Vad skulle du tycka om att ha ett LSS-boende i ditt bostadsområde?

Jag skulle hellre bo granne med ett LSS-boende än med dagiset/förskolan jag bor bredvid nu.

Då är det ändå helt okej att bo vid dagiset, lite stoj och skrik ibland bara. Ingen fara men hade ändå föredragit ett LSS-boende.

Tråkigt att folk har sådana fördomar!

Är förövrigt väldigt engagerad i en väninnas barn. Barnet har Downs och är helt underbar!

Angående fängelser, varför är folk rädda att bo nära dem? De få gånger någon rymmer lämnar nog rymlingen området fortast möjligt, gissningsvis är det säkrare i det avseendet än att bo någon annanstans!

Jag bor i en förening med tre gårdar och på granngården är en av byggnaderna ett särskilt boende av något slag (gissar det är LSS men har dålig koll på vad det finns för sorts boendeformer). Det stör mig inte alls. En av grannarna är väldigt pratglad av sig, vilket mest är trevligt men jag känner mig lite dum när jag är på språng och inte hinner prata tillbaka. De andra håller sig mest för sig själva.

Jag tycker nog faktiskt att institutioner är rätt väg att gå, för LSS och andra mentalt handikappade. Skulle bli ett säkrare och stabilare samhälle för den stora majoriteten som kallas normala.

Jag hade tvärtom bara sett det som något positivt. Har jobbat på ett lss-boende och kan verkligen sakna det. Väldigt varma och roliga människor!

Då är du nummer 1 in, för särskilt normal är ju du inte som vill sånt.
Fy fan.

Ingen mår bra av att bo på en institution, de mentalt handikappade mår bäst av att få ha ett så normalt liv som möjligt, att bli behandlade med samma respekt som en vanlig människa. De är inte dessa människor som är en fara för samhället.

Jag tror att du blandar ihop funktionshindrade med vissa psykiskt sjuka personer som kan vara våldsamma.

Funktionshindrade stör inte folk, dom är inte sjuka utan behöver hjälp med vardagliga saker. Tror inte du vet mycket om olika funktionshinder, dom flesta med nedsatt intellektuell begåvning ser ut som "normala" människor, tror inte ens du märker dom när du är ute.

Min dotter går på en stor högstadieskola, en länets största och den populäraste. vid sidan av skolan finns det en del som tillhör särskolan dvs dom eleverna som har olika lättare intellektuella funktionsnedsättningar, man läser alltså dom vanliga ämnena men med långsammare tempo och mindre klasser osv.
Min dotter säger att dom som går där är dom snällaste på hela skolan, alltid glada och säger hej.
Det är lugnare på deras del och där finns ingen mobbning eller annat.

Vad menar du med att samhället skulle bli stabilare och säkrare med institutioner
för personer med olika funktionshinder? 
Dom är inga farliga personer, tror som sagt att du blandar ihop intellektuell funktionsnedsättning som är just ett funktionshinder och ingen sjukdom med psykisk sjukdom där vissa, givetvis bara ett fåtal kan ha en psykisk sjukdom som gör dom våldsamma ( vissa diagnoser). 

Bor bredvid ett sådant boende nu.
Har inga större problem med det förutom att en av de boende ibland är ute och skriker och vrålar.
Det kan vara lite störande t ex på somrarna när man sitter ute och vill ha lite lugn och ro.
Men det pågår ju inte hela tiden så det stör mig ändå inte så mycket.
Kanske har jag också större förståelse då jag själv har jobbat på LSS.boenden.

Vill klargöra att det visst finns människor med intellektuell funktionsnedsättning som kan bli våldsamma.
Känner personligen till en sådan person.

Han är närmare 60 år men ligger på ett förskolebarns nivå intellektuellt. Om någon retar honom, säger fel saker eller dylikt så är inte smockan långt borta. När han var yngre och lekte med barnen på gatan så gick det hett till ibland då denna man är fullvuxen och stark som en oxe.

Självklart finns det det precis som det finns normala människor som blir våldsamma, det flesta våldsbrott begås av normala människor.
Jag tror att många som inte är insatta eller har kunskap inte vet skillnad mellan funktionshinder och psykisk sjukdom, de flesta funktionshindrade är just funktionshindrade medans psykisk sjukdom är just sjukdom och där kan personer med vissa obs bara vissa diagnoser bli våldsamma.

Har vi inte kommit längre år 2020 att vissa har fördomar mot t ex personer med downs syndrom och utvecklingsstörning att man är rädd för dom och tycker att dom ska bo på institution och inte vara ute vardagliga livet utan separeras i från omvärlden.

Vi kan alla råka ut för en olycka och få en hjärnskada eller få en sjukdom som påverkar hjärnan.
Vem som helst kan få ett barn med downs syndrom eller utvecklingsstörning av olika grad.

Min åsikt är att alla som inte är farliga för andra har lika rätt att vistas ute i samhället vare sig man har ett handikapp eller ej.

Vänner till min man fick en dotter som fick syrebrist vid förlossningen och hon har fått bestående men av det, dvs utvecklingsstörning (dom har två barn till)
Skulle vara helt befängt att vara rädd för henne eller att dom skulle lämna bort henne för att bo på institution.

Jag blir mer rädd av folks fördomar.