Varför så lite sex i vårt land?

Men svenskarna är ju mer nöjda med sina sociala relationer än vad t ex spanjorerna är. Trots den högsta andelen ensamhushåll, epidemin av psykisk ohälsa som bara blir värre för varje år som går, och en skyhög placering på listan av självmordsfrekvens.

Det är jättetråkigt att expats upplever Sverige på det viset och att de känner sig ensamma, men nu är ju svenskarna själva väldigt nöjda med sina sociala relationer. Det sägs ju att man skall ta seden dit man kommer, eller hur?

Men okej, du menar alltså att den psykiska ohälsan i Sverige beror på att kvinnor har rätt att välja bort otillfredsställande sex, sex med män de inte tänder på och sex när de inte känner för det, utan att riskera sin försörjning och liv och lem? Eller att den beror på att folk inte hånglar ute på gatan i februari, eller på att folk inte tar ett par varv på stadens huvudgata innan middagen i november? Eller att den beror på att svenskarna är så mycket nöjdare med sina sociala relationer än många sydeuropéer, trots att de inte bor i pojkrummet när de är 30+ och istället väljer att vara särbo eller andra relationsformer? Eller att den beror på att Sverige har Europas högsta nativitet?

Lite nyfiken på vad du får ut av att sitta och chikanera på Familjeliv.

Ingen hoppas mer än jag att du har rätt och jag fel (även om Socialstyrelsen påpekar att psykisk ohälsa ökat med 100% hos tonåringar och 70% hos unga vuxna och det är svårt att vifta bort). Men eftersom jag kommer till Sverige en gång om året är det möjligt att jag märker skillnaden tydligare från år till år än ni som vistas här nästan alltid. Ty liksom ögat kan vänja sig vid skymningsljuset kan även förmågan att skönja långsamma förändringar bli svårt för den som inte tar ett steg tillbaka då och då.

Ni får avsky mig hur mycket ni vill men jag är jag är genuint orolig för Sverige. Inte  på makronivå, där vi fortfarande är ett av världens nästa länder, men på mikronivå är det svårt att inte känna av en lågintensiv ångest som genomsyrar tillvaron. Någon nämnde vintermörkret som trolig orsak, men jag kan berätta att jag förra julen tillbringade 2v på ett mkt fint hotell i Egypten - och ingenstans har det blivit så uppenbart och markant hur mycket vi svenskar skiljer oss i attityd och kroppspråk från andra folk. Jag har ändå arbetat med skandinaviska grupper på olika platser i Italien och vet att svenskarna är de i särklass svåraste: danskarna kan vara knepiga att förstå rent språkligt och norrmännen tenderar att bli snorfulla på krogen - men svenska grupper är ofta extremt trögjobbade, socialt inkompetenta och surmulna. Och här talar vi om folk som har allt: bra jobb, höga löner, bor på förstklassiga hotell och gör utflykter till helt underbara platser. Man kan fråga sig hur dessa personer skulle bli den dag allt det de nu tar för givet inte längre är det.

Vi tenderar att fokusera väldigt mycket på spektakulära samhällsfenomen som dödsskjutningar och liknande. Visst, det är oroande, men det värsta lidandet är nog det som sker i tysthet och långt ifrån jätterubrikerna. Det är ofint att påpeka det och den skit man får ta om man gör det är inte att leka med: jag blev t o m kallad reaktionär av Smecker, dagen efter att jag blivit kallad kommunistjävel av en SD:are. På ett forum blev jag dödshotad - det här var för tre eller fyra år sedan - och hotet saxades bort först efter flera timmar. Det här härskna debattklimatet visar väl bara ännu tydligare hur landet ligger, senvintern 2019.

Statistiken på sålda preventivmedel per capita ses som en av de mest tillförlitliga metoderna att bedöma ett folks sexuella aktivitet och placerade Stockholm på 96:e plats bland 100 städer. 

Den statistik du refererar till anger ju ökad benägenhet att söka hjälp som en av anledningarna till ökningen, precis som jag har skrivit tidigare.

Dessutom utgår den från diagnosticering och medicinering. Den säger alltså ingenting om hur folk verkligen mår. Särskilt inte jämfört med tidigare. Den säger mest att ungdomar får mer psykiatriska diagnoser idag, och att man är villigare att ge dem medicin.

Ungefär som med adhd. Man kan tala om en enorm ökning av antalet ungdomar med adhd - eller om en enorm ökning av antalet diagnoser. Ingen vet riktigt vad som är den sanna bilden. Fanns adhd förr? Ja, förmodligen. Men ingen fick diagnosen. Ökningen är alltså oändlig.

Fanns det lika många barn med adhd för 50 år sedan som idag? Kanske. Kanske inte. Det går inte att säga, eftersom symptomen varierar väldigt mycket beroende på miljön och livssituationen. 

