• jaktenpaflow

    Vi som blivit gravida efter IVF

    Hejsan!

    Skapar en tråd för alla oss som fick kämpa ett tag för att få ett plus på stickan, oavsett om det är genom IVF eller på naturlig väg. Vill gärna dela resan som gravid med andra som har varit i liknande situation. Spelar inte heller någon roll när BF är:)

    Har försökt med ett syskon i ett och ett halvt år och blev gravid nu i augusti och BF 22 april!

    Välkomna!

  • Svar på tråden Vi som blivit gravida efter IVF
  • LillaAw
    Kallamakka skrev 2018-10-03 17:32:32 följande:

    [quote=79106819][quote-nick]Mjbo skrev 2018-10-03 09:09:10 följande]

    Inga symptom idag heller.. Har tänk på en grej.. ALLA ni här inne mår illa.. vissa mer än andra, men alla mår illa.. Jag mår inte illa nånting, har inte gjort alls. Vet att alla är olika, men på varenda sida man läser står de att "nu kan man må mycket illa" eller "nu är det fullt normalt att må jätte illa på morgonen" osv.. Ja känner ingenting sånt, alls :P 


    Här är en till, känner inte av några symtom alls förutom halsbränna varje kväll när jag ska sova. Men inget utöver det. :)[/quote]

    Jag har inget illamående alls. Går in i v 7 imorgon. Har dock andra symtom som förstoppning och ömma bröst. Alla får helt enkelt inte alla symtom. Kroppen reagerar olika :)
    Påbörjat IVF 2018 nouw.com/nar2blir3
  • Kallamakka
    LillaAw skrev 2018-10-03 19:46:56 följande:

    Här är en till, känner inte av några symtom alls förutom halsbränna varje kväll när jag ska sova. Men inget utöver det. :)


    Jag har inget illamående alls. Går in i v 7 imorgon. Har dock andra symtom som förstoppning och ömma bröst. Alla får helt enkelt inte alla symtom. Kroppen reagerar olika :)

    [/quote]

    Japp så e det, har valt att inte noja över det i alla fall :)
  • Inalina
    anina skrev 2018-10-03 17:21:44 följande:

    Själv börjar jag bli trött på ?du är så ung så du har gott om tid på dig?. Men det kanske är för att man kämpat några år. Jag känner mig gammal i kroppen men inte i sinnet. :)

    Japp nu har vi sett Signe igen. :) hjärtat slog som det skulle och den var ca 19 mm. :) tyckte inte om läkaren, och med mitt humör nu så var jag skitarg på henne i bilen sen och grät. Det är en hemsk känsla att inte kunna känna den glädjen som egentligen finns där inne, efter att ha väntat på detta i 3 år. Jag hade velat njuta mer. Men nu ska jag trappa ner med lutinus så jag hoppas jag mår bättre sen. Kanske kommer ett glädje-inlägg då med att jag äntligen är gravid, hehe. :)

    Jag frågade om det inte gjorde nån skillnad att ta lutinus längre. Hennes svar ?hade det gjort skillnad så hade vi sagt att ni skulle ta längre. Får du missfall nu så är det inte för att du inte tar lutinus?. Jag sa att vi gjorde ett tidigt ultraljus. Hennes svar på det: ?hade vi tyckte det var bra att göra ett tidigt ultraljud så hade vi bokat in det här?. Var ett par andra saker hon sa med.

    Är det min depphjärna eller var det korkade svar av henne?


    Nä jag förstår- frågan är vilket som är värst- när de tjatar om hur ung man är (för att vara peppande) eller när de ser på en lite medlidsamt och säger att allt förändras/försämras över 30...) vart med om båda och föredrar inget av dem haha

    Åh så fint att ni kallar den Signe;) härligt att allt såg bra ut!! Jag är helt med dig om att glädjen tyvärr saknas trots att man borde vara världens lyckligaste. När man föreställt sig själv som gravid innan har det ju inte vart som en orolig ångesthög utan en strålande glad mamma-to-be som är harmonisk och förväntansfull. Den känsla har inte infunnit sig här heller men försöker framkalla den så mycket det går. Tror min man är lite orolig att jag inte mår bra varken fysiskt eller psykiskt då han är väldigt ovan vid det. Men jag tänker att man förändras till det bättre i andra trimetern..;)

    Vissa läkare ska vara så sakliga och låter ju då väldigt hårda. De vill liksom inte ge några luddiga svar.. sen tycker jag det låter som att hon hade en dålig dag och lät det fånigt över dig som redan är i ett känsligt läge med ditt mående :( fick du några tabletter utskrivna mot illamåendet? Jag köpte såna där åksjukearmband igår och tycker nog det hjälper lite. De sitter rätt hårt dock men känner mig lite lugnare i alla fall :)

    Jag hoppas också vi hamnar i gravidlyckoruset snart så vi kan kärleksbomba alla här i ivf tråden iställlet för att skriva om nojorna man har...:) kram!!
  • Inalina
    Mjbo skrev 2018-10-03 14:38:35 följande:

    Ja, de blev MA sist som upptäcktes vid ul.. Jag har en stark känsla att det är vad vi kommer få se även denna gång tyvärr. 


