• Anonym (Milori)

    Mycket Tabubelagt ämne varning

    Hej... vet att detta kan skapa starka reaktioner och vill inte stöta någon i sidan... men har alltid undrat över hur folk som genomgår massa ivf-behandlingar orkar/tänker.

    Som jag ser det är man generellt sett ganska gammal i Sverige när man börjar försöka skaffa barn. Rent biologiskt är ju det i många fall en omöjlighet och i många fall förknippat med ökade risker för missbildningar och svåra förlossningar. Faktum är att man inte är speciellt ung vid 30 men många tänker att de ska vänta till 35-40 typ.

    Många tänker på att de vill festa, resa, utbilda sig, köpa och renovera hus först osv osv och känner sig inte redo och väntar och väntar och väntar.

    Förutom de risker som finns, kostar detta samhället enormt mycket pengar, plus att barnen får växa upp med onödigt gamla föräldrar. Är själv sladdbarn och tycker det är sjukt jobbigt att mina föräldrar är så otroligt gamla och orkeslösa.

    Nu pratar jag inte om folk som börjar i god tid typ 25-årsåldern och inte kan få barn. De ska få hjälp tycker jag personligen. Är inte emot ivf så men känns som att många 40-åriga gamla par försöker och försöker med ivf utan att lyckas hur många gånger som helst liksom.

    Så min fråga är egentligen

    1) varför skaffar ni inte barn tidigare?

    2) har ni någon idé att måste vara med en rätt partner som är omöjlig att träffa i yngre år?

    3) hur tänker ni kring hälsoriskerna det innebär att skaffa barn så sent?

    4) anser ni att det är etiskt mot barnet att skaffa barn så sent i livet?

    5) anser ni att barn är en mänsklig rättighet?

    6) om ni ser till antalet barn som far illa idag och är föräldralösa - och är beredda att lägga hiskeliga belopp på ivf, varför kan ni inte lägga de pengarna på att omhänderta barn som faktiskt behöver det genom adoptioner istället för att försöka skapa någonting som är lönlöst och inte menat att bli?

    Har personligen själv 4 barn, skaffade första när jag fyllt 20. Jag är klar med barnafödande nu innan 30 års ålder. Har hög utbildning och körkort bil och ett fungerande äktenskap. Jag skaffade barn tidigt för att det var viktigt för mig med barn. Annars hade jag skitit i det. Hade definitivt inte försökt mig på massa svåra behandlingar i 40-årsåldern pga alla de anledningar som jag ställt i frågorna. Jag menar känns som att många i Sverige har svårt att acceptera sin biologiska ålders gång, att det ibland inte är meningen osv. Hur ser ni på detta? Hur tänker ni som håller på med ivf i sen ålder?

  • Svar på tråden Mycket Tabubelagt ämne varning
  • Anonym (E)
    Anonym (Milori) skrev 2021-02-24 14:29:16 följande:

    Hur ska jag kunna bedöma det utifrån ett anonymt alias på ett forum? Har inte tagit del av den här personens studier för att kvalitetsgranska den och se hur den är gjort/vilken kvalitet studien/studierna (?) har. Först då skulle jag kunna göra den bedömningen.


    Precis som Jemp skriver - Du har, sedan inlägget om forskningen skrevs, envetet försvarat det som ?seriös forskning? trots de tämligen exceptionella uttalandena.

    Vi undrar över din mycket bestämda uppfattning om detta såsom ?seriös forskning?.

    Att fråga vad som finns i en spermie är ingen direkt förklaring.

    Intressant också att även den punkten blivit ett ämne som du behandlar likt trådens huvudämne och helt uppenbart ?bara har rätt i?.
  • Anonym (man 42 väntar andra barnet)

    Fick första barn när jag var 35.

    Skaffade inte barn tidigare för jag inte kände mig redo och det var jag inte.

    Nja jag skulle säga att det beror först och främst på var och en. Man väljer sina partner. När man är redo då väljer man en som man kan se sig ha barn med.

    Hälsoriskerna är inte så himla stora. Betydligt svårare för kvinnan att bli gravid.

    Ser ingen etisk dilemma med att skaffa et barn i min ålder.

