Hejsan!
Skapar en tråd för alla oss som fick kämpa ett tag för att få ett plus på stickan, oavsett om det är genom IVF eller på naturlig väg. Vill gärna dela resan som gravid med andra som har varit i liknande situation. Spelar inte heller någon roll när BF är:)
Har försökt med ett syskon i ett och ett halvt år och blev gravid nu i augusti och BF 22 april!
Välkomna!
Måste ställa en fråga till er alla!
Jag har precis tagit en dos av vagivital. Kan väl lugnt säga att jag är lite felinformerad vad gäller det läkemedlet. Fick höra att det inte skulle va skadligt om man är gravid. Men när jag faktiskt läste på lite bättre står det att det är för torra slemhinnor och ofta drabbar kvinnor i t ex klimakteriet. Även att man för säkerhets skull bör undvika den om man försöker bli gravid.
Så va tror ni? Hur stor skada skulle eventuellt en enda dosering kunna göra? Kommer inte ta den något mer utan avvakta och kontakta BM till veckan istället...
Hej.
I onsdags morse 03:46 kom vår lilla tjej Amelia till världen efter en hemsk förlossning. bf+11. 2855 gram och 47 cm. :)
I måndags åkte vi in för igångsättning. 8 timmar senare gick vattnet och värkarna startade. Ytterligare 34 timmar senare var hon ute med hjälp av sugklocka.
3-4 gånger under förlossningen gick hennes hjärtslag ner (långt innan jag var öppen nog för att föda ut henne). Vid ett tillfälle låg det på 5-25 slag per minut. De var inne två gånger och tog prov från hennes huvud för att kolla hennes syresättning.
Jag fick feber som steg trots tabletter. Fick även antibiotika eftersom det tog sån tid från vattenavgång. Kunde inte kissa själv pga epiduralen så de fick tömma mig och det var massor av blod i urinen.
Strax innan 03 sa jag att jag orkade inte mer, värkarna var så starka och täta. Bm var hård innan dess, sa till mig att sluta gråta, att man gråter inte under en förlossning. Tog inte heller min emetofobi på allvar.
Bm frågade om jag ville snitta, hon såg att jag var väldigt svag då, och vi tog beslutet stt göra det. Läkaren kom och sa att det var för stor risk när hennes huvud låg så långt ner i bäckengången. Istället ökade han värkarna med dropp och tog sen ut henne med hjälp sv sugklocka 45 min senare.
Fick henne på bröstet, ganska blå och bm masserade ryggen. Sedan fick hon ut på neo och andas i mask medan de tog ut moderkakan och sydde ihop mig. Fick en grad 2 bristning (4 stygn) och en ytlig (3 stygn).
Sen kom sambon in med en perfekt liten flicka. :)
Har redan fått prata med en kurator om förlossningen och ska fortsätta med det.
Idag har vi fått komma hem efter att ha sett hennes vikt vända från 2665 till 2685 senaste dagarna. :)
Hej på er!!! I lördags natt den 19 maj kl 00:22 (dvs 22 min in på söndagen ;)) kom vår lilla älskling till världen!
Hon är helt perfekt och så mkt kärlek vi känner trodde vi inte var möjligt. Vaknade av att jag hade samandragningar med 4 min mellanrum kl 08, men inga riktiga värkar (och har ju haft så mkt sd så visste inte om det var på riktigt eller inte..)
kl 11 började det göra ont och kl 13 åkte vi in till förlossningen. Kl 15 gick vattnet och sen var det otroligt intensivt värkarbete och jag fick lite lustgas som skulle ta udden av dem men den mådde jag mest illa av. slutade med att vi skippade all typ av smärtlinding och försökte fokusera på andning etc (lättare sagt än gjort!!!!!
Vid 21 började krystningsfasen som tog väldigt lång tid och till slut var jag så färdig (efter 3 timmars krystning) så till slut sa de att antningen fick vi köra sugklocka eller lägga ett litet snitt så hon kunde komma ut. jag sa att jag ville bara få ut henne så de klippte lite och ut kom världens mest perfekta bebis.
Vi är så fantastiskt lyckliga och glada att allt gått bra. Hon hade ganska höga bilirubinvärden (gulsot) så har vart fram och tillbaka för provtagning i veckan vilket vart stressande men hon mår bra nu och vi har fått all clear =)
Är fortfarande helt överväldigad och så otroligt kär i vår lilla älskling, och mannen är som förbytt - en vanligtvis väldigt rastlös person kan helt plötsligt sitta och gosa och titta på henne timmar i sträck.
nu försöker vi lära känna varann och lära oss lite tricks för att kunna sova om nätterna haha! Kram på er alla - och ni som väntar på era bebisar - det finns inget större eller mer fantastiskt ni har framför er
Hej.
