Jag har letat ett tag efter en tråd om bf i september och inte hittat någon så tänker jag att jag skapar en!
Här kan vi samlas, välkomna!
Lite om mig: 24åring som bor med min sambo i Stockholm, väntar första barnet efter ha försökt i 25 månader och ett missfall. Plussade rejält tidigt redan äl+7 på kvällen och har bf 2 september :D
Oj vad spännande! Jag drömmer i smyg om att få tvillingar någon gång i mitt liv. Vill gärna få 3 barn eller fler, men är 33 och tycker det vore såå häftigt om det kom två samtidigt. Men tänker sig på riskerna och ångrar mig lite. Gärna inte första barnet(/n) iallafall! :)
Men hur lång lutealfas har du? Jag tror det såklart handlar om koncentrationen med. Dom flesta av mina tester är ragna på morgonen, men jag är alltid uppe ich kissar på natten så ofta inte mer än 4 timmar urin.
Min man har syskon som är tvillingar och hans mamma har berättat hur det var, så jag avstår gärna haha!
Lutealfas på 13 dagar så snarare kortare än normalt, tog testet på kvällen efter att ha hållit mig i kanske 4-5 timmar innan så säkert typ samma koncentration som morgon urin. Vet inte om det spelar roll ifall de fäste tidigt? Tog iaf ett digitalt morgonen efter som visade 2-3 veckor
Bifogar mitt test med!
Beräknad 20/9.
Illamående, ömma bröst.
Lite oro har man, tyckte jag ringde tidigt till bm. Men har inte inskrivning förens v.13 och ul v.14
Fint! Nu blir jag stressad att mina test är för svaga, visst är man knäpp? Kommer den hör oron någonsin att släppa?
Känns som om jag blivit tokig!
Ibland känns det som om jag är mkt längre gången än jag är! Tycker jag känner av mer än jag gjort tidigare graviditeter men man kanske gör det när man varit gravid förut?
Känns nästan som man kände när barnet rör på sig första ggn...de där fjärilarna! Men det är ju såklart omöjligt om det nu inte är så att min kropp blivit tokig och blev gravid tidigare än vad jag tror, trots mens...
men säkert bara inbillning!
Haha ja man kan oroa sig för allt! Men så som jag har sett hos andra verkar din stegring höra mer till normen är mitt direkt starka! Men kroppen är väl olika, vi har alla massa olika hormonella och kroppsliga funktioner som påverkar både det ena och det andra. Spannet av vad som räknas som normalt är nog väldigt stort! Men det finns så mycket ovisshet kring en tidig graviditet (speciellt när man varit med om saker) att minsta lilla tecken på att något skulle ligga ens lite utanför normen gör att man går direkt i taket!
Tack för att du skriver det. Såklart försvann mina tydligaste symtom direkt efter att jag sett ditt inlägg och jag blev övertygad om att jag skulle få ett till missfall. Har haft väldigt ömma bröst dom senaste dagarna, inklusive imorse, men vid 10.30 typ så försvann det bara. Och ingen molvärk sen dess. Onödigt stressande av kroppen att hålla på så!
Nu vill jag bara att dagen ska gå så att symtomen kommer tillbaka. Jag vet ju att dom kan komma och gå, men jag behöver att det är där konstant för att inte oroa mig...
En fundering.
När jag var på vul sa dom att jag var i v 4 max. Jag tog ett digitalt samma dag som visade 3+. Jag har en exakt menscykel och vet nästan vilken dag jag hade ägglossning. Enligt min beräkning är jag idag inne i v7. På vul syntes en hinnsäck men inte mkt mer än så.. nojar lite pga ett tidigare MA. Stilla mina tankar..
Tänkte bara höra med er, när har ni tänkt berätta för familj och vänner osv?
Jag är i vecka 5 så hade inte tänkt berätta riktigt än.
Sen en annan fråga, är det någon här som har barn sen tidigare eller som helt enkelt vet. När är det första ultraljudet?
Själv började jag oroa mig för förhöjd hcg och mola, tycker själv att testet var oroväckande starkt så tidigt. jag hade noll symptom i helgen som var kände mig inte ett dugg gravid, jag var så ledsen och övertygad om ett nytt missfall! Maken försökte resonera med mig men jag var säker, började googla på privata mottagningar och vässade mina argument för att ringa bm måndag morgon och begära vul.
Sen kom det smygande tillbaka på söndag kväll och har inte lämnat min sida sedan dess, jobbigt när symptomen är här men precis som du föredrar jag ändå det över alternativet, även om det egentligen inte är ett bevis för att allt är som det ska.