    Att ha barn kan inte vara en mänsklig rättighet, däremot får man inte heller gå in och bestämma att någon som fysiskt kan bli gravid inte får bli det pga utåmsåendens åsikter om det.

    Adoption har aldrig varit aktuell för mig, men inte heller IVF.

    Jag ser inga problem med att någon har barn varken tidigt eller sent i livet (så länge det inte går i absurdum såklart). Ser faktiskt inga tabuer kring detta. Till min dotter skulle jag rekommendera att ha barn när hon verkligen känner att hon vill. Man honner utbilda sig även senare. Men man hinner även ha barn senare.

  • Anonym (Olinda)
    Anonym (Milori) skrev 2021-02-23 11:42:53 följande:

    Hej... vet att detta kan skapa starka reaktioner och vill inte stöta någon i sidan... men har alltid undrat över hur folk som genomgår massa ivf-behandlingar orkar/tänker.

    Som jag ser det är man generellt sett ganska gammal i Sverige när man börjar försöka skaffa barn. Rent biologiskt är ju det i många fall en omöjlighet och i många fall förknippat med ökade risker för missbildningar och svåra förlossningar. Faktum är att man inte är speciellt ung vid 30 men många tänker att de ska vänta till 35-40 typ.

    Många tänker på att de vill festa, resa, utbilda sig, köpa och renovera hus först osv osv och känner sig inte redo och väntar och väntar och väntar.

    Förutom de risker som finns, kostar detta samhället enormt mycket pengar, plus att barnen får växa upp med onödigt gamla föräldrar. Är själv sladdbarn och tycker det är sjukt jobbigt att mina föräldrar är så otroligt gamla och orkeslösa.

    Nu pratar jag inte om folk som börjar i god tid typ 25-årsåldern och inte kan få barn. De ska få hjälp tycker jag personligen. Är inte emot ivf så men känns som att många 40-åriga gamla par försöker och försöker med ivf utan att lyckas hur många gånger som helst liksom.

    Så min fråga är egentligen

    1) varför skaffar ni inte barn tidigare?

    2) har ni någon idé att måste vara med en rätt partner som är omöjlig att träffa i yngre år?

    3) hur tänker ni kring hälsoriskerna det innebär att skaffa barn så sent?

    4) anser ni att det är etiskt mot barnet att skaffa barn så sent i livet?

    5) anser ni att barn är en mänsklig rättighet?

    6) om ni ser till antalet barn som far illa idag och är föräldralösa - och är beredda att lägga hiskeliga belopp på ivf, varför kan ni inte lägga de pengarna på att omhänderta barn som faktiskt behöver det genom adoptioner istället för att försöka skapa någonting som är lönlöst och inte menat att bli?

    Har personligen själv 4 barn, skaffade första när jag fyllt 20. Jag är klar med barnafödande nu innan 30 års ålder. Har hög utbildning och körkort bil och ett fungerande äktenskap. Jag skaffade barn tidigt för att det var viktigt för mig med barn. Annars hade jag skitit i det. Hade definitivt inte försökt mig på massa svåra behandlingar i 40-årsåldern pga alla de anledningar som jag ställt i frågorna. Jag menar känns som att många i Sverige har svårt att acceptera sin biologiska ålders gång, att det ibland inte är meningen osv. Hur ser ni på detta? Hur tänker ni som håller på med ivf i sen ålder?


    Jag är kvinna. 36 år.

    Jag är väldigt emot de som avlar 4 barn. 
    Tycker det är värre att skaffa 4 barn än att skaffa 1 barn sent i livet.

    Folk har liksom tunnelseende. Världen är katastrof och vi lever i en pandemi och folk går och ojar och bråkar om att maken inte vill ha ett 4:e barn- barn som kommer växa upp i en katastrofal framtid med klimatförändringar och pandemier som kommer göra livet svårt. Detta är bara början. 

    Om någon hade sagt för 1,5 år sedan att detta skulle hända, så skulle INGEN tro på det. Inga forskare eller experter. Det visar hur lite vi faktiskt kan förutspå och vår förnekelse är så stor. 

