Jag vill ligga med min kollega, är gift

Det är intressant att följa den tråd du startade. I början var du osäker på huruvida du skulle genomför  att ha sex med din kollega eller ej.
Du kom fram till att det inte var så smart och begav dig ut på en resa med din familj för att bättra på din kärlek till din man.
Sedan återkommer du och berättar att det inte är aktuellt med något sexäventyr vid sidan av. Man tänker att det är ett avslutat kapitel.
Men du återkommer och intar en ny position. Nämligen svårigheten att avstå.

Genom hela tråden har många människor haft olika råd och åsikter om vad du borde göra.Dessutom förklaringar på varför du hamnat i hela historien.
Och du har varit väldigt duktig på att tala om när någon har fel. Men ännu inte förklarat varför. Hur kan du då säga att andra har fel.

Det intressanta är inte om du varit otrogen eller ej. Utan varför en kvinna i din ålder och din situation med barn och man att skydda hamnar här. Du vet att det skulle kunna ställa till stora problem.

Du hävdar att din man inte har någon del i ditt sätt att tänka. Ungefär som om du levde i en isolerad tillvaro där din familj som inte betydde något.
Som om du levde i parallella världar. Dessutom säger du att du inte varit med om något sådant tidigare. Nej naturligtvis inte men det betyder inte att du haft behov men inte fått impulser tidigare.
Detta tills vidare icke genomförda äventyr är inte slut ännu. Förutsättningen för att det skall vara så är ju att du blir mer introspektiv och försöker förstå vad dina behov var. Och vågar ha en diskussion utan en massa undvikande. Hävdar man att det rör sig om kåthet är man ute och cyklar. I ditt ställe skulle jag fundera mycket över hur jag hamnade på gränsen. Och vad jag behöver göra för att inte hamna där igen.
Alternativ. Ska man vara otrogen skall man också ha koll på varför.

TS, Hur har veckan varit?

Frågan är nog snarare varför hon inte drog i handbromsen tidigare. Att påstå att hon inte hade en aaaaaning om att det var på väg att bli såhär är rent skitsnack, TS förstod nog mycket väl var det var på väg, ingen är så blind att man inte fattar när en vänskap börjar övergå i något mer. Det som händer var nog snarare att TS fattade men valde medvetet att dra det vidare, av nyfikenhet, mersmak, eller whatever. Och det är DET TS borde fråga sig istället för att  bara skylla det på förhållandet.

ALLA förhållanden går upp och ner, de flesta av oss kan bli attraherade av någon annan men ALLA hamnar inte i TS situation, rätt många inser vart det är på väg och drar i handbromsen INNAN det blir som det blev för TS. Varför gjorde inte hon det? Och varför är hon ett år senare fortfarande så tveksam till att sätta stopp för det?

Visst, alla människor har känslor, men samtidigt hanterar inte alla sina känslor på samma sätt. Det kanske finns en poäng i att försöka lyssna på andra som hanterat sina känslor UTAN att hamna i knipa?

Det har du väl gjort hela tiden? För du säger ju själv att din man inte beöver veta vad som pågår mellan dig och kollegan och allt du pratat med din man om är ert förhållande?. Om du inte skyller det på förhållandet,, varför pratar du enbart om förhållandet med din man och inte om kollegan?

Jag har inte påstått att DU sagt att du inte visste vad som var på väg, jag ifrågasatte "snacka om OT" påstående om att du inte visste.Jag har inte lagt ord i din mun

Jag tycker du gör vettiga överväganden och hanterar din situation på ett bra sätt. Klart förstås att du hade kunnat dra i handbromsen tidigare. Men det är alltid lätt att vara efterklok liksom det är lätt att "sitta på läktaren" och tycka.

Lycka till TS!

Det är svårt att prata med dig om varför du hamnat i den här situationen. För det är ju det som är intressant. Din förklaring är starka känslor du inte kan stå emot.
Men känslor är ju kopplade till olika situationer. Något triggar igång känslor. Det är ju inte så att känslor är som satelliter som plötsligt slår ner på en. Nej de har ju en bestämt bana. Så när du träffade din kollega så fanns det behov som triggade igång känslan. Man kan säga att de fanns latent eller har uppstått med tiden.
Du har bara inte varit medveten om dem.Så man kan säga att din kollega var som ett stimuli som träffade ditt behov. Och med dålig impulskontroll så sitter man där. Lite tröttsamt att stanna vid att det var känslor som blev för starka. Känslor fungerar inte så.

Det kan vara ditt förhållande. Eller ouppfyllda behov sedan tidigare. Eller så enkelt som behov av positiv förstärkning. Eller ett självskadebeteende vilket jag inte tror eller hoppas på. Det kan finnas många olika orsaker till att man hamnar i situationer som riskerar att rasera familj och en själv.
Lite märkligt är det att du så notoriskt hävdar att det inte har med familjen att göra.
Den dörren stängde du snabbt. För snabbt??

Men när jag läser om dina veckorapporter finns ett mönster som finns hos beroenden. Du har klarat en vecka utan att missbruka. Bra.
Så det handlar inte om enbart kättja. För då skulle du ha bytt fokus för länge sedan.
En liten elak tanke tränger sig på. Kanske är det så att det också känns lite bra att få uppmärksamhet i en sådan här tråd, Eller??

Jag tror att du vet väldigt väl att det är ganska stor skillnad på att skaffa nya vänner som man INTE är dökåt på och skaffa sig en ny vän som man helst av allt skulle vilja knulla sig sanslös med eller hur?

En vän som man INTE är kåt på innebär inte en risk för att man sabbar sin relation,. medan "vännen" som man är dökåt på absolut innebär en ganska stor risk för din relation med din man.

Jag tror som sagt att du fattar detta ganska väl, så varför envisas du hela tiden med att dra såna argument? VILL du lösa dina problem, eller vill du bara sitta i åratal och snacka bort att du faktisk i praktiken fortsätter göra saker som du vet motarbetar en lösning bara för att du ska ha kvar din kollega i ditt liv till varje pris?

Du säger ju att du bestämt dig för att satsa på din man inte kollegan, så varför envisas du då med att förneka att din kollega inte alls är vilken vän som helst?

Anledningen till att många har svårt att acceptera det är för att det är irrationellt och låter mer som rationalisering och förnekelse. Och nej det är inte ovanligt att folk rationaliserar och förnekar, i stort sett alla i din situation gör likadant, men det löser sällan några problem och det är av precis den anledningen som det så ofta går åt skogen.

Du har tex inte velat svara på hur det kommer sig att du enbart diskuterar er relation med din man när du själv vet att det inte är det verkliga problemet utan kollegan.

Som sagt, det är upp till dig att avgöra om du vill lösa dina problem på riktigt eller om du hellre bara vill sitta och snacka bort det med en massa olika ursäkter. Men det du gör just nu är INTE att lösa problem. Ditt problem är din kollega INTE din relation, vill du göra dig av med ditt problem så är det kollegan du ska göra dig av med på riktigt inte bara lite halvvägs. Är det det verkliga problemet du vill diskutera med din man så är det din kollega ni ska diskutera inte annat.

Nej man behöver inte hålla med alla i diskussionstrådar, det är lite av syftet med diskussioner. Om alla håller med så finns det inget att diskutera.

Dock undvek du återigen att svara på varför du enbart snackar om er relation med din man när du själv säger att det är inte det som är problemet utan kollegan?

TS jag beundrar ditt tålamod att svara på frågor som det redan finns svar på om man bara bemödar sig med att läsa tråden. Fortsätt nu bara på inslagen väg ; )