• Anonym (Kvinna86)

    Nygift och otrogen

    Vet att det varit en liknande tråd innan som försvann men det var inte jag!!

    Jag lever med en man och en fyraårig dotter. I mars gifte vi oss, ett väldigt enkelt bröllop men väldigt fint för mig och det betydde mycket. I juni fick jag reda på (kollade hans mobil) att han fyra-fem gånger i april hade haft sex med en kvinna på hans gym. När jag fick reda på det hade dom avslutat sin relation och när jag konfronterade honom kom det fram att han hade sån ångest och inte vågar berätta av rädsla för att förlora mig.

    Jag har valt att stanna. Kanske stoppar jag huvudet lite i sanden. Istället har vi börjat prata om ett till barn och att flytta. Jag behöver pepp.. hur många av er har förlåtit er partner och faktiskt klarat av att gå vidare efter otrohet?

  • Svar på tråden Nygift och otrogen
  • Anonym (Hallå)
    Fjäril kär skrev 2020-01-29 21:46:39 följande:

    Eftersom jag var gravid med hans barn höll vi kontakt med varandra. Inte direkt vänskap utan mer informativt. Och vi bodde ju i närheten av varandra. Det var ju när barnet var fött som knäppa saker dök upp i samband med att vi träffades för att han skulle få träffa barnet. Hon började bestämma saker om barnet som hon inte hade något att göra med och jag hörde ju att han vek sig när hon fick ett speciellt tonläge. Jag fick tex inte lämna mina saker till barnet vid umgänge utan hon hade köpt sina saker, nya nappar, egen flaska och kläder som barnet skulle använda istället. Inte ens sin egen snuttefilt fick vara med. Vilket han gick med på för husfridens skull. Det var henne jag skulle skicka sms till när det gällde lämna/hämta barnet och den information som behövde lämnas mellan mig och honom skulle ske både skriftligt och inför henne muntligt. Allt i "kärlekens anda" och för "allas bästa". Presenter till barnet från farmor stannade kvar hos dom "för att det var bäst så" (fast det var från farmor som ordagrant sa att barnet skulle ha det i sin egen säng etc)..

    Vår kontakt övervakades minutiöst och jävlar om jag råkade relatera till vår relation och små interna skämt vi hade eller vid lämning sa något om "åh minns du Olle vi träffade, han....".. Jäklar vad han fick på skallen då och genast kom vassa pikar och ordet "älskling" var klart frostigt och spydigt.


    Spännande det här med farmor. Hon accepterade hela älskarinnegrejen el?
  • Fjäril kär
    Anonym (Hallå) skrev 2020-01-29 21:56:50 följande:

    Spännande det här med farmor. Hon accepterade hela älskarinnegrejen el?


    Hans föräldrar och syskon hade aldrig ett ont ord om mig utan öppnade dörren till sina hem för mig och barnet och accepterade det som det var. Vad de eventuellt hade för åsikter höll de för sig själv och tog det med honom. Jag var ju inte en utstuderad medelålders kaninkokerska utan en nybliven ledsen mamma på 22 år...
  • Anonym (Nej)
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-29 21:35:08 följande:

    Jo som vänner med andra, inte på ett hotellrum.


    Om det är sant att han bara råkade bli kär och inte kunde motstå henne(inte ens på er bröllopsdag) så är det väldigt dumt att tro att dom plötsligt skulle klara av att umgås som vänner. Dom ville vara i varandras liv för dom var kära i varandra. Mer hade hänt? Tror du inte att dom flera gånger under relationen bestämt att bara vara vänner?

    Du ska inte vara orolig för att andra vet. För självklart vet många om detta. Hon gjorde abort och har berättat för bästa vännen för att få stöd. Sedan har det läckt ut. Kompisgänget dom hängde med har också sina misstankar. Om nu attraktionen och förälskelsen var så enorm att han glömde bort dig ( till och med på er bröllopsdag) och han blev totalt personlighetsförändrad ( enligt dig så har han ju aldrig gjort så här förut) så har alla sett deras dragning till varandra. Sånt lyckas man inte dölja för. ( mer än för dig då du inte ville se det)

    Den folk tycker synd om är dig. Älskarinnan är fri att hitta en man som avgudar henne och älskar bara henne. Du sitter med en man som inte ens visar grundläggande mänsklig respekt eller omtanke för dig, ännu mindre kärlek. Tro inte för en sekund att det är mer synd om henne.
  • molly50
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-29 21:35:08 följande:
    Jo som vänner med andra, inte på ett hotellrum.
    Ok. Men ändå. Jag hade inte litat på honom om han fortsatt umgås med henne.
  • Anonym (jaha)
    Anonym (Man35) skrev 2020-01-29 16:47:19 följande:

    Varför fortsätter den här tråden? Ts är som en repad skiva. Hur orkar ni sitta och svara och resonera? Låt människan ta ansvar för att hon stannar. Misstänker att många kvinnor blir glada över att ett praktarsle är borta från marknaden. (Om han nu är borta vill säga...) Ofattbart hur man kan vilja hålla så hårt i någon som uppenbart är ett totalt bottennapp. Njuuuut av livet du valt Ts.


    Det är väl lite som att se någon balansera på kanten till ett avgrund, visst man kan bara skita i det och låta personen trilla ner om hon vill, eller så försöker man resonera med personen.

