Jag hoppas verkligen att du ljuger och konsekvent missinformerar omkring oviktiga detaljer och att er semester tex inte var på Bali utan någon annanstans.
Men när det gäller det centrala detaljer omkring era handlingar med varann, förstår jag inte varför du alls vill skriva en tråd som denna om du inte vill ge hela bilden.
Sign(man),kanske även jag har "tjatat" med dig om att det är meningslöst att prata med din man om ert förhållande, som du påstod skedde i Bali, om attraktionen/förälskelsen till din kollega inte nämns, och att din man därför inte har en aning om det verkliga problemet, eller hur?
På samma sätt ser jag ditt sätt att hantera alla här som försöker hjälpa dig att komma över kollegan. Man får inte hela bilden klar för sig, och får inte se storleken av problemet. Det kommer hela tiden nya saker utportionerade i lagom doser.
Jag förstår att det känns kymigt att lämna ut sig på ett öppet forum, och du berättar naturligtvis så mycket du vill, men då är det heller inte lätt att förstå, och ge relevanta råd.
Kan inte låta bli att vara nyfiken på vad som skall komma fram härnäst...
Förstår heller inte att TS inte ser kollegornas observationer omkring den uppenbart goda kemin mellem henne och kollegan som ett kollossalt problem. Det andra har sagt till henne är ju bara toppen av isberget av vad dom säger till varandra och tänker när hon inte är närvarande.
Någon annan rättskaffens kollega, som kanske själv har blivit utsatt för otrohet, kan ju få hela TS familjeliv att explodera när som helst men ett anonymt tips. Att det inte har varit något fysiskt betyder ju absolut inte något som helst. Bomben kan ju detonera ändå.
Famous last words från mången en otrogen??
Ibland tycker jag att det verkar som om du arbetar dig fram baklänges mot fysisk otrohet.
Du skaffar dig alla nackdelarna vid otrohet en efter en: skuldkänslan, dubbellivet, ambivalensen, riskerna, sorgsenheten, resignationen, men får inte njuta av den förbjudna frukten.
Till slut tänker du kanske, va, fan jag kan ju lika gärna göra det, när jag ändå får betala priset?
Beundrar faktiskt ditt tålamod att besvara de flesta inläggen.
Hoppas att det fortfarande nånstans hjälper dig.
En hel del män, inklusive jag själv har ju gått rätt hårt åt din kollega, (till viss del pga. av att "på sig själv känner man andra", dvs som man vet man nog vad han är ute efter).
En fråga i samband med detta.
Du kommenterar som sagt tålmodigt de flesta inläggen, men du undviker kategoriskt att varken försvara hans beteende / dementera påståendena / hålla med om dem. Varför?
Det finns ju tre personer i denna historia.
Du själv, och där har du ju återkommande delat med dig om dina tanker, försvarat dig, ångrat dig, och fått en hel del goda råd.
Din man, som du säger dig älska, men de få kommentarer du har om honom i tråden är i princip att du säger att han mår bäst av att inget veta. (Detta beslut har ju många redan kommenterat så ingen mening att tjata om det)
Din kollega, som det enda vi vet om honom är att du var/(är) kåt på honom, han gör dig glad och du vill så långt som möjligt behålla honom som en vän.
Jag, och en del andra ser honom nog på ett litet mindre rosa-skimrande sätt.
Speciellt efter din "17 punkt-lista" (P.S. Det beteendet- jösses, om du inte hade varit så sugen själv så hade det ju varit stalker varning!)
Mångas känsla som också kommenterats har nog varit att han är en listig kvinnoförförare med en dold agenda, eller för att uttrycka det rakt på sak:
Ett riktigt svin som jagar gifta mäns kvinnor för ett sido-ligg.
Min fråga var då att varför du i princip aldrig kommenterat dessa "påhopp" på din kollega.
Inga försvarstal för honom, inga försök till att rationalisera hans beteende, inget medhåll om kommentarerna, ingenting.
Nyfiken på varför, om du nu har så starka känslor för honom.
,
En sak till slog mig.
Har undrat varför denna tråd verkar beröra/fascinera så många människor under så lång tid.
Jag tror det beror på att en, enligt egen utsago, lyckligt gift kvinna med ett lyckligt liv ÄNDÅ blir så förälskad att hon ligger/legat på gränsen att riskera allt detta för ett ligg!
Om inte ens en sån kvinna kan klara av att hålla sig till en man, hur stor är då sannolikheten att alla halvolyckliga kvinnor/män i förhållanden därute skulle klara av att vara trogna?
Ger ett smått tragiskt perspektiv på framtiden för många förhållanden.
Så TS, fortsätt med (och kanske öka takten i) ditt beslut att distansera dig!
No pressure! 
Jag tror att han mål är att få ett ligg, men bara om det kan ske idiotsäkert och på ett sätt som inte är för sunkigt och gränsöverskridande. Ett sånt sätt kunde vara gemensam konferens med bara er två, med övernattning Som han ju prövat att arrangera.
Därefter vill han kanske upprepa erövringen någon gång per år eller så. Han vill inte mer än det.
Så om du bara tackar nej till att ge honom såna gyllne möjligheter så kommer det inte att hända något fysiskt mellan er. Så är han nöjd med den känslomässiga delen, som du kallar flirt.
Och precis detta tror jag är anledningen att så många reagerat.
Att en till synes, och enligt egen utsago lycklig kvinna/man kan satsa sin familjs välmående för ett knull, nykter och planerande.
Helt kallt konstatera, "kommer det fram till partnern får jag deala med det då"
Ingen kommer at ringa till din man och säga att du flirtar. Problemet är att du inte har kontroll över vad folk tror, antyder och skvallrar om. Antydningar blir till rykten som blir till sanningar. Som kan förmedlas anonymt till din man.
Och problemet med bristande tillit är att man heller inte blir trodd när man säger sanningen. Din situation kan snabbt komma helt utanför din kontroll. Så ditt "det hanterar jag då i så fall" är antingen naivt eller kallt beräknande