Återuppbygga förhållande efter otrohet

Det gör det absolut. Är övertygad om att det i mångt och mycket handlar om vilken förmåga man har till att inte låta reptilhjärnan ta kontrollen. Det är i det korta ögonblicket när valet står mellan att agera eller reagera som vi har vår frihet och styrka. Har man gett de autonoma systemen fullmakt att ta hand om situationen kickar de sympatiska systemen igång på högvarv och man kommer att till stor del bara reagera och inte agera och fatta en massa drastiska beslut byggda på känslor av sorg, förnedring och ilska. Dessa beslut blir sällan bra och kommer att vara avgörande för hur man kan gå vidare.

Man fattar ju inte ett rationellt beslut om man stannar. Partnern har bevisat att hen kan ljuga, bedra och förnedra. Att lita på någon som visar denna sida är ju dumt. Det går emot logiken. Partnern har ju redan visat att älskaren/älskarinna betyder mer än hela relationen i ett akut läge där hen kunnat gör det valet. Partnern har visat att hen är benägen att kunna förnedra och trampa på den hen borde älska.

Det är ju att gå emot all logik och all självbevarelsedrift att stanna med en sådn person.

Det behöver det absolut inte göra. Är extremt glad över att jag för snart 14 år sedan värderade situationen och fattade ett rationellt besluta att ha intentionen att kämpa och hitta vägar som ledde framåt i vår relation. Livet är inte alltid en dans på rosor på rosa fluffiga moln. Det gör ibland ont att leva och det händer saker i relationer som som smärtar men lidande och att se sig som ett offer är alltid ett eget val.

Livet gör ont ibland. Det håller jag med om. Men när en livspartner väljer att aktivt utsätta den andra för smärta och lidande så handlar det inte om att livet händer. Då handlar det om att ens partner VÄLJER att att åstadkomma skada och lidande för att hen inte bryr sig/ inte älskar eller inte värderar relationen. Det är inget som bara händer. Din man har högst troligt bara lärt sig dölja saker bättre.

Du väljer att bli offer för fler otroheter. Den som lämnar är den som väljer att inte bli offer för otrohet igen.

Jag vet inte vad du varit med om, men du förminskar människans förmåga när du skriver som du gör. Jag valde definitivt inte att ställa mig till förfogande för att "bli offer för" fler otroheter. Det fanns inte på kartan att det skulle inträffa igen vilket det heller inte har gjort.

Livet gör ont ibland. Det håller jag med om. Men när en livspartner väljer att aktivt utsätta den andra för smärta och lidande så handlar det inte om att livet händer. Då handlar det om att ens partner VÄLJER att att åstadkomma skada och lidande för att hen inte bryr sig/ inte älskar eller inte värderar relationen. Det är inget som bara händer. Din man har högst troligt bara lärt sig dölja saker bättre.

Du väljer att bli offer för fler otroheter. Den som lämnar är den som väljer att inte bli offer för otrohet igen.

Jag är lyckligt gift idag för att jag valt bort otrogna män.

Visste du om förra otroheten också? Trodde du att den skulle inträffa? Det är samma man du lever med nu som då. Det fanns på hans karta då..

Jag likställer otrohet med misshandel i relationen. Det är ett val ens partner gör. Ett val att skada den hen borde älska. Det går inte att ta tillbaka.

Men misshandel efter omständigheterna är rättvist.

Jag fick sömnsvårigheter, rasade i vikt, gjorde ingen nytta på jobbet, jag gick som en zombie i månader, depression, självmordstankar, psykvård. Det tog mig flera år att bli någorlunda funktionell igen.

Men misshandel efter omständigheterna är rättvist.

Jag fick sömnsvårigheter, rasade i vikt, gjorde ingen nytta på jobbet, jag gick som en zombie i månader, depression, självmordstankar, psykvård. Det tog mig flera år att bli någorlunda funktionell igen.