    Men jag kan iof hålla med om att TS inte verkar speciellt mottaglig för något annat än det hon redan bestämt sig för.
  • Anonym (Kvinna86)
    Fjäril kär skrev 2020-01-29 21:46:39 följande:

    Eftersom jag var gravid med hans barn höll vi kontakt med varandra. Inte direkt vänskap utan mer informativt. Och vi bodde ju i närheten av varandra. Det var ju när barnet var fött som knäppa saker dök upp i samband med att vi träffades för att han skulle få träffa barnet. Hon började bestämma saker om barnet som hon inte hade något att göra med och jag hörde ju att han vek sig när hon fick ett speciellt tonläge. Jag fick tex inte lämna mina saker till barnet vid umgänge utan hon hade köpt sina saker, nya nappar, egen flaska och kläder som barnet skulle använda istället. Inte ens sin egen snuttefilt fick vara med. Vilket han gick med på för husfridens skull. Det var henne jag skulle skicka sms till när det gällde lämna/hämta barnet och den information som behövde lämnas mellan mig och honom skulle ske både skriftligt och inför henne muntligt. Allt i "kärlekens anda" och för "allas bästa". Presenter till barnet från farmor stannade kvar hos dom "för att det var bäst så" (fast det var från farmor som ordagrant sa att barnet skulle ha det i sin egen säng etc)..

    Vår kontakt övervakades minutiöst och jävlar om jag råkade relatera till vår relation och små interna skämt vi hade eller vid lämning sa något om "åh minns du Olle vi träffade, han....".. Jäklar vad han fick på skallen då och genast kom vassa pikar och ordet "älskling" var klart frostigt och spydigt.


    Jag förstår hennes känslor, ett bottenlöst svek från hans sida. Samtidigt ska det ju inte ha gått ut över dig och din son. Hur tog hans familj att han fick barn utanför sitt äktenskap? Det måste ju varit en chock ändå?

    Som sagt, jag kommer alltid vara glad över att min mans älskarinna gjorde abort för hade hon inte gjort det hade ju min dotter haft ett syskon nu, det hade inte jag kunnat hantera.

    Vet du varför mannen var otrogen med dig? Var han kär i dig?
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (Nej) skrev 2020-01-30 06:48:33 följande:
    Om det är sant att han bara råkade bli kär och inte kunde motstå henne(inte ens på er bröllopsdag) så är det väldigt dumt att tro att dom plötsligt skulle klara av att umgås som vänner. Dom ville vara i varandras liv för dom var kära i varandra. Mer hade hänt? Tror du inte att dom flera gånger under relationen bestämt att bara vara vänner?

    Du ska inte vara orolig för att andra vet. För självklart vet många om detta. Hon gjorde abort och har berättat för bästa vännen för att få stöd. Sedan har det läckt ut. Kompisgänget dom hängde med har också sina misstankar. Om nu attraktionen och förälskelsen var så enorm att han glömde bort dig ( till och med på er bröllopsdag) och han blev totalt personlighetsförändrad ( enligt dig så har han ju aldrig gjort så här förut) så har alla sett deras dragning till varandra. Sånt lyckas man inte dölja för. ( mer än för dig då du inte ville se det)

    Den folk tycker synd om är dig. Älskarinnan är fri att hitta en man som avgudar henne och älskar bara henne. Du sitter med en man som inte ens visar grundläggande mänsklig respekt eller omtanke för dig, ännu mindre kärlek. Tro inte för en sekund att det är mer synd om henne.
    Ja du har rätt, det hade säkert skett saker med henne igen även om han nu försöker intala både sig själv och mig att det inte hade det. Oavsett så tyckte han väl om henne så mycket som person att  han ville ha henne i sitt liv trots att han gjort saker med henne som är oförlåtliga.

    Ja det har hon säkert men vi bor i en av Sveriges största städer och har inga gemensamma bekanta (han har brutit med alla som har koppling till henne). men just den dragningen du nämner är jag så avundsjuk på. Hur kunde han få det med henne? Det måste ju verkligen varit nåt mellan dem. Jag såg dem aldrig ihop så jag vet ju inte..

    Det är ju det som är problemet, jag vill INTE att folk ska tycka synd om mig.
  • Anonym (Kvinna86)
    molly50 skrev 2020-01-30 09:30:21 följande:
    Ok. Men ändå. Jag hade inte litat på honom om han fortsatt umgås med henne.
    Nej inte jag heller men nu har dom inte träffats sen jag upptäckte dom..
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (jaha) skrev 2020-01-30 16:17:58 följande:
    Det är väl lite som att se någon balansera på kanten till ett avgrund, visst man kan bara skita i det och låta personen trilla ner om hon vill, eller så försöker man resonera med personen.

    Men jag kan iof hålla med om att TS inte verkar speciellt mottaglig för något annat än det hon redan bestämt sig för.
    Sakta men säkert går det framåt. Det tar tid men jag lyssnar.

    Idag tog jag halva dagen ledigt för att berätta allt för min bästa vän och det var nästan mer smärtsamt än att ens få reda på vad han gjort. Det är tack vare det här forumet jag tog det steget.

    I helgen ska jag försöka prata med honom. Det kan bli pannkaka men det får väl ändå ses som ett steg i rätt riktning..
  • Anonym (Kvinna31)
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-30 18:08:12 följande:

    Sakta men säkert går det framåt. Det tar tid men jag lyssnar.

    Idag tog jag halva dagen ledigt för att berätta allt för min bästa vän och det var nästan mer smärtsamt än att ens få reda på vad han gjort. Det är tack vare det här forumet jag tog det steget.

    I helgen ska jag försöka prata med honom. Det kan bli pannkaka men det får väl ändå ses som ett steg i rätt riktning..


    Vad sa din vännina om allt?
Svar på tråden Nygift och otrogen