I onsdags morse 03:46 kom vår lilla tjej Amelia till världen efter en hemsk förlossning. bf+11. 2855 gram och 47 cm. :)
I måndags åkte vi in för igångsättning. 8 timmar senare gick vattnet och värkarna startade. Ytterligare 34 timmar senare var hon ute med hjälp av sugklocka.
3-4 gånger under förlossningen gick hennes hjärtslag ner (långt innan jag var öppen nog för att föda ut henne). Vid ett tillfälle låg det på 5-25 slag per minut. De var inne två gånger och tog prov från hennes huvud för att kolla hennes syresättning.
Jag fick feber som steg trots tabletter. Fick även antibiotika eftersom det tog sån tid från vattenavgång. Kunde inte kissa själv pga epiduralen så de fick tömma mig och det var massor av blod i urinen.
Strax innan 03 sa jag att jag orkade inte mer, värkarna var så starka och täta. Bm var hård innan dess, sa till mig att sluta gråta, att man gråter inte under en förlossning. Tog inte heller min emetofobi på allvar.
Bm frågade om jag ville snitta, hon såg att jag var väldigt svag då, och vi tog beslutet stt göra det. Läkaren kom och sa att det var för stor risk när hennes huvud låg så långt ner i bäckengången. Istället ökade han värkarna med dropp och tog sen ut henne med hjälp sv sugklocka 45 min senare.
Fick henne på bröstet, ganska blå och bm masserade ryggen. Sedan fick hon ut på neo och andas i mask medan de tog ut moderkakan och sydde ihop mig. Fick en grad 2 bristning (4 stygn) och en ytlig (3 stygn).
Sen kom sambon in med en perfekt liten flicka. :)
Har redan fått prata med en kurator om förlossningen och ska fortsätta med det.
Idag har vi fått komma hem efter att ha sett hennes vikt vända från 2665 till 2685 senaste dagarna. :)
Hej på er!!! I lördags natt den 19 maj kl 00:22 (dvs 22 min in på söndagen ;)) kom vår lilla älskling till världen!
Hon är helt perfekt och så mkt kärlek vi känner trodde vi inte var möjligt. Vaknade av att jag hade samandragningar med 4 min mellanrum kl 08, men inga riktiga värkar (och har ju haft så mkt sd så visste inte om det var på riktigt eller inte..)
kl 11 började det göra ont och kl 13 åkte vi in till förlossningen. Kl 15 gick vattnet och sen var det otroligt intensivt värkarbete och jag fick lite lustgas som skulle ta udden av dem men den mådde jag mest illa av. slutade med att vi skippade all typ av smärtlinding och försökte fokusera på andning etc (lättare sagt än gjort!!!!!
Vid 21 började krystningsfasen som tog väldigt lång tid och till slut var jag så färdig (efter 3 timmars krystning) så till slut sa de att antningen fick vi köra sugklocka eller lägga ett litet snitt så hon kunde komma ut. jag sa att jag ville bara få ut henne så de klippte lite och ut kom världens mest perfekta bebis.
Vi är så fantastiskt lyckliga och glada att allt gått bra. Hon hade ganska höga bilirubinvärden (gulsot) så har vart fram och tillbaka för provtagning i veckan vilket vart stressande men hon mår bra nu och vi har fått all clear =)
Är fortfarande helt överväldigad och så otroligt kär i vår lilla älskling, och mannen är som förbytt - en vanligtvis väldigt rastlös person kan helt plötsligt sitta och gosa och titta på henne timmar i sträck.
nu försöker vi lära känna varann och lära oss lite tricks för att kunna sova om nätterna haha! Kram på er alla - och ni som väntar på era bebisar - det finns inget större eller mer fantastiskt ni har framför er
Tack för tips och pepp! Jag ser fram emot förlossningen, det ska bli väldigt spännande! Och jag ser framförallt fram emot att träffa plutten som ligger i min mage!
Hur går du det och hur går det med allt?
Lite i förskott, men grattis alla underbara tjejer. Nu får vi äntligen uppleva mors dag. En del med bebis i famnen och en del har fått sin älskling nyss, som en tidig mors dagpresent. En del har det lilla knytet i magen fortfarande och väntar med spänning på vad det är för en liten krabat därinne.
Tjejer, ta en sekund och sug på karamellen att ni är någons mamma. Ta ett andetag och njut av detta. Som vi kämpat för att nå hit. Tänk va många år av sorg och förtvivlan vi har bakom oss tillsammans. Tänk att vi äntligen får fira.
Idag är passande nog ofrivilligt barnlösas dag. Vi är många som drabbas. Men det har varit så mycket lättare att gå igenom det här med er vid min sida. För varje gång det kommer ett nytt plus i tråden blir jag varm inombords.
Ett stort gäng kramar till er alla!
Och till er som säkert läser här utan att ha lyckats, kämpa på! Ni finns i mina tankar och jag hoppas verkligen ni en dag får anledning att fira!