    Att skaffa barn är det mest egoistiska man kan göra, och då har ni ett stort ansvar på era axlar- både gentemot barnet men även samhället. Men så verkar inte folk tänka. Allt ska vara en rättighet men när man börjar prata skyldigheter så blir det locket på. 

    TS- så om du ska svara på mina frågor-  .
    1. Är det inte bättre med färre barn sent i livet, när man faktiskt har ekonomi och vett att uppfostra ett barn?
    2. Det må kosta samhället med med IVF, men man har faktiskt hunnit jobba och betala skatt och ha bidragit mer till samhället än vad en 20-25 åring har.
    3. Vad kostar inte dina 4 barn samhället? Flerbarnstillägg och alla andra bidrag? Har du tänkt på det?
    4. Vad tar du för ansvar med att utbilda dina barn kring miljö m.m? Hur tänker du att deras framtid ska bli när jorden rasar? Tänker du ens så? Tänker du på din skyldighet? 
    5. Tycker du själv att du är lite bättre när du skaffat barn tidigt? Att du tagit det "rätta" beslutet då du faktiskt väljer att starta en sån här tråd? 
  • Anonym (Moa)
    Anonym (Milori) skrev 2021-02-23 11:42:53 följande:
    Hej... vet att detta kan skapa starka reaktioner och vill inte stöta någon i sidan... men har alltid undrat över hur folk som genomgår massa ivf-behandlingar orkar/tänker.

    Som jag ser det är man generellt sett ganska gammal i Sverige när man börjar försöka skaffa barn. Rent biologiskt är ju det i många fall en omöjlighet och i många fall förknippat med ökade risker för missbildningar och svåra förlossningar. Faktum är att man inte är speciellt ung vid 30 men många tänker att de ska vänta till 35-40 typ.
    Många tänker på att de vill festa, resa, utbilda sig, köpa och renovera hus först osv osv och känner sig inte redo och väntar och väntar och väntar.
    Förutom de risker som finns, kostar detta samhället enormt mycket pengar, plus att barnen får växa upp med onödigt gamla föräldrar. Är själv sladdbarn och tycker det är sjukt jobbigt att mina föräldrar är så otroligt gamla och orkeslösa.

    Nu pratar jag inte om folk som börjar i god tid typ 25-årsåldern och inte kan få barn. De ska få hjälp tycker jag personligen. Är inte emot ivf så men känns som att många 40-åriga gamla par försöker och försöker med ivf utan att lyckas hur många gånger som helst liksom.

    Så min fråga är egentligen
    1) varför skaffar ni inte barn tidigare?
    2) har ni någon idé att måste vara med en rätt partner som är omöjlig att träffa i yngre år?
    3) hur tänker ni kring hälsoriskerna det innebär att skaffa barn så sent?
    4) anser ni att det är etiskt mot barnet att skaffa barn så sent i livet?
    5) anser ni att barn är en mänsklig rättighet?
    6) om ni ser till antalet barn som far illa idag och är föräldralösa - och är beredda att lägga hiskeliga belopp på ivf, varför kan ni inte lägga de pengarna på att omhänderta barn som faktiskt behöver det genom adoptioner istället för att försöka skapa någonting som är lönlöst och inte menat att bli?

    Har personligen själv 4 barn, skaffade första när jag fyllt 20. Jag är klar med barnafödande nu innan 30 års ålder. Har hög utbildning och körkort bil och ett fungerande äktenskap. Jag skaffade barn tidigt för att det var viktigt för mig med barn. Annars hade jag skitit i det. Hade definitivt inte försökt mig på massa svåra behandlingar i 40-årsåldern pga alla de anledningar som jag ställt i frågorna. Jag menar känns som att många i Sverige har svårt att acceptera sin biologiska ålders gång, att det ibland inte är meningen osv. Hur ser ni på detta? Hur tänker ni som håller på med ivf i sen ålder?

    Jag behövde aldrig göra IVF, men hade kunnat gjort det.


    Jag gjorde en äggledarspolning och en fertilitetsundersökning när jag var 38.


    1) varför skaffar ni inte barn tidigare? 


    Vi ville inte ha barn, men kom på sent att vi nog ändå ville det och inser att det är en oerhört självisk handling att skaffa barn. Jag gjorde det för att jag ville. Totalt ego-trippat


    2) har ni någon idé att måste vara med en rätt partner som är omöjlig att träffa i yngre år? 


