det har säkert tagits upp redan, men ordet vinnarskalle. Rys..