Jag vill ligga med min kollega, är gift

Hej TS

Som jag ser det har du, med det beslut du har tagit, tre alternativ

1:           
Du väljer att berätta för din man. Då lär väl en direkt konsekvens bli att han vill att du omedelbart byter jobb. Han lär ju knappast vilja att du går tillbaka, av uppenbara skäl. 

2:           
Du väljer själv att byta jobb/arbetsuppgifter för att distansera dig, då kan nog förälskelsen ha en chans att ebba ut.
Inget mer SMS/instagrammande då heller givetvis, för ni är ju inte kollegor längre.

3:           
Ni fortsätter er jobbrelation/känslorelation och du hoppas att förälskelsen kommer att ebba ut, och att ni kan fortsätta som kompisar och goa kollegor.

Jag får känslan att du siktar in dig på 3.
En fråga då:  Om ni kommer att ses på daglig basis, skratta och ha kul ihop, tror du då själv på, (helt ärligt nu!), att dina känslor kommer att försvinna?

Ok, då vet vi att du för din egen del, drar gränsen för vad du, menar vara otohet, är fysisk otrohet. Allt annat kan man tillåta sig själv.

Men om jag halverar förra frågan...??

1. Nej...Däremot fjortis

2. Filosofisk fråga men...Ja, detta var ju länge en fråga, och i olika omgångar, en önskan från din sida att göra just detta, och då undrar man ju vad som hade hänt om du hade förverkligat det, och fått ett svar att kollegan hade samma känslor för dig? Vet du det själv?
Så ja..Intentionen är ju då att vara otrogen, och att man vill ta det vidare. Då är man enligt min definition otrogen, egentligen oberoende vad för svar du får av kollegan... Men du fick många argument att låta bli, och du tog till sist till dig det....Bra !

Att ts är medveten om var gränsen går för sin man tror jag också, och jag förmodar att hon misstänker att den gränsen är överskriden.
Därmed inte sagt att han skulle ta ut skilsmässa för det, det tror jag inte. Det skulle vara konstigt.

Sen håller jag med..Jag är full av beundran att ts fortfarande hänger med och inte bara slutar. Det hade varit jättetråkigt. Men det har hänt vid ett tillfälle tidigare då hon uttryckligen lämnade tråden. Då var hon hårt ansatt...kanske även av mig.

Men ämnet berör många, och många kan sätta sig in i partnerns situation, och då kan argumentationen bli hård stundtals.

Börjar sälla mig till dem som säger att alt 1 inte är det bästa nu. Helt OK.

Förstår dock inte hur du tänkt dig att lyckas med alt 3. Du fantiserar om att ligga med din kollega, du träffar honom varje dag, han är uppenbarligen trevlig, bekräftar dig, ger dig energi och gör dig allmänt lycklig.
Hur skall du från en dag till en annan sluta få känslor för honom om förutsättningarna inte ändras?

Hur har din och din man samvaro och intimitet ändrats under dessa senaste 6 månaderna? 
Sex: Samma/oftare/mer sällan?
Intima diskussioner: Samma/oftare/mer sällan?  

Jag tror vi alla som följt denna tråd fattar vad TS nu jobbar på, tycker och tänker. Kan vi inte besinna oss och låta analyser, repetitioner och klappar på det egna moralbröstet vila lite.

Måste vara jobbigt att ta steg tillbaka och svara på vad hon kände då när flera månader gamla inlägg tas upp. Tror iaf inte att det hjälper vägen framåt.

TS har ju valt väg - rätt väg enligt mig. Låt oss se vart det leder. Jag tror hon fixar detta steg för steg och det kommer inte att gå fort. Jag är glad om vi får följa nedtrappningen till ett normalläge. Lycka till TS.

Din tråd berör verkligen, som du säger många känner igen sig, på båda sidorna.

Bara det att du ideligen orkar gå in här och bolla tankar (trots alla OT & ibland inte så konstruktiva kommentarer) tyder på att du är driven och envis.
Uppfattar dig som en genuint trevlig person, just nu tillfälligt känslomässigt förvirrad kanske 

Vill med detta ha sagt att jag faktiskt tror att du har både envisheten, viljan & karaktären att lyckas med ditt "2.5" alternativ. Håll fast vid den planen nu!

