• Anonym (Milori)

    Mycket Tabubelagt ämne varning

    Hej... vet att detta kan skapa starka reaktioner och vill inte stöta någon i sidan... men har alltid undrat över hur folk som genomgår massa ivf-behandlingar orkar/tänker.

    Som jag ser det är man generellt sett ganska gammal i Sverige när man börjar försöka skaffa barn. Rent biologiskt är ju det i många fall en omöjlighet och i många fall förknippat med ökade risker för missbildningar och svåra förlossningar. Faktum är att man inte är speciellt ung vid 30 men många tänker att de ska vänta till 35-40 typ.

    Många tänker på att de vill festa, resa, utbilda sig, köpa och renovera hus först osv osv och känner sig inte redo och väntar och väntar och väntar.

    Förutom de risker som finns, kostar detta samhället enormt mycket pengar, plus att barnen får växa upp med onödigt gamla föräldrar. Är själv sladdbarn och tycker det är sjukt jobbigt att mina föräldrar är så otroligt gamla och orkeslösa.

    Nu pratar jag inte om folk som börjar i god tid typ 25-årsåldern och inte kan få barn. De ska få hjälp tycker jag personligen. Är inte emot ivf så men känns som att många 40-åriga gamla par försöker och försöker med ivf utan att lyckas hur många gånger som helst liksom.

    Så min fråga är egentligen

    1) varför skaffar ni inte barn tidigare?

    2) har ni någon idé att måste vara med en rätt partner som är omöjlig att träffa i yngre år?

    3) hur tänker ni kring hälsoriskerna det innebär att skaffa barn så sent?

    4) anser ni att det är etiskt mot barnet att skaffa barn så sent i livet?

    5) anser ni att barn är en mänsklig rättighet?

    6) om ni ser till antalet barn som far illa idag och är föräldralösa - och är beredda att lägga hiskeliga belopp på ivf, varför kan ni inte lägga de pengarna på att omhänderta barn som faktiskt behöver det genom adoptioner istället för att försöka skapa någonting som är lönlöst och inte menat att bli?

    Har personligen själv 4 barn, skaffade första när jag fyllt 20. Jag är klar med barnafödande nu innan 30 års ålder. Har hög utbildning och körkort bil och ett fungerande äktenskap. Jag skaffade barn tidigt för att det var viktigt för mig med barn. Annars hade jag skitit i det. Hade definitivt inte försökt mig på massa svåra behandlingar i 40-årsåldern pga alla de anledningar som jag ställt i frågorna. Jag menar känns som att många i Sverige har svårt att acceptera sin biologiska ålders gång, att det ibland inte är meningen osv. Hur ser ni på detta? Hur tänker ni som håller på med ivf i sen ålder?

  • Svar på tråden Mycket Tabubelagt ämne varning
  • Anonym (Milori)
    fjanten skrev 2021-02-25 20:08:39 följande:

    Så han var alltså 36 när första kom. 4 år senare 40. När mannen är över 40 ökar risken för barnet att få vissa psykiska sjukdomaf som exempelvis schizofreni. Varför gamblar du så!?


    Nää inte efter 40. långt senare
  • Anonym (80h)
    Anonym (Milori) skrev 2021-02-25 19:31:45 följande:

    Mm men så var det ju inte så lätt för dig heller att skaffa barn? Snacka om att va gift med staten på mer än ett sätt. Förlåt men alltså vad är det för samhället detta??


    Varför tror du att det var svårt just för mig att få barn? Man är två föräldrar och IVF görs av olika anledningar.

    Resten av ditt inlägg är oläsligt, kan du förklara vad du menar?
  • Anonym (Moa)
    Anonym (Milori) skrev 2021-02-25 19:27:30 följande:
    Mm ska vi även ta bort fri skolgång och fri mödravård också? Bättre satsa pengar på barn som aldrig blir till än barn som faktiskt finns och kan bidra till samhället.
    Svensken utrotar sig själv långsamt. Vi har en miljard gamla och en promille unga. Men ja vill man skaffa barn som äldre så finns det absolut ingenting som är dåligt med det. Absolut inte. Skaffa när man är 50 är en bra idé. smile1.gif
    Vad otroligt oseriös du är!!!!
  • Anonym (Moa)
    Anonym (Milori) skrev 2021-02-25 19:44:01 följande:
    Mannen 16 år äldre han har självklart tagit hälften av föräldraledigheten och stort ansvar för alla barn. Jag har min karriär också och kan har sin. På det sättet effektiviserar vi så vi får tid med barnen. Man måste ha båda sina föräldrar.