    Jag har massa dumma tankar hela tiden. ska försöka att inte dra ner er i det svarta hålet som jag brukar kalla det. 
    Jag kommer nog inte vara så aktiv här på ett par dagar tror jag. Kommer in och läser, men känner att jag mår alldeles för psykiskt dåligt för att klara av detta just nu. Vill bara dö tills allt är över. Läskigt att ens skriva, men de är så jag känner... vill vakna i en normal, fungerande kvinnokropp.

    Håller alla mina tummar att era graviditeter fortsätter som de ska tills dess <3 


    Hoppas du har en bättre dag idag och känner dig lite lugnare. Hjärnan är verkligen inte snäll mot en ibland utan kommer med en massa negativa tankar och tolkar sådant som egentligen är positivt (att du INTE mår illa!) som något negativt istället :(
    förstår om du inte vill vara så aktiv här - du ska göra det du mår bra av!!Hjärta Måndag är här snabbare än du anar (själv längtar jag mest till helgen hehe)! stor kram!!Glad
  • BaKu
    Inalina skrev 2018-10-04 07:45:29 följande:

    Nä jag förstår- frågan är vilket som är värst- när de tjatar om hur ung man är (för att vara peppande) eller när de ser på en lite medlidsamt och säger att allt förändras/försämras över 30...) vart med om båda och föredrar inget av dem haha

    Åh så fint att ni kallar den Signe;) härligt att allt såg bra ut!! Jag är helt med dig om att glädjen tyvärr saknas trots att man borde vara världens lyckligaste. När man föreställt sig själv som gravid innan har det ju inte vart som en orolig ångesthög utan en strålande glad mamma-to-be som är harmonisk och förväntansfull. Den känsla har inte infunnit sig här heller men försöker framkalla den så mycket det går. Tror min man är lite orolig att jag inte mår bra varken fysiskt eller psykiskt då han är väldigt ovan vid det. Men jag tänker att man förändras till det bättre i andra trimetern..;)

    Vissa läkare ska vara så sakliga och låter ju då väldigt hårda. De vill liksom inte ge några luddiga svar.. sen tycker jag det låter som att hon hade en dålig dag och lät det fånigt över dig som redan är i ett känsligt läge med ditt mående :( fick du några tabletter utskrivna mot illamåendet? Jag köpte såna där åksjukearmband igår och tycker nog det hjälper lite. De sitter rätt hårt dock men känner mig lite lugnare i alla fall :)

    Jag hoppas också vi hamnar i gravidlyckoruset snart så vi kan kärleksbomba alla här i ivf tråden iställlet för att skriva om nojorna man har...:) kram!!


    Jag upplevde att den första tiden kändes väldigt konstig. Först var det lycka för pluset men sen insåg jag nånstans att man glömt bort anledning till allt man gått igenom. Det tog ett tag att vänja sig vid att det faktiskt handlade om att bli förälder och ett barn. För under så lång tid så var ett plus det enda målet man var fokuserad på. Sen allt eftersom tiden gick och man kom förbi första milstolparna och man insåg att det här kan gå vägen så kom den där riktiga, djupa lyckan. Men fortfarande med bara tre månader kvar kan jag stanna upp och bara inse att det här är något helt fantastiskt. Senast igår när jag skulle duscha och verkligen tittade på magen och att det nu är en "riktig" gravidmage och att vårt barn faktiskt ligger däri. Då kommer en så varm och underbar känsla.

    Häromdagen var vi på första föräldraträffen. Information om amning och anknytning och då blir det också verkligt på ett annat sätt. Tror också det blev en boost för mannen som lärde sig massor och som också insåg hur nära det är och vad som kommer hända och att han också är viktig för barnet. Även om han förstått det innan så blir det nog lite mer påtagligt när man får lära sig mer. Som tjej har man ju en helt annan situation som hela tiden lever i graviditeten.

    Hoppas lyckan börjar kännas för er snart också
  • Ellencassandra

    Ringde idag och sjukskrev mig. Mådde så dåligt psykiskt igår. Fick världens molvärk å tänkte att det var kört. Sen drömde jag massa mardrömmar inatt om att jag var på kliniken å alla där applådera å sa grattis nu ska vi kolla att hjärtat slår, så låg fostret där dött utan hjärtslag å alla fortsatte å klappa händer å fira medans jag grät. Jätte skum dröm å jag kände mig så ledsen när jag vakna att jag visste att jag skulle göra ett värdelöst jobb idag om jag gick dit. Så stannar hemma till på måndag..

    tog ett sånt där clearblue veckoindikator idag å fick +3 så kändes lite lugnande. Förra graviditeten fick jag 2-3 å då var det ju missfall. Lugnar för stunden iallafall.

