Nygift och otrogen

En kvinna som väljer en upptagen man medvetet tänker inte ett skit på frun. Hon struntar helt i dig och tycker förmodligen att du är en elak hagga som tvingar honom kvar mot hans vilja. Hon är övertygad om att han inte stannar av fri vilja. Och aborten är ditt fel.

Dumpa honom. Han kommer inte släppa henne pga känslor så hon kommer alltid vara kvar i hans liv fast du kommer inte få veta det. Han kommer definitivt hålla kontakt med henne och efter en stund när allting har lugnat mer sig så kommer han att träffa henne igen.

Nej. Jag tror inte hon var ett random ligg, jag tror dom under en tid byggde upp känslor och attraktion för varandra. Idag vet han att känslorna var fejk.

Ja jag tror hon försöker förstöra, hon hittar hela tiden kryphål att nässla sig in. Jag vill inte fokusera på henne utan på oss. För att vi ska kunna gå vidare måste hon ju försvinna ur våra liv för hela min familjs skull.

Hon kanske är arg för att jag fick honom och intf hon?

Förstår att han låter som ett bottenskrap men för oss som känner honom är han ju mycket mer än sin otrohet...

Du verkar ha blivit helt hjärntvättad. En man som är otrogen en månad efter sitt bröllop är inte kär i dig eller ens älskar dig. Du kommer med så många ursäkter för honom att jag börjar undra om det är du som är den otrogne mannen. Om ett tag får vi säkerligen se en ny tråd där du gråter ut över att din ?underbare? man är otrogen igen. Om man är otrogen under den tidpunkt i livet där man normalt sett är lyckligare än någonsin. ( som ett bröllop) hur tror det då att det kommer bli när ni får riktiga svackor i relationen? Tror du på fullaste allvar att han kommer ta sig igenom det utan att hopp i säng med andra kvinnor. Han älskar inte dig, fatta! Handling säger mer än ord. Klart han säger allt du vill höra. Och sen fortsätter han ha kontakt med henne! Helt otroligt att du inte har någon självrespekt alls.

Allt fel ligger hos den andra kvinnan enligt ts. Hennes man är världens underbaraste familjefar och det var bara den otur att han "råkade" boka x antal hotellnätter i syfte att spänna på henne, vilket även resulterade i en graviditet där han tvingade henne till abort. Han är en helylle kille så missunna henne inte.

Precis så sa min sambo. Att nu vet han vilken smärta han åsamkade mig och vill aldrig igen göra så mot någon igen. Jag köpte det. Jag har efter dess hittat att han träffat andra kvinnor bakom min rygg, raderat smsen mellan dem å ljugit om vart han var och när. De krävdes bara lite tid mellan första otroheten tills han blev redo att börja att försöka hitta ngn ny som bekräftade honom. Hela tiden har han tyckt jag var svartsjuk å galen som misstänkte saker. Hittade aldrig bevis för fysisk otrohet igen men nog väl lekte han med tanken.

Som jag skrev tidigare så har otroheten ätit upp mig innefrån. Jag har så skadad självkänsla efter detta att de faktiskt är en riktig pärs att nu ta steget att lämna relationen. Förlåt aldrig otrohet. När partnern väl tagit steget första gången så är det väldigt enkelt att rättfärdiga flera ggr .

Nej det gör det verkligen inte. Jag känner inte henne och därför blir det ju såklart lättare att skuldbelägga henne och hon har heller inte betett sig klanderfritt efter att allt uppdagades. Detta är något de gjorde tillsammans och som båda får stå till ansvar för. Och hon tvingades inte att göra abort..

Kan garantera att han har NOLL känslor för henne mer än typ hat. Han har varit väldigt tydlig till henne om vilket misstag hon var och jag har fått lösenord till hans alla sociala medier/mail så jag har ju sett vad som skrivits mellan dem efter att det upptäcktes.

Jag förstår att det är en del av överlevnadsstrategin, men det är vansinnigt tröttsamt att läsa hur du desperat sitter och stickar din man världens största offerkofta och använder någon slags nidbild av ?den sluga älskarinnan? som förklaringsmodell. Du pratar i termer av bubblor och att vakna upp ur dem, som om han varit föremål för någon form av häxkonst. Det är som att otroheten liksom bara tycks ha ?drabbat? din man, utan att han haft några som helst möjligheter att värja sig. Stackars honom som inte lyckades stå emot den störda kvinnan som lockade honom ner i fördärvet.

Ingenstans tycks det slå dig, som det slår alla andra i den här tråden, att han har varit en aktiv och drivande part i detta, fullt på det klara med vad han sysslade med. Ingen har drivit honom till någonting, men inte ens det är han beredd att ta ansvar för när han väl blir påkommen. Istället kastar han alla otrogna människors bortförklaringar och floskler på dig, att han inte förstod vad han gjorde men nu förstår han, att kvinnan är knäpp och drev honom till det, att det inte betydde någonting.

Du skriver på flera ställen att hon gamblat med hans liv genom att överväga att avstå abort. Skärp dig. Din man har fullt medvetet gamblat med ert gemensamma liv genom att upprepade gånger ha oskyddat sex. Han är inget offer i den här situationen, även om det passar din verklighetsbild bättre.

Du har ingen chans att på riktigt gå vidare från det här om han inte ens förmår ta fullt ansvar för sitt handlande och om du inte kan börja se saker för vad de är.

Du vill verkligen hitta så mycket som möjligt som framställer ditt val som en vinstlott. Du fick honom, därför är hon arg, det är hon hon hon, han ångrar sig ju så mycket och nu är det rent av synd om honom som inte kan bli av med henne. Det låter som en ganska vanlig vecka i högstadiet...