Hejsan!
Skapar en tråd för alla oss som fick kämpa ett tag för att få ett plus på stickan, oavsett om det är genom IVF eller på naturlig väg. Vill gärna dela resan som gravid med andra som har varit i liknande situation. Spelar inte heller någon roll när BF är:)
Har försökt med ett syskon i ett och ett halvt år och blev gravid nu i augusti och BF 22 april!
Välkomna!
Ja det är väl det ;) men nu var faktiskt första gången jag vågade vara riktigt lycklig över att få se hjärtslagen. När man varit nere i djupet o vänt blev det lättare att bli positiv igen. Så otroligt dumt att ta ut något i förskott för att man läser om folk som vart med om MA när alla symptom försvunnit tidigt. Nu är det min tur att njuta av graviditeten :)! Kram!!!
Hej alla, förlåt om jag verkar vara en riktig Drama Queen det är normalt inte alls jag. Jag är så glad att jag har er här i tråden som peppar och stöttar i svåra tider!
Nu gråter jag så tårarna sprutar av lycka istället - var precis på akutgyn som såg min lilla baby med ett tickande hjärta igen!!! :) den hade vuxit till sig till 8,2mm och gyn sa att allt såg bra ut.
Tydligen kan man tappa ALLA symptom (förlåt att jag inte trodde på er..) utan att det är något fel. Jag har varit helt förstörd hela morgonen,legat i fosterställning och mannen försöker trösta, bröt totalt i hop i receptionen så receptionisten fick trösta mig när jag skulle berätta varför jag var där, och sen började tårarna spruta igen när jag såg att grodan lever.
Nej nu ä det jag som slutar noja och börjar leva!!!jag mår ju faktiskt bra och är så fantastiskt glad över det! Jag hoppas ni alla får en fin helg- stor o varm kram på er allihopa!!! <3
Igår kväll var det min tur. Hade såna kramper i magen. Tänkte att det var tarmarna. Men det höll på så länge. Tog en sån microlax för att se till att magen verkligen var tömd. Men senare fick jag såna kramper att jag inte kunde stå upp. Jag ber för att det var tarmarna. Är såklart nojig idag. Däremot så hjälper era ultraljud lite Inalina och Seb81. Ni var så säkra på att det var kört men allt var bra.
Förresten ni som gått lite längre, jag låg även vaken pga att underlivet gjorde så ont (typ vid läpparna). Det dunkar, värker och tynger. Gick ut lite i ryggslutet med. Googlade på det och såg att man får det vid foglossning. Men är det inte lite tidigt? Är i vecka 10.
Kram på er
Igår kväll var det min tur. Hade såna kramper i magen. Tänkte att det var tarmarna. Men det höll på så länge. Tog en sån microlax för att se till att magen verkligen var tömd. Men senare fick jag såna kramper att jag inte kunde stå upp. Jag ber för att det var tarmarna. Är såklart nojig idag. Däremot så hjälper era ultraljud lite Inalina och Seb81. Ni var så säkra på att det var kört men allt var bra.
Förresten ni som gått lite längre, jag låg även vaken pga att underlivet gjorde så ont (typ vid läpparna). Det dunkar, värker och tynger. Gick ut lite i ryggslutet med. Googlade på det och såg att man får det vid foglossning. Men är det inte lite tidigt? Är i vecka 10.
Kram på er
Förstår precis hur du känner, men du förtjänar att få njuta nu! :)
Nu börjar graviditeten bli tung för mig. Magen är i vägen, ryggen gör ont, magen krånglar och jag är helt slut. Kan inte sova för är det inte ryggen som gör ont så måste jag kissa ungefär varannan timme. Men det är ju värt det. Får bara hoppas det går snabbt nu till januari.
Igår kväll var det min tur. Hade såna kramper i magen. Tänkte att det var tarmarna. Men det höll på så länge. Tog en sån microlax för att se till att magen verkligen var tömd. Men senare fick jag såna kramper att jag inte kunde stå upp. Jag ber för att det var tarmarna. Är såklart nojig idag. Däremot så hjälper era ultraljud lite Inalina och Seb81. Ni var så säkra på att det var kört men allt var bra.