    Hoppas ni alla mår bra och får en fin dag <3

  • Inalina
    BaKu skrev 2018-10-04 10:47:39 följande:
    Jag upplevde att den första tiden kändes väldigt konstig. Först var det lycka för pluset men sen insåg jag nånstans att man glömt bort anledning till allt man gått igenom. Det tog ett tag att vänja sig vid att det faktiskt handlade om att bli förälder och ett barn. För under så lång tid så var ett plus det enda målet man var fokuserad på. Sen allt eftersom tiden gick och man kom förbi första milstolparna och man insåg att det här kan gå vägen så kom den där riktiga, djupa lyckan. Men fortfarande med bara tre månader kvar kan jag stanna upp och bara inse att det här är något helt fantastiskt. Senast igår när jag skulle duscha och verkligen tittade på magen och att det nu är en "riktig" gravidmage och att vårt barn faktiskt ligger däri. Då kommer en så varm och underbar känsla.

    Häromdagen var vi på första föräldraträffen. Information om amning och anknytning och då blir det också verkligt på ett annat sätt. Tror också det blev en boost för mannen som lärde sig massor och som också insåg hur nära det är och vad som kommer hända och att han också är viktig för barnet. Även om han förstått det innan så blir det nog lite mer påtagligt när man får lära sig mer. Som tjej har man ju en helt annan situation som hela tiden lever i graviditeten.

    Hoppas lyckan börjar kännas för er snart också
    ok då verkar det ju rätt normalt i de här kretsarna att man inte springer o gör hoppsasteg eller sitter o fånler hela tiden i börjanFlört ja jag tror den där lyckan är svår att känna för mig när det liksom inte är så verkligt med bebis ännu - TROTS att jag ändå fått se ett litet hjärta slå på vul... man är bra knäpp ibland - hur mycket ska det behövas i bevismaterial för att jag ska bli lycklig över detta!!?? 

    jag får kanske låta tiden ha sin gång ändå - efter v 12 när vi fått göra fler ultraljud och lite tester och vet att barnet mår bra hoppas jag att jag kan joina dig och ha en lycklig graviditet Solig

    låter roligt med föräldraträff också - kan tänka mig att det blir mer verkligt för männen eller partnern som inte bär på barnet då - jag tror faktiskt vi ska ta reda på könet på barnet. jag har fått för mig att jag kan anknyta litte bättre till graviditeten om jag vet vad det är som ligger där inne!!Flört
  • anina
    Ellencassandra skrev 2018-10-04 11:24:48 följande:

    Ringde idag och sjukskrev mig. Mådde så dåligt psykiskt igår. Fick världens molvärk å tänkte att det var kört. Sen drömde jag massa mardrömmar inatt om att jag var på kliniken å alla där applådera å sa grattis nu ska vi kolla att hjärtat slår, så låg fostret där dött utan hjärtslag å alla fortsatte å klappa händer å fira medans jag grät. Jätte skum dröm å jag kände mig så ledsen när jag vakna att jag visste att jag skulle göra ett värdelöst jobb idag om jag gick dit. Så stannar hemma till på måndag..

    tog ett sånt där clearblue veckoindikator idag å fick +3 så kändes lite lugnande. Förra graviditeten fick jag 2-3 å då var det ju missfall. Lugnar för stunden iallafall.

    Hoppas ni alla mår bra och får en fin dag <3


    Det gjorde du rätt i. Kolla på en dum komedi eller en Disneyfilm och ät nåt gott och tyck synd om dig själv. Det gör jag iaf. :)

    Usch vilken otäck dröm. Skönt att det var bara en dröm, och att testet är positivt. När har du ditt Vul?

    Kram
  • Ellencassandra
    anina skrev 2018-10-04 15:32:47 följande:

    Det gjorde du rätt i. Kolla på en dum komedi eller en Disneyfilm och ät nåt gott och tyck synd om dig själv. Det gör jag iaf. :)

    Usch vilken otäck dröm. Skönt att det var bara en dröm, och att testet är positivt. När har du ditt Vul?

    Kram


    Ja eller hur :) har blivit Harry Potter och sagan om ringen hela dagen haha. Så det känns bättre :)

    Ja jag upplever att drömmarna är mer intensiva nu, men det är väl rätt vanligt när man e gravid? Så mycket tankar som man kanske inte riktigt bearbetar under dagen utan gör det i drömmarna istället.

    Har ul den 15e oktober! Så ett tag kcar!

    Hur mår du? :)
  • Seb81

    Någon mer än jag som har heeeemska mardrömmar? Jag drömmer vidriga drömmar, alltså värsta skräcken. Olika senarium men mina barn är alltid med & jag tappt bort dom hela tiden. Alltså jag mår sjukt dåligt av dem....

    Är det oron för mf tro? Oroar mig varje dag nu eftersom jag blött och det kommer fortfarande bruna flytningar. Jag är livrädd att det ska vara mf på g... vet ju att det inte var någon fara med myran och att hjärtat slår men jag kan inte få tanken ur skallen att dess blödningar/flytningar jag har (tillsammans med Lutinus) har varit en smygande mf och på måndag på vul så ska myran vara borta... min högsta mardröm just nu :( :( :(

Svar på tråden Vi som blivit gravida efter IVF