Efter att min pojkvän fått beskedet att han hade testikelcancer så bestämde vi oss för att försöka skaffa barn (ena testikeln är nu bortopererad och det finns inga tecken på spridning). Allt detta har skett sedan 30 dec (då vi fick beskedet) och jag slängde mina minipiller samma dag.
Jag fick min första mens (hade ingen mens under tiden med minipiller) 24 januari (slutade 29 januari) och försöker nu få ordning på min ägglossning och blir helt KNÄPP. Tycker mig ha sett tydliga tecken på att stegringar varit på G sedan i helgen, men sen har det alltid visat svagare på testet jag tagit dagen efter. Har pga detta stressat upp mig själv och tänkt att jag missat ägglossningen, men går det enligt min gamla cykel så borde jag ha ägglossning imorgon och BIM 21/2.
Vi hade sex samma dag som mensen tog slut (onsdag förra veckan), torsdag kväll förra veckan, i söndags och i tisdags så om ägglossningen kommit tidigare borde vi fortfarande ha chans att ha prickat den, va?
Känns lite lugnande att vi inte behöver vänta 1 år för fertilitetsutredning iallafall (i och med min pojkväns operation som kan påverka hans spermiemängd osv) utan pratade med fertilitetsmottagningen idag som sa att om jag inte blivit gravid om två (!) månader så ska jag höra av mig och så ska vi kolla upp oss. Visar det sig att hans spermier tappat förmågan så har vi iallafall fryst in och har mer än tillräckligt att ta från för att göra IVF flera gånger, men kan ändå inte låta bli att oroa mig...
Önskar att jag hade någon eller några att ventilera om detta med, men vill känns som att det bara är mer stressande att dra in vänner eller familj i allt detta.
Herregud... Är så orolig men samtidigt pirrig och spänd inför detta och hoppas för allt i världen att vi lyckas baka ihop ett litet knyte!