Förresten ni som gått lite längre, jag låg även vaken pga att underlivet gjorde så ont (typ vid läpparna). Det dunkar, värker och tynger. Gick ut lite i ryggslutet med. Googlade på det och såg att man får det vid foglossning. Men är det inte lite tidigt? Är i vecka 10.
Kram på er
Hej allihopa!
Hoppas ni haft en bra helg. Jag har en fundering ja tänkte ja skulle ta upp med er allihopa, enbart pga ren nyfikenhet :)
Vi är ju en del av oss, även jag, som är riktiga "vrak" emellanåt (hoppas ingen tar illa upp), det tycker jag med all rätt att vi har rätt att vara, med tänkte på allt vi går igenom ;)
Men, min fundering är, Hur är/mår/beteer sig era partners just nu?? :) visar det någonting, i sådant fall vad? Och hur?
Min man har i princip inte visat så mycket sen vi plussade.. Han är en tyst person som inte gärna pratar eller visar känslor. Alls. Det är tufft för mig ibland att han är sån, men jag vet att han finns där och bryr sig såklart.
Jag har ju haft 7 miljoner känslor och alla på en gång sen vi plussade, men inte han. Han är glad såklart, men vågar nog inte riktigt vara helt glad. När jag mått riktigt dåligt har han inte sagt så mycket alls om ivf eller barn osv.. däremot när vi satt i väntrummet på ivf kliniken i fredags när vi skulle på ul så börja han gråta. DÅ blev jag chockad. Och rörd, och glad och ledsen. Har sett han gråta 1 gång förr under alls våra år tillsammans.. Så jag tror att han har nog ungefär lika mycket känslor som mig, men invändigt.. eller så blev det bara så himla läskigt när vi satt där och skulle få se om den levde eller ej... vet inte, men är intressant att få höra hur era partners tar allting :)?
Hoppas ni har haft en underbar helg <3
Min man har börjat glädja sig åt minipysen. Vi har haft ett helvete senaste åren pga alla ivf och relationen har verkligen lidit av alla misslyckanden. Fortfarande en dag i taget men vi har valt att vara glada och se positivt på allt nu.
Min man har börjat glädja sig åt minipysen. Vi har haft ett helvete senaste åren pga alla ivf och relationen har verkligen lidit av alla misslyckanden. Fortfarande en dag i taget men vi har valt att vara glada och se positivt på allt nu.
Hej allihopa!
Hoppas ni haft en bra helg. Jag har en fundering ja tänkte ja skulle ta upp med er allihopa, enbart pga ren nyfikenhet :)
Vi är ju en del av oss, även jag, som är riktiga "vrak" emellanåt (hoppas ingen tar illa upp), det tycker jag med all rätt att vi har rätt att vara, med tänkte på allt vi går igenom ;)
Men, min fundering är, Hur är/mår/beteer sig era partners just nu?? :) visar det någonting, i sådant fall vad? Och hur?
Min man har i princip inte visat så mycket sen vi plussade.. Han är en tyst person som inte gärna pratar eller visar känslor. Alls. Det är tufft för mig ibland att han är sån, men jag vet att han finns där och bryr sig såklart.
Jag har ju haft 7 miljoner känslor och alla på en gång sen vi plussade, men inte han. Han är glad såklart, men vågar nog inte riktigt vara helt glad. När jag mått riktigt dåligt har han inte sagt så mycket alls om ivf eller barn osv.. däremot när vi satt i väntrummet på ivf kliniken i fredags när vi skulle på ul så börja han gråta. DÅ blev jag chockad. Och rörd, och glad och ledsen. Har sett han gråta 1 gång förr under alls våra år tillsammans.. Så jag tror att han har nog ungefär lika mycket känslor som mig, men invändigt.. eller så blev det bara så himla läskigt när vi satt där och skulle få se om den levde eller ej... vet inte, men är intressant att få höra hur era partners tar allting :)?
Hoppas ni har haft en underbar helg <3