Vi som blivit gravida efter IVF

Hejsan! Jo vi mår bra!

Han växer som en tok och växer ut i princip allt. Nu är vi på klädstorlek 74. Hans bedsidecrib fick vi skippa för nån vecka sen, liggdelen i vagnen börjar bli liten och babyskyddet kanske vi kan ha en månad till...roligt att han växer, men det är lite jobbigt att han är lång som typ en 7 månaders, men inte kan sitta än...Börjar också bli tungt att bära.

Det har varit lite grinigare dagar till och från det sista, men har hänt så mycket i utvecklingen också så inte konstigt. Tror också det är en tand på gång, men det får vi se.

Han sover bättre på dagarna nu vilket är skönt. Nu kan jag natta honom så han ligger själv, men lite bökigt eftersom han börjat vända sig. Har beställt en myspöl och hoppas kunna natta honom i den på golvet om dagarna så kan jag slappna av lite mer. Vi har sovrummen en trappa ner och vill inte behöva springa ner varje gång han ska sova eller lämna honom ensam därnere.

Nätterna var lite bökiga ett tag, men blev bättre när vi bytte till hans spjälsäng. Han somnar oftast runt 21, vill äta vid två och sen sover han till 6. Oftast äter han då och somnar om. Inte ovanligt att vi får sova till 9. Så vi är extremt tacksamma för nätterna. Det enda jobbiga nu är att han är så tung att lyfta i och ur sängen på natten.

Vi går på babysim och det funkar bra. Han verkar tycka det är roligt för det mesta.

Nu börjar jag orka göra lite mer på dagarna också. Känner mig mer motiverad att åka iväg med honom och det är kul. Inte lika nervöst nu som i början. Också lite lättare nu när vädret börjar bli bättre och man faktiskt kan lyfta ut honom ur vagnen om han blir ledsen.

Vi har lämnat bort honom vid två tillfällen i drygt tre timmar per gång. Det var jobbigt för mig att vara ifrån honom, men det gick väldigt bra. Lite problem att få honom att äta, men funkade även det tillslut.

Enda saken som börjar bli lite jobbigt är att mannen inte kan natta honom. Innan har inte det behövts riktigt. Han somnade när han åt och sen sov han ju ändå inte mycket på dagarna. Så mannen behövde inte lära sig. Men nu äter han ju mer sällan och han behöver verkligen sina tupplurer. Nu försöker vi ibland, men det är svårt, dels för att mannen inte har riktigt "tålamod". Han ger upp när det inte gått direkt. Han tittar ju på hur snabbt det går för mig. Sen har han inte vanan och han blir nog lite nervös. Sen hinner ju lilleman bli övertrött så då måste jag till slut ta över.

Nu sover han här bredvid mig i soffan och nyss skrattade han i sömnen och det känns overkligt då. Kan inte fatta att vi faktiskt har honom hos oss.

Hur går det själv?

så härligt o höra att ni mår bra =) han måste ju vara 4 mån nu ? förstår att han är tung redan, blir ju ordentlig träning för både dig o din man ;) 

låter som att han sköter sig exemplariskt dock så att du/ni får sova en del i alla fall! men mätta nöjda bebisar sover väl bra kanske..:) roligt att ni börjat med aktivitet för honom också! ska kika lite på vad vi skulle kunna börja med i höst här, babyyoga eller nåt hoppas jag finns!

har ni bokat in någon semester att resa i väg i sommar?

förstår att det är jobbigt om ni inte känner att ni kan lugna/natta honom på samma sätt men det kommer nog =) kan tro att det fortfarande är overkligt - jag längtar som en tok efter vår lilla bevis nu, hade rätt ont i magen och mkt sammandragningar i natt men det har lugnat sig nu på morgonen. var ute och rörde mig massor igår och städade etc här hemma så vet inte om jag är mer överansträngd än lillan som egentligen är på väg...

hur kände du innan värkarna drog i gång på ritkgit? jag tycker det är så svårt att veta vad för tecken man ska leta efter och knappt sovit en blund i natt- när jag somnade drömde jag att jag hade värkar..jag har ju så mkt sammandragningar ändå som är rätt obehgaliga, och så svårt o veta om det är nåt jag ätit eller hård i magen som gör ont istället... suck...

hehe ja nu får du njuta ordentligt :) (innan ev gravidbesvär dyker upp också ;)

förstår att det skulle vara väääldigt mkt att catcha up på i tråden om du ska veta allt om folk här i tråden ;)

jag är i v 39+0 idag så börjar verkligen närma sig för mig!!! försöker städa ur huset så lillan ska vilja komma hit hehe! 

hehe ja nu får du njuta ordentligt :) (innan ev gravidbesvär dyker upp också ;)

förstår att det skulle vara väääldigt mkt att catcha up på i tråden om du ska veta allt om folk här i tråden ;)

jag är i v 39+0 idag så börjar verkligen närma sig för mig!!! försöker städa ur huset så lillan ska vilja komma hit hehe! 

