Ska "anpassningar på arbetsplatsen" för en "svag" anställd göra att andra drabbas negativt och få dra extra lass?

Det är inte så lätt att vara arbetsgivare i liknande situation. 

- Försäkringskassan nekar gladeligen sjukersättning till personer som p.g.a psykisk ohälsa inte kan/orkar prestera på jobbet.
- Företaget får tillbaka person i arbete som kanske har svårigheter att ens ta sig igenom dagen. (Personen friskskriver sig för att få pengar till sin överlevnad.)
- Företaget ansvarar då för att rehabilitera personen och anpassa arbetsuppgifterna enligt förmåga.
- Eftersom man betalar 100% lön för X% arbete så finns kanske inte ekonomiska möjligheter att dubbelbemanna för att täcka upp.
- Övrig personal får dela på arbetsuppgifterna som den sjuka inte klarar/orkar. 
- Detta bryter inte mot några regler så länge som övrig personal klarar arbetet inom sin tidsram (men andra viktiga arbetsuppgifter kanske måste prioriteras bort). Kompetensutveckling hos övrig personal riskerar dock att försämras - vilket givetvis på sikt kan försämra deras löneutveckling. 
- Det går inte få stöd för en person som redan är anställd (enligt de svar jag fått de massor av gånger som jag försökt).
- Rekommendationen är att man säger upp den sjuka p.g.a arbetsbrist (den klarar inte tilldelade arbetsuppgifter och man har inte nog med alternativa arbetsuppgifter för att fylla ut tjänsten).
- Det valet skulle göra att företaget framstår som djävulen själv - som säger upp någon som redan ligger ner. 
- Kanske inte heller något man vill, eftersom även företagare är människor som gillar sin anställda och vill dem väl. Dessutom kanske personen är toppen de % som hen faktiskt kan jobba......
- Resultatet blir att människor som mår dåligt får betalt 100%, presterar många mindre % och skapar tråkig stämning på jobbet (inte kul att vara den som inte orkar heller......).
- Företaget är fastlåst i sina skyldigheter - där Försäkringskassan bara kan slänga ut sjuka människor med sjukintyg. 

Inte undra på att vi företagare är livrädda för att anställa personer med tidigare långtidssjukfrånvaro. Vilket försvårar för de sjuka ännu mer. 

Enligt mig borde staten ta större ansvar för den utbredda psykiska ohälsa som finns i samhället, istället för att företagen ska ta smällen. Företagen borde istället satsa sina resurser på förebyggande hälsoåtgärder och säkerhetsarbete på arbetsplatsen. Inte delta i lotteriet att anställa sjuk eller frisk person (och nu menar jag givetvis inte ohälsa som beror på problem på arbetsplatsen).

Uppsägning pga personliga skäl? Personen klarar inte sitt arbete, kan ej omplaceras till ett betydelsefullt uppdrag för företaget? Sjukdomen verkar varaktig eftersom den håller på månader/år. 

Alla har olika förutsättningar, och så kommer det alltid att vara. Eller ska man låta de "svaga" svälta, och bara låta "elitmänniskor" överleva i vårat samhälle?

Det är inte så lätt att vara arbetsgivare i liknande situation. 

- Försäkringskassan nekar gladeligen sjukersättning till personer som p.g.a psykisk ohälsa inte kan/orkar prestera på jobbet.

- Företaget får tillbaka person i arbete som kanske har svårigheter att ens ta sig igenom dagen. (Personen friskskriver sig för att få pengar till sin överlevnad.)

- Företaget ansvarar då för att rehabilitera personen och anpassa arbetsuppgifterna enligt förmåga.

- Eftersom man betalar 100% lön för X% arbete så finns kanske inte ekonomiska möjligheter att dubbelbemanna för att täcka upp.

- Övrig personal får dela på arbetsuppgifterna som den sjuka inte klarar/orkar. 

- Detta bryter inte mot några regler så länge som övrig personal klarar arbetet inom sin tidsram (men andra viktiga arbetsuppgifter kanske måste prioriteras bort). Kompetensutveckling hos övrig personal riskerar dock att försämras - vilket givetvis på sikt kan försämra deras löneutveckling. 

- Det går inte få stöd för en person som redan är anställd (enligt de svar jag fått de massor av gånger som jag försökt).

- Rekommendationen är att man säger upp den sjuka p.g.a arbetsbrist (den klarar inte tilldelade arbetsuppgifter och man har inte nog med alternativa arbetsuppgifter för att fylla ut tjänsten).

- Det valet skulle göra att företaget framstår som djävulen själv - som säger upp någon som redan ligger ner. 

- Kanske inte heller något man vill, eftersom även företagare är människor som gillar sin anställda och vill dem väl. Dessutom kanske personen är toppen de % som hen faktiskt kan jobba......

- Resultatet blir att människor som mår dåligt får betalt 100%, presterar många mindre % och skapar tråkig stämning på jobbet (inte kul att vara den som inte orkar heller......).

- Företaget är fastlåst i sina skyldigheter - där Försäkringskassan bara kan slänga ut sjuka människor med sjukintyg. 

Inte undra på att vi företagare är livrädda för att anställa personer med tidigare långtidssjukfrånvaro. Vilket försvårar för de sjuka ännu mer. 

Enligt mig borde staten ta större ansvar för den utbredda psykiska ohälsa som finns i samhället, istället för att företagen ska ta smällen. Företagen borde istället satsa sina resurser på förebyggande hälsoåtgärder och säkerhetsarbete på arbetsplatsen. Inte delta i lotteriet att anställa sjuk eller frisk person (och nu menar jag givetvis inte ohälsa som beror på problem på arbetsplatsen).