Mycket i tråden känns nu som upprepningar och cirkelbevis så jag tror egentligen du har allt du behöver. 

Hoppas på (och ser fram emot att få höra om) ett lyckligt slut för er båda (du och maken alltså).

Ser att du är noga med att påpeka att du inte varit otrogen. Så det är väl kanske på tiden att vi reder ut det. 

Ingen har sagt att du är otrogen i fysisk bemärkelse så som i att du skulle haft sex med din kollega. Det är heller ingen som sagt att det är fel att känna som du gör.
Det som ifrågasätts är att du går bakom ryggen gått/går bakom ryggen på din man och gör saker som du vet att han inte är ok  med. Att du inte vill berätta det för din man borde väl vara bevis nog för att du är medveten om att det du gjort/gör inte skulle vara helt accepterat av din man.

Jag tror till exempel att du är ganska väl medveten om att ta en fika eller luncha med en vän som man INTE är kåt/kär i inte riktigt är samma sak som att fika/luncha med någon man helst skulle vilja slita av kläderna på och knulla sig sanslös med eller hur? För det skulle du väl inte själv vara ok med att din man gjorde?

Kort sagt, du har helt rätt, du har inte varit otrogen, det som ifrågasätt är om det är så snällt mot din man att du fortsätter ha tät kontakt med en person som du gärna skulle vilja ligga med? Skulle du själv vara ok med att din man chattar, mailar, smsar, fikar och lunchar med någon har är dökåt på?

Om du inte skulle vara det, varför skulle din man vara det? Och varför fortsätter du då ha så tät kontakt med din kollega när du VET att det inte är bra för varken ert förhållande eller schyst mot din man? Förstår att det inte är lätt och att man inte rår över sina känslor, men du KAN väl rå över vad du gör? 

Din tråd är trotts allt runt ett år gammal och på ett år har du gått från att vara tveksam till att du nu säger dig vara mer beslutsam, men vad har det inneburit i praktiken? Du fortsätter ju ha tät kontakt med kollegan. Det är väl bra att du KÄNNER dig mer beslutsam nu, men är det inte dags att du också applicerar det i praktiken?

Jag kan hålla med om det mesta i första stycket och hoppas du har rätt.

Att det faktum att ts "hållit på så länge" tycker jag i andra stycket blir en motsättning...
Tycka om..bli attraherad..kul tillsammans..spänningen...bekräftelse..det förbjudna.
Detta är inget som avtagit, utan istället tilltagit vad jag förstår fram till juletid då ts kommer på andra tankar.

Vad man oftast glömmer att ta upp, i de flesta trådar som behandlar detta ämne är partnern..Hur går tankarna till honom? Rör det honom överhuvudtaget? Eller är han bara något hinder?

Som partner i detta läget är man helt i underläge. Oftast är man bara vardag med hämtande och lämnande, middagstjöt, nattande av ungarna, sedan dödstrött bli sittande i soffan, tittande på TV tills det är dags att gå och lägga sig. 

Jag vet inte om detta gäller TS men så ser det nog ut hos många och då blir det svårt att stå emot den charmerande roliga kollegan på jobbet som man inte har en vardag med, och inte kommer att få, förrän man flyttar ihop med honom.

Om man då kan, och har viljan att distansera sig från kollegan måste enligt mig vara att föredra istället för att slänga nytt bränsle på brasan som jag uppfattar TS fortfarande gör i viss mån.

Och TS, jag förstår att det inte är lätt...

Jag har förstått detta, allt det du skriver...

Men du måste hålla med om att som partner är man i underläge just för att man är det gamla invanda.

Detta kan dock också vara en fördel om känslorna finns kvar, säger inget annat,

Förmodligen är det en fördel för er eftersom du har dina känslor för honom kvar, och han förmodligen sina för dig.

Men pirret för det nya är en stark känsla, och det är "risky business" när det kommer till förhållandet med din man.

Men jag får be om ursäkt för inlägget ändå. Jag skrev det under tiden du postade ditt senaste.