Hej!
Jag är 29 år och är mitt i bebisverkstan för att lyckas bli gravid med första barnet. Har försökt några månader utan minsta plus på stickan... Vore kul att dela denna resa med några som är i samma situation. Är du en av dem? :)
Hej på er!
Jag och min sambo har försökt i över ett år och tankarna går upp och ner. Värst blir det dock när man knarkar FL för mycket och bara lägger de ledsnaste historierna på minnet och i dom stunderna är jag övertygad om att jag är infertil. Jag har en grundkänsla av att jag kan få barn naturligt och hatar när jag går in i hopplöshet för vill tro att det helt enkelt tar längre tid för vissa utan att det behöver vara något fel (har regelbunden mens, inte fyllt 30 bla bla bla). Jag kör med NC och har nu börjat köra med ägglossningstest också. Sagt att vi ger det 3 månader till innan utredning.
Hur resonerar ni kring att det tar lite längre tid? Har ni helt tappat hoppet eller känner ni vissa dagar att det här ju visst kommer gå! Har ni blivit gravida tidigare i livet?
Kanske spretigt inlägg. Sorry :)
Hej!
Förutom en handfull vänner som jag vet har svårt att få barn av olika orsaker så har många blivit gravida av bara farten. Lite som att oj, missade ett ppiller och blev gravid, eller att "jaha nu ska dom ha barn ska vi också försöka, oj det gick på första försöket". Så hade jag på någotvis hoppats att det skulle bli så för oss också.
Vi har inte försökt aktivt så jättelänge, sen augusti men jag har verkligen gått all in i det. Blir ledsen och superstressad varje månad mensen kommer. Kör äl-test för att pricka bästa tillfällena men det går inget vidare ändå. Håller sååå tummarna för att det tar sig nu. Har börjat få blinkande gubbe på mitt CB idag. ÄL är beräknad till den 24:e så vi får se hur lång tid det tar 
Har blivit feberfri efter influensa nu iaf så jag ska göra vad jag kan för att charma min man ikväll haha.
Men går det inte på de närmaste två tre månaderna så betalar vi nog för att få en utredning gjord så att vi kan slappna av lite om vi får veta att allt är okej. Annars får vi veta vart felet ligger och om det går att göra något åt. Jag blir lite orolig när det känns som jag cyklar runt på en cykel där styret inte helt sitter fast. Tror jag kommer bli lugnare efter testerna gjorts. Har aldrig tidigare varit gravid och nu är jag snart 34:a så jag börjar få lite ålderspanik. äggen är ju inte så färska längre om man säger så hehe.
Lycka till!
Hej på er!
Jag och min sambo har försökt i över ett år och tankarna går upp och ner. Värst blir det dock när man knarkar FL för mycket och bara lägger de ledsnaste historierna på minnet och i dom stunderna är jag övertygad om att jag är infertil. Jag har en grundkänsla av att jag kan få barn naturligt och hatar när jag går in i hopplöshet för vill tro att det helt enkelt tar längre tid för vissa utan att det behöver vara något fel (har regelbunden mens, inte fyllt 30 bla bla bla). Jag kör med NC och har nu börjat köra med ägglossningstest också. Sagt att vi ger det 3 månader till innan utredning.
Hur resonerar ni kring att det tar lite längre tid? Har ni helt tappat hoppet eller känner ni vissa dagar att det här ju visst kommer gå! Har ni blivit gravida tidigare i livet?
Kanske spretigt inlägg. Sorry :)
Hej!
Förutom en handfull vänner som jag vet har svårt att få barn av olika orsaker så har många blivit gravida av bara farten. Lite som att oj, missade ett ppiller och blev gravid, eller att "jaha nu ska dom ha barn ska vi också försöka, oj det gick på första försöket". Så hade jag på någotvis hoppats att det skulle bli så för oss också.
Vi har inte försökt aktivt så jättelänge, sen augusti men jag har verkligen gått all in i det. Blir ledsen och superstressad varje månad mensen kommer. Kör äl-test för att pricka bästa tillfällena men det går inget vidare ändå. Håller sååå tummarna för att det tar sig nu. Har börjat få blinkande gubbe på mitt CB idag. ÄL är beräknad till den 24:e så vi får se hur lång tid det tar Har blivit feberfri efter influensa nu iaf så jag ska göra vad jag kan för att charma min man ikväll haha.
Men går det inte på de närmaste två tre månaderna så betalar vi nog för att få en utredning gjord så att vi kan slappna av lite om vi får veta att allt är okej. Annars får vi veta vart felet ligger och om det går att göra något åt. Jag blir lite orolig när det känns som jag cyklar runt på en cykel där styret inte helt sitter fast. Tror jag kommer bli lugnare efter testerna gjorts. Har aldrig tidigare varit gravid och nu är jag snart 34:a så jag börjar få lite ålderspanik. äggen är ju inte så färska längre om man säger så hehe.
Lycka till!
Hur lång tid gick det innan ni valde att starta en utredning? Jag har varit på ett besök själv i höstas där dom gjorde ett ultraljud. Där såg allt bra ut och hon bad mig att "sluta tänka på det" och "sluta oroa mig". Haha alltså att det är ett råd dom på riktigt tror ska funka. Också att det skulle vara hela anledningen, att man tänker på det. Köper inte riktigt det.
Fick du göra en äggledarspolning? Hur var det isf? Vad var nästa steg när dom såg att allt såg bra ut? Får man alternativen att gå vidare med en annan metod eller är dom typ "ni är friska, lycka till"? (Många frågor :))
Jag känner inte riktigt än att det här har påverkat mig så pass som jag läser att det påverkat andra även om jag när mensen kommer blir ledsen (vilket också får mig att tänka shit, borde jag vara ÄNNU mer orolig?!) och försöker också resonera som dig att det kommer att komma! Tänker också att jag nu låtsas om som att det är nu vi börjar på riktigt. Förnekar att vi redan försökt i över ett år, hehe. Behöver den förnekelsen för att få lite ny energi tror jag. ÄL-testen blir lite placebo också typ, att man tar ett nytt grepp kring hela grejen.
Åh jag beklagar! Fyfasen :( fick själv precis missfall (3 dagar sedan),var v 6-8,men osäkert om det gått så långt innan det dog,kan ev suttit nån annanstans på mig med då jag hade vätska i buken. Hur mår du nu??
Jag har accepterat det ev stängt av känslorna el så orkar kroppen liksom inte sörja mer.är enormt jävla trött,aldrig varit såhär trött.och känner inte riktigt igen mig själv.
Stor kram till dig.
Vi tar kontakt privat isåfall och betalar, orkar inte ljuga för att få det gratis. Då ska man ha den stressen hängande över sig också och komma ihåg vad man sagt att man gjort när osv. Bättre att vara ärlig känner jag. Det är inte mer än 4-5000 kr för en utredning ändå. Visst det är pengar man hade kunnat göra något roligare för men känner absolut att det kan vara värt för att få lite lugn och ro i själen.
Vi tar kontakt privat isåfall och betalar, orkar inte ljuga för att få det gratis. Då ska man ha den stressen hängande över sig också och komma ihåg vad man sagt att man gjort när osv. Bättre att vara ärlig känner jag. Det är inte mer än 4-5000 kr för en utredning ändå. Visst det är pengar man hade kunnat göra något roligare för men känner absolut att det kan vara värt för att få lite lugn och ro i själen.