Lite i förskott, men grattis alla underbara tjejer. Nu får vi äntligen uppleva mors dag. En del med bebis i famnen och en del har fått sin älskling nyss, som en tidig mors dagpresent. En del har det lilla knytet i magen fortfarande och väntar med spänning på vad det är för en liten krabat därinne.
Tjejer, ta en sekund och sug på karamellen att ni är någons mamma. Ta ett andetag och njut av detta. Som vi kämpat för att nå hit. Tänk va många år av sorg och förtvivlan vi har bakom oss tillsammans. Tänk att vi äntligen får fira.
Idag är passande nog ofrivilligt barnlösas dag. Vi är många som drabbas. Men det har varit så mycket lättare att gå igenom det här med er vid min sida. För varje gång det kommer ett nytt plus i tråden blir jag varm inombords.
Ett stort gäng kramar till er alla!
Och till er som säkert läser här utan att ha lyckats, kämpa på! Ni finns i mina tankar och jag hoppas verkligen ni en dag får anledning att fira!
Hej.
I onsdags morse 03:46 kom vår lilla tjej Amelia till världen efter en hemsk förlossning. bf+11. 2855 gram och 47 cm. :)
I måndags åkte vi in för igångsättning. 8 timmar senare gick vattnet och värkarna startade. Ytterligare 34 timmar senare var hon ute med hjälp av sugklocka.
3-4 gånger under förlossningen gick hennes hjärtslag ner (långt innan jag var öppen nog för att föda ut henne). Vid ett tillfälle låg det på 5-25 slag per minut. De var inne två gånger och tog prov från hennes huvud för att kolla hennes syresättning.
Jag fick feber som steg trots tabletter. Fick även antibiotika eftersom det tog sån tid från vattenavgång. Kunde inte kissa själv pga epiduralen så de fick tömma mig och det var massor av blod i urinen.
Strax innan 03 sa jag att jag orkade inte mer, värkarna var så starka och täta. Bm var hård innan dess, sa till mig att sluta gråta, att man gråter inte under en förlossning. Tog inte heller min emetofobi på allvar.
Bm frågade om jag ville snitta, hon såg att jag var väldigt svag då, och vi tog beslutet stt göra det. Läkaren kom och sa att det var för stor risk när hennes huvud låg så långt ner i bäckengången. Istället ökade han värkarna med dropp och tog sen ut henne med hjälp sv sugklocka 45 min senare.
Fick henne på bröstet, ganska blå och bm masserade ryggen. Sedan fick hon ut på neo och andas i mask medan de tog ut moderkakan och sydde ihop mig. Fick en grad 2 bristning (4 stygn) och en ytlig (3 stygn).
Sen kom sambon in med en perfekt liten flicka. :)
Har redan fått prata med en kurator om förlossningen och ska fortsätta med det.
Idag har vi fått komma hem efter att ha sett hennes vikt vända från 2665 till 2685 senaste dagarna. :)
Hej på er!!! I lördags natt den 19 maj kl 00:22 (dvs 22 min in på söndagen ;)) kom vår lilla älskling till världen!
Hon är helt perfekt och så mkt kärlek vi känner trodde vi inte var möjligt. Vaknade av att jag hade samandragningar med 4 min mellanrum kl 08, men inga riktiga värkar (och har ju haft så mkt sd så visste inte om det var på riktigt eller inte..)
kl 11 började det göra ont och kl 13 åkte vi in till förlossningen. Kl 15 gick vattnet och sen var det otroligt intensivt värkarbete och jag fick lite lustgas som skulle ta udden av dem men den mådde jag mest illa av. slutade med att vi skippade all typ av smärtlinding och försökte fokusera på andning etc (lättare sagt än gjort!!!!!
Vid 21 började krystningsfasen som tog väldigt lång tid och till slut var jag så färdig (efter 3 timmars krystning) så till slut sa de att antningen fick vi köra sugklocka eller lägga ett litet snitt så hon kunde komma ut. jag sa att jag ville bara få ut henne så de klippte lite och ut kom världens mest perfekta bebis.
Vi är så fantastiskt lyckliga och glada att allt gått bra. Hon hade ganska höga bilirubinvärden (gulsot) så har vart fram och tillbaka för provtagning i veckan vilket vart stressande men hon mår bra nu och vi har fått all clear =)
Är fortfarande helt överväldigad och så otroligt kär i vår lilla älskling, och mannen är som förbytt - en vanligtvis väldigt rastlös person kan helt plötsligt sitta och gosa och titta på henne timmar i sträck.
nu försöker vi lära känna varann och lära oss lite tricks för att kunna sova om nätterna haha! Kram på er alla - och ni som väntar på era bebisar - det finns inget större eller mer fantastiskt ni har framför er