    Varför skaffar en sån gamling som en 36-åring sitt första barn och sedan 4 till? Hur gammal var han när 4:e barnet kom? Hur orkar han?


     


    Du är ju totalt oseriös!!!

  • Anonym (Milori)

    En annan sak jag också tänkt på är ju det här att man tänker då när det känns rätt och sådär med rätt person, att det tenderar att dyka upp rätt sent.

    Pornera att ett ungt par älskar varandra och allt känns rätt mellan dem. De blir med barn. Då är det ofta de får höra; ska ni verkligen behålla barnet, det är väldigt tidigt? Ni har inte gjort det och det och det än.

    Den här inställningen gör ju att folk blir avskräckta att skaffa barn i ung ålder även om inget speciellt stort hinder föreligger för det. Borde inte stödet satsas här istället för på psykiskt och fysiskt smärtsamma behandlingar i sen ålder? Med stöd menar jag exempelvis psykologiskt stöd, normförändring, lättare att studera och jobba trots ett liv med barn osv.

    Samhället är inte speciellt barnanpassat heller och att skaffa barn tidigt är tabu här. Som om det vore något skamligt.

    Många hinner leva i flera förhållanden som känns rätt men ändå hittar aldrig känslan att vilja skaffa barn trots att många uttrycker en önskan om att vilja ha det.

    Nu utelämnar jag alltså folk som inte vill ha barn, för det är något helt annat och jag personligen är helt anti att folk ska sitta och pådyvla dem att de minsann vill ha barn som inte vill. Ville bara ha detta sagt.

    Klart man träffar lite olika partners kanske, testar ha sexuella relationer och så. Men hur kommer det sig att den rätte ofta tycks vara först i 35-40-årsåldern? Är det verkligen viktigt att ha ex antal längre förhållanden? Räcker det inte med att man älskar varandra, har det stabilt mellan sig och praktiskt? Måste man vara helt klar med precis allt innan man skaffar barn för att anses vara en lyckad förälder i dagens samhälle?

  • fjanten
    Anonym (Moa) skrev 2021-02-25 20:20:09 följande:

    Varför skaffar en sån gamling som en 36-åring sitt första barn och sedan 4 till? Hur gammal var han när 4:e barnet kom? Hur orkar han?

     

    Du är ju totalt oseriös!!!


    Verkligen. Skulle hon följa sitt eget resonemang borde hon ju inte ha skaffat en barn med en sådan gamling. Gambla med barnens hälsa! Usch! (Obs, sarkasm.)

    Känns mest som att TS provoceras av att vissa kvinnor "får allt". Resor, fester, studier i lugn och ro, etablera karriär, skaffa sitt drömhem o.s.v. OCH skaffa barn. (Obs här då att jag själv "skaffat" 4 barn innan 30.)
  • Anonym (Moa)
    Anonym (Milori) skrev 2021-02-25 20:21:10 följande:
    En annan sak jag också tänkt på är ju det här att man tänker då när det känns rätt och sådär med rätt person, att det tenderar att dyka upp rätt sent.