Undersökningen som min kollega på skolan genomför varje år, handlar i vilket fall inte om diagnoser eller medicinering, utan om hur ungdomarna själva säger att de mår. Det har inte Socialstyrelsen frågat efter.

Eftersom du flera gånger visat att du inte är ointelligent förstår jag inte varför du låtsas att du inte förstår vad jag säger.

Att kvinnor har rätt att välja bort otillfredsställande sex är en självklarhet i västvärlden och jag vill snarast påstå att t ex italienska kvinnor är ännu mer benägna att göra så. Även persiska kvinnor är kända för att ha mkt skinn på näsan i den frågan. Och den som myntade uttrycket "den mentala burqan" var faktiskt inte elake Tom, utan Zinat Pirzadeh.

Som jag sagt tre gånger nu: bristen på sex leder knappast till psykisk ohälsa - däremot är det vanligt att psykisk ohälsa leder till sexuell avhållsamhet. En människa som är ledsen, nedstämd, deprimerad eller lider av ångest drar sig ofta undan fysisk närhet. Det är en varningslampa.

När ett helt folk uppenbart har sjunkande sexdrift så finns det anledning att fråga sig vad det beror på. Statistiken på sålda preventivmedel per capita ses som en av de mest tillförlitliga metoderna att bedöma ett folks sexuella aktivitet och placerade Stockholm på 96:e plats bland 100 städer. Vad gäller porrkonsumtion var vi däremot #35 av 100.

Är inte det en dystopi som håller på att förverkligas?

Den statistik du refererar till anger ju ökad benägenhet att söka hjälp som en av anledningarna till ökningen, precis som jag har skrivit tidigare.

Dessutom utgår den från diagnosticering och medicinering. Den säger alltså ingenting om hur folk verkligen mår. Särskilt inte jämfört med tidigare. Den säger mest att ungdomar får mer psykiatriska diagnoser idag, och att man är villigare att ge dem medicin.

Ungefär som med adhd. Man kan tala om en enorm ökning av antalet ungdomar med adhd - eller om en enorm ökning av antalet diagnoser. Ingen vet riktigt vad som är den sanna bilden. Fanns adhd förr? Ja, förmodligen. Men ingen fick diagnosen. Ökningen är alltså oändlig.

Fanns det lika många barn med adhd för 50 år sedan som idag? Kanske. Kanske inte. Det går inte att säga, eftersom symptomen varierar väldigt mycket beroende på miljön och livssituationen. 

Undersökningen som min kollega på skolan genomför varje år, handlar i vilket fall inte om diagnoser eller medicinering, utan om hur ungdomarna själva säger att de mår. Det har inte Socialstyrelsen frågat efter.

Ja du vill påstå det. Är förmodligen därför det är mycket vanligare att italienska än svenska kvinnor blir misshandlade av sina respektive. Persiska kvinnor skall vi inte prata om, och då tar jag inte ens upp att det enligt Koranen inte är tillåtet för en kvinna att neka en man sex utom när hon har mens. Men det är ju ett problem för dig att 14% svenska kvinnor inte har sex, helt utan att du har frågat någon av dem om anledningen till att de avstår sex.

Vilka preventivmedel ingick i statistiken? Varifrån kom uppgifterna? Vem har publicerat dem? Är det porr-app-företaget nu igen, eller är det Durex som räknat hur mycket kondomer de sålt i Sverige? Har hänsyn tagits till att kondomanvändning i Sverige historiskt sett varit ganska låg, och att svenskar föredrar andra preventivmedel? Så många frågor, och som vanligt har du inga svar. Källkritik, du vet.

Jag sa det så himla bra, så jag säger det igen:

Men okej, du menar alltså att den psykiska ohälsan i Sverige beror på att kvinnor har rätt att välja bort otillfredsställande sex, sex med män de inte tänder på och sex när de inte känner för det, utan att riskera sin försörjning och liv och lem? Eller att den beror på att folk inte hånglar ute på gatan i februari, eller på att folk inte tar ett par varv på stadens huvudgata innan middagen i november? Eller att den beror på att svenskarna är så mycket nöjdare med sina sociala relationer än många sydeuropéer, trots att de inte bor i pojkrummet när de är 30+ och istället väljer att vara särbo eller andra relationsformer? Eller att den beror på att Sverige har Europas högsta nativitet?

Det blir tyvärr så när Tom här bara orkar läsa försättsbladet.

Tycker du verkligen att det är läge att bagatellisera andra människors lidande? Av dina inlägg är det uppenbart att du gör det. Det du inte ser eller inte vill se existerar inte.

Jag bor i ett land som närmast är all-you-can-eat vad gäller sex. Och något som slår mig är hur kvinnorna där blir förvånade över hur mycket jag fokuserar även på deras njutning. Vilket sannerligen inte de lokala männen gör.