Nygift och otrogen

Så brutalt. Fruktansvärt. Jag lider med dig och din dotter. Det är så konstigt att ta del av andras berättelser för det första jag tänker är ?skönt att du slapp honom?. Sen inser jag att jag resonerar precis tvärtom med mig själv...

Nej hon förlät honom inte. Nånsin. Hon blev istället besatt av att manövrera ut mig ur deras liv

. Hon blev raskt gravid med ett gemensamt barn och var den drivande till att starta vårdnadstvist mot mig. De vann boendet och vår son fick växa upp i deras familj. Hon gjorde allt hon kunde för att skapa distans mellan mig och honom och drog sig inte för fulspel på alla sätt hon kunde. Bara av ren svartsjuka och hämd och rädsla för att vi ändå skulle välja varandra. Hon var knäckt och detta var hennes sätt att överleva.

Men eftersom hon stannade av fel orsaker kom sanningen ikapp.. Efter drygt tio år är det hon som pyser ur sig historien till en vän till honom och hon blir själv otrogen.. Hon väljer att lämna familjen och blir ihop med den hon var otrogen med.. Mitt i detta finns mitt eget barn... Hans bonusmamma sviker och försvinner.. Hon ringer mig och gråter av skam och skuld och berättar vad hon gjort under åren mot mig. Vilket jag ju fattat från början. Nu först vid hennes egen otrohet fattar hon äntligen vad hon gjort mot mitt barn, mig som mamma och vår relation som föräldrar. En skada som aldrig kan repareras. Jag får aldrig tillbaka åren med min son som hon förstörde.

Vilken fruktansvärd historia.

Var i ett förhållande då? Var du kär i mannnen? Kändes det som han var det I dig? Hur länge var du hans älskarinna och hur kom det fram? Så många frågor ...

Han var upptagen när vi träffades, inte jag. Jag blev jättekär. Vi träffades under ganska lång tid även om vi inte hade sex varje gång. Vi gick på bio, tog promenader och pratade etc. Tidsmässigt typ ett halvår. Så vi hann få rätt starka känslor för varandra. Så när jag insåg att jag var gravid var det inte panik utan vi pratade lugnt och sansat. Det kom fram endast för att jag blev gravid och tänkte behålla det. Och han ville ta sitt ansvar och planen var att han skulle välja mig. Men när frun gick bananas hemma så fegade han ur...

Träffade du någonsin någon ny efteråt? Hur reagerade han på när frun sedan vsrit otrogen?

Nej hon förlät honom inte. Nånsin. Hon blev istället besatt av att manövrera ut mig ur deras liv

. Hon blev raskt gravid med ett gemensamt barn och var den drivande till att starta vårdnadstvist mot mig. De vann boendet och vår son fick växa upp i deras familj. Hon gjorde allt hon kunde för att skapa distans mellan mig och honom och drog sig inte för fulspel på alla sätt hon kunde. Bara av ren svartsjuka och hämd och rädsla för att vi ändå skulle välja varandra. Hon var knäckt och detta var hennes sätt att överleva.

Men eftersom hon stannade av fel orsaker kom sanningen ikapp.. Efter drygt tio år är det hon som pyser ur sig historien till en vän till honom och hon blir själv otrogen.. Hon väljer att lämna familjen och blir ihop med den hon var otrogen med.. Mitt i detta finns mitt eget barn... Hans bonusmamma sviker och försvinner.. Hon ringer mig och gråter av skam och skuld och berättar vad hon gjort under åren mot mig. Vilket jag ju fattat från början. Nu först vid hennes egen otrohet fattar hon äntligen vad hon gjort mot mitt barn, mig som mamma och vår relation som föräldrar. En skada som aldrig kan repareras. Jag får aldrig tillbaka åren med min son som hon förstörde.

Så här i efterhand så önskar jag att jag lämnat tidigare. Än efter 8 barn. Som jag blint skaffade för att vi båda ville ha stor familj. Ännu konstigare är att jag fortfarande inte kan släppa mina känslor. Jag älskar honom fortfarande men var tvungen att skilja mig. Varje gång vi hade sex undrade jag om han var hos mig i tanken eller tänkte på någon annan. Jag kunde inte längre ta emot komplimanger från honom för han har ju visat att jag inte var den ända kvinnan han behöver i livet.