Jag har letat ett tag efter en tråd om bf i september och inte hittat någon så tänker jag att jag skapar en!
Här kan vi samlas, välkomna!
Lite om mig: 24åring som bor med min sambo i Stockholm, väntar första barnet efter ha försökt i 25 månader och ett missfall. Plussade rejält tidigt redan äl+7 på kvällen och har bf 2 september :D
Jag älskar att känna mig omhändertagen av min man! Vanligtvis är jag obekväm med sådant och snarare generad än uppskattande. Men nu! Alltså bara att han på eget initiativ gick och köpte matlådor i glas till mig efter hälsosamtal hos BM fick mig att vilja gråta! Eller när han köper hemma massa små mellanmål och lägger i min väska så jag kan äta om jag blir illamående på jobbet. Haha jag skäms inte ens, jag älskar det! ;)
Hej!
Hoppar på här, plussade med mitt sjätte barn för ett par dagar sen. Bf 28/9.
Har tid för inskrivning i morgon, ringde på en gång eftersom jag vill ha ett tidigt ul eller ev kub. Mest för att se hur många det är då jag fick tvillingar 2012.
Hej!
Hoppar på här, plussade med mitt sjätte barn för ett par dagar sen. Bf 28/9.
Har tid för inskrivning i morgon, ringde på en gång eftersom jag vill ha ett tidigt ul eller ev kub. Mest för att se hur många det är då jag fick tvillingar 2012.
Hej.
Hoppar gärna in här ???? Bf 25 sep och tredje barnet!! Känns maxat, men väntar på mitt illamående som i de tidigare graviditeterna höll mig sjukskriven hela jäkla tiden. Håller tummarna för att det blir mildare denna gången men vem lurar jag egentligen ????
Bilden är ifrån fredags, då var jag på bim+3, glömde lite bort när jag skulle ha mens ???????????
Halloj Alla! Tycker d låter fint gosigt o naturligt o få en stark känsla av att bli ompysslad! :) Vi sköter ju barnet i magen så männen får mer än gärna ta hand om oss lite extra o därigenom kanske lättare få en känsla för det lilla livet i maggen! :)
Jag ska på inskrivning idag o e nervös men tycker ändå d ska bli kul! Blodprov är inte direkt nån favorit milt uttryckt! ;) Jag har valt en ny mvc denna gång för dom stressade mig så jäkligt på Mama Mia gällande min övervikt. Att jag kunde få både blodproppar o diabetes o stor bebis. Att göra glucosbelastning vägrade jag för det hade aldrig gått att svälta sig o sen hälla i mig äcklig sockerlösning o sen sitta rakt upp o ner i timmar i ett väntrum o må dåligt. Allt gick iaf jättebra! Ingen diabetes eller blodpropp o ingen stor bebis heller! Stack mig hemma o kollade sockret istället.
Sen gick jag bara upp 2.5kg under hela graviditeten o hade svårt o äta. Bra tyckte dom! Nä inte bra tyckte jag som ju gick ner typ 10kg under graviditeten i kroppsfett o hade behövt mer näring. Men det fattade inte dom! ;( Den här gången ska jag tala om redan från början hur det ligger till så jag slipper bli stressad på samma sätt!
Sen ska jag be henne hjälpa mig o kolla hur bebisen kan påverkas när jag måste operera ut en njursten nu i februari..har inte fått tag i min urolog på 3veckor för att få svar på detta! :/ Nån av er som har erfarenhet av att sövas o va gravid?
Jag tycker verklgen inte att mitt humör är värre eller att jag ens är mer gråtmild än vanligt, känner mig snarare stabilare när jag är gravid. Men jag tycks drabbas av ett orimligt behov av att känna mig skyddad och omhändertagen. Jag brukar vara väldigt mån om att min och sambons relation ska vara jämställd och avskyr när han befäster könsrollerna på det sättet i vanliga fall. Men nu är jag helt motsatsen.
I min graviditet i somras så satt det otroligt långt inne att hänge mig åt den här känslan eller ens erkänna att den fanns. Nu i december och januari är jag lyhördare och snällare mot mig själv och känslan är där direkt!
Är det någon som känner igen sig? Känner mig såå fånig haha
Det lustiga är att min man får samma känsla fast omvänt, att när jag är gravid får han helt plötsligt behovet att ta hand mig, som han inte har på det sättet annars, känns ju nästan som att det borde vara nåt biologiskt?
Du är absolut inte ensam! Jag är supersjälvständig i vanliga fall och fixar saker åt mig själv men som gravid får jag nästan ett behov av att han ska ?ta hand om mig? sist tyckte jag det var en lite jobbig känsla, nu vet jag att den släpper efter första spädbarnstiden så hänger mig fullt ut haha Det lustiga är att min man får samma känsla fast omvänt, att när jag är gravid får han helt plötsligt behovet att ta hand mig, som han inte har på det sättet annars, känns ju nästan som att det borde vara nåt biologiskt?
Du är absolut inte ensam! Jag är supersjälvständig i vanliga fall och fixar saker åt mig själv men som gravid får jag nästan ett behov av att han ska ?ta hand om mig? sist tyckte jag det var en lite jobbig känsla, nu vet jag att den släpper efter första spädbarnstiden så hänger mig fullt ut haha Det lustiga är att min man får samma känsla fast omvänt, att när jag är gravid får han helt plötsligt behovet att ta hand mig, som han inte har på det sättet annars, känns ju nästan som att det borde vara nåt biologiskt?
Gör det som känns bäst för dig! Sist skrev jag inte in mig, var på tidigt ul för något kändes fel och jag hade fått ma.. hade tänkt skriva in mig innan kub. Blir så denna ggn också, med andra ord ca en månad kvar :)
Hur många har ringt MVC för inskrivning och vilken vecka var ni i då? Hur snabbt efter plusset ringde ni?
Det är nästan exakt 2 v sedan jag plussade nu och är i v 6+2 men har ännu inte ringt. Känns så tidigt om nåt skiter sig :(
Tycker ni jag borde ringa ändå?
Hej Alla!
Hoppar också in här.
Beräknad FL är 30/9. Plussade första gången svagt strax innan mens, men fick det bekräftat av ett digitalt test nu i helgen.
Hur mår ni?
Jag mår oförskämt bra, förutom oro för missfall eller att något ska gå fel. Väntar min andra men sambon's första. Och kan inte minnas att jag var såhär orolig första gången.
Har inte heller ringt för inskrivning ännu. Tänkte göra det imorgon.
Hur tidigt kan man se på VUL att det finns något litet där inne?