Ska "anpassningar på arbetsplatsen" för en "svag" anställd göra att andra drabbas negativt och få dra extra lass?

Precis, det ska kollegan inte göra. Nästa fråga blir då hur man löser detta så att den övriga arbetsgruppen inte blir överbelastad.

Fast, även om personen skulle sjukskrivas (vilket är långt ifrån enkelt att ens få igenom) så skulle det ändå tillslut innebära att han/hon ska fasas tillbaka in i jobbet. Med anpassningar... Man kan ju inte sjukpensionera alla som lever med psykisk ohälsa.

Du måste separera på din situation och din arbetsgivares ansvar mot dig och din arbetsmängd - och att du har en kollega som arbetar per någon slags rehabplan. Har DU (och kollegor) problem med DIN (er) arbetsbörda tar du (ni) upp det med arbetsgivaren.

Men ts, har ni tagit upp detta med er chef? Det framgår inte. Ni ska inte behöva bli överbelastade, men som flera redan har skrivit, ni måste ju lyfta frågan. Dock utan att lägga skulden på de som behöver rehab, men det är er arbetsgivares ansvar att se till att alla anställda har en rimlig arbetsbörda. Hur arbetsgivaren löser det är inte ert problem. Jag vet att det är tufft i skolan. Desto viktigare att ni står på er om det blir för tungt, utan att dra in dem som behöver anpassning.

Det beror på. Om kollegan ska gå ner i arbetsbörda under en längre tid framöver är det bra om man tar in en deltidsvikare om det behövs till undervisningen, men med just de där nämnda sakerna så skulle man inte göra det, annat än timvikarie för sjuk kollega.

Lösningen behöver inte vara att ta in en vikarie. Däremot är det chefens ansvar att se över arbetsbördan och arbetsmiljön. För alla, inte bara för de som behöver anpassning. Man får också tänka lite vidare. Lärarbristen är stor idag. Skolor borde vara rädda om de lärare de har. Är arbetsbelastningen för skev, ökar risken att lärare slutar eller att fler går in i väggen.

Nej precis, och antagligen skulle man inte göra det heller, om inte kollegan skulle gå ner i tid eller liknande.

Som jag ser det så finns det ju så olika svar beroende på jobbsituation (t ex inom andra yrken), men de saker som ts räknade upp kan definitivt läggas på andra kollegor utan att det ska behöva innebära en ohållbar arbetssituation. I vanliga fall får man ju inte särskilt mycket tid frigjord bara för att man tar hand om en lärarstudent eller deltar i olika projekt, om man ens får nånting alls.

Men självklart är det alltid chefens ansvar att se till att det inte blir för mycket, problemet är bara att det ska gå väldigt långt innan man kan börja hävda det, iaf som lärare.

Ev kan företaget ha någon form av bidrag för just denne person och förhoppningsvis har väl ni andra som jobbar mer och har mer ansvar högre lön.

Problemet är väl att många lärare redan har för mycket. Med eller utan rehab-kollegor. Det är därför många sliter ut sig eller slutar som lärare. Det är därför det blir allt svårare att rekrytera, osv. Jag vet inte vad ts kan göra, men självklart får hon börja med att lyfta sin situation med arbetsledningen, sedan fatta beslut utefter det.

Det är inte så lätt att vara arbetsgivare i liknande situation. 

- Försäkringskassan nekar gladeligen sjukersättning till personer som p.g.a psykisk ohälsa inte kan/orkar prestera på jobbet.
- Företaget får tillbaka person i arbete som kanske har svårigheter att ens ta sig igenom dagen. (Personen friskskriver sig för att få pengar till sin överlevnad.)
- Företaget ansvarar då för att rehabilitera personen och anpassa arbetsuppgifterna enligt förmåga.
- Eftersom man betalar 100% lön för X% arbete så finns kanske inte ekonomiska möjligheter att dubbelbemanna för att täcka upp.
- Övrig personal får dela på arbetsuppgifterna som den sjuka inte klarar/orkar. 
- Detta bryter inte mot några regler så länge som övrig personal klarar arbetet inom sin tidsram (men andra viktiga arbetsuppgifter kanske måste prioriteras bort). Kompetensutveckling hos övrig personal riskerar dock att försämras - vilket givetvis på sikt kan försämra deras löneutveckling. 
- Det går inte få stöd för en person som redan är anställd (enligt de svar jag fått de massor av gånger som jag försökt).
- Rekommendationen är att man säger upp den sjuka p.g.a arbetsbrist (den klarar inte tilldelade arbetsuppgifter och man har inte nog med alternativa arbetsuppgifter för att fylla ut tjänsten).
- Det valet skulle göra att företaget framstår som djävulen själv - som säger upp någon som redan ligger ner. 
- Kanske inte heller något man vill, eftersom även företagare är människor som gillar sin anställda och vill dem väl. Dessutom kanske personen är toppen de % som hen faktiskt kan jobba......
- Resultatet blir att människor som mår dåligt får betalt 100%, presterar många mindre % och skapar tråkig stämning på jobbet (inte kul att vara den som inte orkar heller......).
- Företaget är fastlåst i sina skyldigheter - där Försäkringskassan bara kan slänga ut sjuka människor med sjukintyg. 

Inte undra på att vi företagare är livrädda för att anställa personer med tidigare långtidssjukfrånvaro. Vilket försvårar för de sjuka ännu mer. 

Enligt mig borde staten ta större ansvar för den utbredda psykiska ohälsa som finns i samhället, istället för att företagen ska ta smällen. Företagen borde istället satsa sina resurser på förebyggande hälsoåtgärder och säkerhetsarbete på arbetsplatsen. Inte delta i lotteriet att anställa sjuk eller frisk person (och nu menar jag givetvis inte ohälsa som beror på problem på arbetsplatsen).