    Det var mycket viktigt för mig att ha rätt partner JA, men vi träffades när jag var 20, så visst hade vi kunnat skaffa barn tidigare. När vi var 20 och precis träffats kände vi inte varandra så bra dock. Vi var studenter och levde ett glatt studentliv i Uppsala. Jag kan helt ärligt säga att i den åldern hade vi båda blivit dåliga föräldrar.


     


    3) hur tänker ni kring hälsoriskerna det innebär att skaffa barn så sent? 


    Vi gjorde de tester som fanns att tillgå och hade aborterat om det t.ex hade haft downs syndrom


    4) anser ni att det är etiskt mot barnet att skaffa barn så sent i livet? 


    Är det etiskt över huvud taget att skaffa barn? Att få barn när man är 40 är ju ingenting mot alla män som är över 60 och ändå får barn... Vi har inte haft några som helst problem att orka med.


    5) anser ni att barn är en mänsklig rättighet? 

    Nej

    6) om ni ser till antalet barn som far illa idag och är föräldralösa - och är beredda att lägga hiskeliga belopp på ivf, varför kan ni inte lägga de pengarna på att omhänderta barn som faktiskt behöver det genom adoptioner istället för att försöka skapa någonting som är lönlöst och inte menat att bli? 


    Man är väl lika gammal oavsett om man adopterar eller om man får egna. Du säger ju emot dig själv här. Om man är för gammal för egna barn är man väl för gammal även för adoption, eller hur tänker du?


    För egen del så var detta en högst egoistisk handling från min sida. Jag ville ha ett barn tillsammans med min man, ett barn som delade våra gener.


     


    Jag födde barnet bär jag var 39 år och 9 månader. Förstföderska, inga komplikationer. Barnet fullt friskt. Vi fick perfektion från början så behövde inte fler egoistiska handlingar med fler barn i världen!


    Varför har du skaffat 4 barn? Det går ju att kritisera det väldigt hårt också.


     

  • Anonym (Moa)

    En till fråga till dig TS:


     


    Hur svarar du själv på din fråga


    2) har ni någon idé att måste vara med en rätt partner som är omöjlig att träffa i yngre år?


     


    Låter lite som att det är oviktigt vilken pappa det blev till dina barn?


    Hur kan man inte tycka att det är viktigt att få barn med rätt partner? Det är ett livslångt åtagande, anser jag!

  • Anonym (Moa)
    Anonym (Milori) skrev 2021-02-23 12:15:05 följande:
    Men herregud vad arg du verkar. Hur kan du dra den slutsatsen gällande hoppsanbarn från unga mammor kontra äldre mammor? Alla barn som föds bland inga är ju inte heller oplanerade, det är precis det jag menar. Finns ju ingen magisk åldergräns där alla problem eller mindre bra sidor hos en människa försvinner utan har man problem har man ju ofta dem hela livet.
    Ivf kostar samhället mycket pengar och även de komplikationer som ofta tillstöter med stigande ålder. Så det är en angelägenhet för alla. Dessutom finns ingenting som säger att de barnen är en investering det beror på rent krasst hur barnet utvecklar sig ju? Står för alla barns lika värde.
    Varför är inte en adoption något man kan göra istället för att gång efter annan försöka få till en graviditet som inte lyckas? Vissa är ju till och med beredda att ta till äggdonation. Varför inte då adoptera istället? Mycket kortare process, ett redan befintligt barn får möjlighet till trygghet och till mycket lägre kostnad.

    Finns en tråd om en 15-åring här på FL som planerade sin graviditet och struntade i p-piller. Pappan visste inte och ville ej ha barn och är redan ute ur bilden...


    Tror du det kommer bli bra?

  • Anonym (Moa)

    En till fråga till dig TS:


    Hur gammal är pappan/papporna till dina 4 barn?


    Har pappan/papporna varit föräldralediga lika mycket som du och tagit lika stort ansvar för barnen som du?


    Om inte, varför har dina barn inte lika stor rätt till sin pappa som till sin mamma?