Den 11 maj kom vår lilla flicka i raketfart i vecka 37+2. Anade inget när vi tittade på lets dance. När jag skulle gå och lägga mig brakade helvetet lös. 6 värkar på 10 min direkt. En halvtimme senare va vi i taxi till BB. Hade inte packat väskan utan slängde snabbt ner lite grejer. Då det var fullt fick vi vara på ett undersökningsrum. Väl där försökte de sakta ner förlossningen med bricanyl men utan effekt. 3 timmar senare var jag öppen 10 cm. Vi fick till slut ett rum och ut kom hon tidigt på morgonen. Hon har haft gulsot så vi har varit på sjukhuset varje dag sedan vi kom hem för att ta blodprover och har matat henne enligt schema. Nu får vi amma fritt och hon har passerat födelsevikten på 3.072 gram :) är så kär i henne.

Vad tiden går, v.26 redan:) Åh saknar magen så ibland men Jobbigt med alla besvär du har, dem saknar jag inte! Förstår att de fysisks förändringarna är påfrestande, det kände jag verkligen också! Min kropp har återhämtat sig väldigt bra, tappat mycket muskler dock eftersom jag inte kunnat träna på 1 år. Mina tips för en snabb återhämtning är att träna och röra på sig så mkt och gott det går och försöka äta rätt under graviditeten. Sen försvinner det mesta förhoppningsvis rätt snabbt efter förlossningen men extra fett man samlat på sig får man jobba för att bli av med så det tar ju sin tid:/ Jag har kommit igång med mamma mage övningar och övningar som är bra efter kejsarsnitt. Sen tar jag minst 2 st 8 km promenader i veckan. Så sakta men säkert ska vi nog hitta tillbaka:)

Har ni varit iväg på en weekend? Vart bar det av:)?

ja alltså herregud - stabil är kanske inget man brukar kalla en gravid kvinna ;) känner igen mig precis med psykbryt... - jag ville att mannen skulle ta några foton på mig igår eftersom vi inte har några nu när jag är supergravid. och jag ville ha FINA foton. ja men gissa hur det slutade, jag kände mig jätteful och tjock efter att ha sett bilderna och raderade varenda en. (och det är VERKLIGEN inte jag i vanliga fall!!!) har ju heller inget fint att ta på mig heller :( får kanske försöka anstränga mig och ev. ge det ett nytt försök - får skylla på mannens mobilkamera annars...

däremot VÄGRAR jag skicka foton till andra på min gravidmage - (jag tycker det är ganska ohyfsat att fråga någon om bild för att vara ärlig...) inte för att jag skäms - har en fin mage - men vill inte vara samtalsämnet bland den personen och hens vänner eller bli uppvisad som djur på zoo typ. så jag har bara sagt blankt nej till vissas förtret HAHA - de har haft rätt svårt att förstå.

hur känner du med sånt? 

Kram!

Herregud vad häftigt och roligt att få skriva i en gravidgrupp, första gången!

Min resa började 2015, men hade då åldern emot mig så jag var tvungen att vänta på att fylla 25. Vi hade manlig faktor. För 6 månader sen hade jag åldern inne, i februari fick jag påbörja min första behandling och äggplocket slutade med totalfrys. Så den första insättningen blev 30/4 och jag trodde ALDRIG jag skulle ha sån tur att få ett plus på första försöket, men det fick jag. Så blandat med glädjen är nu oron hur allt kommer gå. Men jag är ändå såå lycklig då jag aldrig tidigare varit gravid <3

Jag har också massa hormonstormar just nu(v. 25), men värst är tröttheten. Känner mig som en övertrött treåring på eftermiddagarna. Och även känt lite halsbränna. Men är glad att ungen lever runt i mig. Tycker däremot att gravidmagar är väldigt vackra så njuter än så länge av att ha den. Även om det är lite tungt ibland. :)