Återuppbygga förhållande efter otrohet

Bara så jag förstår dig rätt... du har bestämt dig för att förlåta no matter what och vill bara höra solskenshistorier från folk som klarat det bra. Alla andra ska låta bli att kommentera?

Jag har i flera år befunnit mig i nån form av väntrum. Ständigt hoppas jag på att få må bra, hoppas att få känna att det var rätt beslut, hoppas få känna att vi klarade av det och kom ut på andra sidan, hoppas få känna något annat än ett "jaha".

För mig var det mycket enklare, mitt försök varade bara ett halvår. Jag var naiv och gick på allt skitsnack om "mänskliga misstag", "tänk på barnen" och bara man kan prata öppet med varandra så kan man överkomma alla hinder...så korkad som jag var så förlät jag. Ett halvår senare kryper det fram att hon inte alls pratat öppet och fullkomligen skitit i både mig och barnen och fortsatt vara otrogen för hon var ju käääär ju (men det hade hon såklart glömt nämna). Och eftersom betänketiden då var över så vart det skilsmässa och idag är jag enormt glad över att jag inte slösade bort ännu mer tid på henne för hon var/är verkligen en vidrig människa, det tog tyvärr bara lite tid för mig att inse det. 

Jag behöver inte boka tid med mig själv för att inse att jag aldrig mer kommer vara så naiv och lättlurad.

Enligt min erfarenhet går det inte. Eller alltså, det går för vissa människor som är av en annan sort. De som kan leva med att aldrig dyka på djupet och titta tillbaka. De som kan stänga av. För oss andra är det bättre att avsluta och gå vidare!

Jag känner mig inte som en annan sort.. Intressant att du tar på dig den analysen och lägger fram som en sanning. Jag tror det finns lika många sätt att hantera detta som det finns människor som hamnar i det.

Nej jag vet inte varför du väljer som du gör men det var ju heller inte frågan, frågan är vad du är ute efter med din tråd. Vill du bara ha solskenshistorier som ger dig hopp?

Nej det är inte fel att hoppas, dock är det inte bra att stoppa huvudet i sanden och låtsas. Om du behöver andra för att ge dig hopp så är du kanske osäker på ditt val eller kanske tom missnöjd med ditt val?

Jag förstår absolut ditt val, jag gjorde ju samma val som du och vet varför man gör ett sånt val. Men för min del var det ett stort misstag som jag aldrig kommer göra igen och som jag inte rekommenderar andra att göra. Varför skulle man rekommendera andra att göra något som bara leder till mer lidande?