Vårdnad utan ansvar

Det är det du riskerar om du skriver på iom att hälften av dagarna försvinner.

Ja, det är nog bäst Vårdnad får man när man kan visa att man kan ta ansvar. Umgänge kan man ha ändå. Jag hoppas att du vet att vårdnad och umgängesrätt inte är samma sak. Denna pappa har hittills inte visat något större engagemang om han bara har träffat sitt barn några timmar då och då.

Ts, skriv INTE på. Ta till dig av råden i den här tråden. Förklara för pappan vad som krävs av en vårdnadshavare och varför han därför inte är lämplig just nu. Sen kan han dra det till domstol hur mycket han vill. Lägger du fram det så, tar du ifrån honom det vapnet och hans försök till utpressning får därmed inte effekt. Självklart kan han ta det till domstol, men det kommer inte att leda till något om han inte skärper sig och får ordning på sitt mående. Han säger bara så för att pressa dig. Gå inte på det! Gör det som är bäst för ditt barn. Pappan borde koncentrera sig på att försöka må bättre och träffa sitt barn, istället för att bråka om vårdnad fast han inte är beredd att ta ansvar.

Så han har ork nog att dra det till rätten, men han har inte ork nog att vara pappa mer än några timmar då och då? Vilka prioriteringar... Lägg fram det så ts. Det ligger honom i fatet att han försöker pressa dig till gemensam vårdnad, fast han inte är beredd att ta ansvar.

Vadå stänga ute? Han säger ju själv att han inte kan ta hand om barnet. Och det påverkar inte hans möjligheter att träffa eller lära känna barnet. Det är inte rimligt att försöka jaga ett godkännande från en psykiskt sjuk person för minsta grej där båda vårdnadshavare måste godkänna. Mamman kan vara öppen för delad vårdnad senare om han börjar må bra igen. Mitt råd till mamman är att alltid dokumentera hur han sköter umgänget. Om det skulle bli en konflikt senare kring vårdnad så är det bra att visa på hur han sköter umgänget.

Generellt är jag väldigt negativ till att man inte utgår från att det ska vara gemensam vårdnad,båda föräldrarna är likvärdiga föräldrar.

Men vårdnad har ingenting med att vara mer eller mindre förälder utan handlar helt och hållet om just ansvar. Och om pappan är vårdnadshavare utan att kunna ta sin del av ansvaret så är det inte det bästa för barnet att han är det.

Se vad han säger om du gör en planering där han faktiskt tar sitt ansvar.

Ta ett möte och diskutera igenom sådant ni behöver vara överens om som vårdnadshavare. Vilka förskolor tycker han verkar vara de bästa och varför? Hur ska ni planera umgänget så att han är redo inför hans ca 7-9 månaders föräldraledighet? Är det så att ni redan nu behöver sätta barnet i kö till någon särskild skola? (vet inte hur ni bor, men runt Stockholm är det dags att tänka på det nu).

Utgå från att mötet ska vara ett samarbetsmöte för att planera inför att du ska kunna känna dig trygg med att ha honom som vårdnadshavare. Förhoppningsvis inser han då att han inte klarar det.

Och i alla samtal med honom ha inställningen att du är positiv till att han ska vara vårdnadshavare men att du bara måste vara säker på att han klarar av det ansvar det innebär. När han visar att han har en plan och det engagemang som krävs så får han också vårdnaden. Men att det inte går åt andra hållet med att han får vårdnaden först och sedan riskerar att sabba för barnet i och med att han inte kan ta sitt ansvar. Dvs ansvar ger vårdnad, i den ordningen.

Mycket bra och välformulerat svar. Jag vill även råda ta att spela in alla samtal av denna typ. Och även spara all skriftlig kommunikation.

Oavsett vad pappan säger så är det lämpligt att ts tar en funderare över om hon tror att det han påstår sig klara av kommer stämma i praktiken.

Stort lycka till ts!

Tack snälla för alla råd, peppningaroch tips. Ska läsa igenom hela tråden igen..

Han vill inte ha varken varannan vecka eller vara föräldraledig, så jag har ju räknat med att vara helt själv och kommer få ta allt vab etc.

Hans psykiska mående har kommit senaste månaderna och han kan nu inte ha sina andra barn som han har varannan vecka.

Jag sparar allt och skrivit upp varenda umgänge det är därför jag har koll på att det är 33 h på snart 5 månader och det jobbiga är att det är vi som anpassat oss till honom varje gång och så är han är en timme på fika.m

Usch nu känns det som jag svamlar iväg..

Om han inte vill ha ansvar för barnet finns ingen anledning alls för dig att ta de risker som din påskrift för gemensam vårdnad medför. Visa honom istället att du gärna vill att han har umgänge med barnet. Sätt inte dig själv i skiten

Ja men precis. Jag vill ju att de ska ha en relation, uppmuntrar till umgänge och tycker att de ska ses iaf en gång i veckan.

Jag känner mig säker och trygg I mitt beslut ang vårdnad tills jag pratar med honom. Men han måste ju visa föräldraansvar och engagemang först för hittills så har han inte visat något av det sen jag blev gravid