    Pornera att ett ungt par älskar varandra och allt känns rätt mellan dem. De blir med barn. Då är det ofta de får höra; ska ni verkligen behålla barnet, det är väldigt tidigt? Ni har inte gjort det och det och det än.
    Den här inställningen gör ju att folk blir avskräckta att skaffa barn i ung ålder även om inget speciellt stort hinder föreligger för det. Borde inte stödet satsas här istället för på psykiskt och fysiskt smärtsamma behandlingar i sen ålder? Med stöd menar jag exempelvis psykologiskt stöd, normförändring, lättare att studera och jobba trots ett liv med barn osv.
    Samhället är inte speciellt barnanpassat heller och att skaffa barn tidigt är tabu här. Som om det vore något skamligt.
    Många hinner leva i flera förhållanden som känns rätt men ändå hittar aldrig känslan att vilja skaffa barn trots att många uttrycker en önskan om att vilja ha det.
    Nu utelämnar jag alltså folk som inte vill ha barn, för det är något helt annat och jag personligen är helt anti att folk ska sitta och pådyvla dem att de minsann vill ha barn som inte vill. Ville bara ha detta sagt.
    Klart man träffar lite olika partners kanske, testar ha sexuella relationer och så. Men hur kommer det sig att den rätte ofta tycks vara först i 35-40-årsåldern? Är det verkligen viktigt att ha ex antal längre förhållanden? Räcker det inte med att man älskar varandra, har det stabilt mellan sig och praktiskt? Måste man vara helt klar med precis allt innan man skaffar barn för att anses vara en lyckad förälder i dagens samhälle?
    Varför väntade din man, pappan till dina barn, ända till han var 36 år innan han skaffade första barnet? Han kan ju inte orka med det enligt dig? Han kommer bli en gammal pappa som dina barn måste ta han om. Allt enligt dig själv. Du kastar sten i glashus redan i din TS! Han skaffar dessutom 4 barn, det sista när han är långt över 40 år. Det är ju inte ansvarsfullt enligt dig, eller hur.
  • Anonym (E)
    Anonym (Milori) skrev 2021-02-25 20:21:10 följande:

    En annan sak jag också tänkt på är ju det här att man tänker då när det känns rätt och sådär med rätt person, att det tenderar att dyka upp rätt sent.

    Pornera att ett ungt par älskar varandra och allt känns rätt mellan dem. De blir med barn. Då är det ofta de får höra; ska ni verkligen behålla barnet, det är väldigt tidigt? Ni har inte gjort det och det och det än.

    Den här inställningen gör ju att folk blir avskräckta att skaffa barn i ung ålder även om inget speciellt stort hinder föreligger för det. Borde inte stödet satsas här istället för på psykiskt och fysiskt smärtsamma behandlingar i sen ålder? Med stöd menar jag exempelvis psykologiskt stöd, normförändring, lättare att studera och jobba trots ett liv med barn osv.

    Samhället är inte speciellt barnanpassat heller och att skaffa barn tidigt är tabu här. Som om det vore något skamligt.

    Många hinner leva i flera förhållanden som känns rätt men ändå hittar aldrig känslan att vilja skaffa barn trots att många uttrycker en önskan om att vilja ha det.

    Nu utelämnar jag alltså folk som inte vill ha barn, för det är något helt annat och jag personligen är helt anti att folk ska sitta och pådyvla dem att de minsann vill ha barn som inte vill. Ville bara ha detta sagt.

    Klart man träffar lite olika partners kanske, testar ha sexuella relationer och så. Men hur kommer det sig att den rätte ofta tycks vara först i 35-40-årsåldern? Är det verkligen viktigt att ha ex antal längre förhållanden? Räcker det inte med att man älskar varandra, har det stabilt mellan sig och praktiskt? Måste man vara helt klar med precis allt innan man skaffar barn för att anses vara en lyckad förälder i dagens samhälle?


    Hur går det med att "lyssna och ifrågasätta", eller vad du nu gjorde igen?

    Är det detsamma som att ha snorungsrätt i 35 sidor (stora undantag i vad man väljer att besvara tydligen, dock)? Förstår du inte att du inte förstår hur du framställer dig själv?
  • Anonym (Sofia)
    Anonym (Moa) skrev 2021-02-25 20:29:55 följande:
    Varför väntade din man, pappan till dina barn, ända till han var 36 år innan han skaffade första barnet? Han kan ju inte orka med det enligt dig? Han kommer bli en gammal pappa som dina barn måste ta han om. Allt enligt dig själv. Du kastar sten i glashus redan i din TS! Han skaffar dessutom 4 barn, det sista när han är långt över 40 år. Det är ju inte ansvarsfullt enligt dig, eller hur.
    Han gjorde väl som alla andra, detta är ju TS åsikt om de som  skaffar barn efter 35:

    Jaa hör väldigt ofta att man vill satsa på sig själv bara tänka på sig själv göra det och det och det först och sen göra det och sen kanske skaffa barn vid 35-40 det hör jag väldigt ofta ja. Från båda könen. Det får det för mig att låta nonchalant och som om barn är en rättighet och att man kan kontrollera detta precis som man kan kontrollera husköp, bilköp, utbildningar osv osv. Många män och kvinnor är sjukt omogna och bara super och håller på bete sig som barn tills de är 40 typ 
Svar på tråden Mycket Tabubelagt ämne varning