  • Anonym (Pappa)
    Anonym (PF) skrev 2021-02-24 19:16:06 följande:
    Det kan du ju också fråga de som hackar på unga mammor här i tråden utan anledning. Nä tycker man borde kunna komma fram till det själv faktiskt.
    Men snälla, hur läser du tråden egentligen. Det är väl ingen som hackar på unga mammor i denna tråd. Det är väl ingen som ifrågasätter TS barnafödande, som startade vid ålder 20. Hennes val, kul att det blev bra, hon har lyckats göra det hon vill i sitt liv (utbildning, resor, etc).

    Däremot så är det väl många som ifrågasätter TS starka invändningar mot att "äldre" skaffar barn, och där hon sätter sig på väldigt höga hästar kring detta.

    Samtidigt så är det väldigt svepande kring ålder. TS anser att man inte kan betraktas som ung när man är 30. Sen kommer ett åldersspann på 35-40 där TS anser att dessa bara "väntar och väntar och väntar". Sen en harang om att dessa (35-40 kan man anta) istället har lagt tid på festande, resor, husrenoveringar etc etc.

    Sen dyker ytterligare en ålder upp "25år", och då är det helt ok.

    För att sedan avsluta med den, till viss del självgoda konstaterandet att TS minsann skaffade sitt första barn vid 20, och var klar med sitt barnafödande innan hon blev, just det, 30.
  • Anonym (Moa)

    En sak till. Om vi skulle gjort IVF hade vi fått betala allt själva.


     


    Då var det i alla fall så att i det landsting vi bodde i var det en åldersgräns på 38 för kvinnor, något högre för mannen. De kvinnor som var 38 år eller äldre fick inte ta del av det eller de gratis försök med IVF som man kunde få.


    Det fanns en undre och övre ålder för IVF för både män och kvinnor.  Det var olika åldersgränser i olika landsting. Nu hoppas jag det är lika i hela landet. Det var också olika antal försök i olika landsting.


    Jag tror också att det var så att både mannen och kvinnan skulle vara barnlösa.


     


    För övrigt tycker jag att flerbarnstillägget ska tas bort!

  • Jemp
    Anonym (Olinda) skrev 2021-02-25 06:29:02 följande:

    Jag är kvinna. 36 år.

    Jag är väldigt emot de som avlar 4 barn. 

    Tycker det är värre att skaffa 4 barn än att skaffa 1 barn sent i livet.

    Folk har liksom tunnelseende. Världen är katastrof och vi lever i en pandemi och folk går och ojar och bråkar om att maken inte vill ha ett 4:e barn- barn som kommer växa upp i en katastrofal framtid med klimatförändringar och pandemier som kommer göra livet svårt. Detta är bara början. 

    Om någon hade sagt för 1,5 år sedan att detta skulle hända, så skulle INGEN tro på det. Inga forskare eller experter. Det visar hur lite vi faktiskt kan förutspå och vår förnekelse är så stor. 

    Att skaffa barn är det mest egoistiska man kan göra, och då har ni ett stort ansvar på era axlar- både gentemot barnet men även samhället. Men så verkar inte folk tänka. Allt ska vara en rättighet men när man börjar prata skyldigheter så blir det locket på. 

    TS- så om du ska svara på mina frågor-  .

    1. Är det inte bättre med färre barn sent i livet, när man faktiskt har ekonomi och vett att uppfostra ett barn?

    2. Det må kosta samhället med med IVF, men man har faktiskt hunnit jobba och betala skatt och ha bidragit mer till samhället än vad en 20-25 åring har.

    3. Vad kostar inte dina 4 barn samhället? Flerbarnstillägg och alla andra bidrag? Har du tänkt på det?

    4. Vad tar du för ansvar med att utbilda dina barn kring miljö m.m? Hur tänker du att deras framtid ska bli när jorden rasar? Tänker du ens så? Tänker du på din skyldighet? 

    5. Tycker du själv att du är lite bättre när du skaffat barn tidigt? Att du tagit det "rätta" beslutet då du faktiskt väljer att starta en sån här tråd? 


    Nja, larm om både klimatförändringar och pandemier har funnits som välkänt hot betydligt längre än 1.5 år.
Svar på tråden Mycket Tabubelagt ämne varning