Hejsan!
Skapar en tråd för alla oss som fick kämpa ett tag för att få ett plus på stickan, oavsett om det är genom IVF eller på naturlig väg. Vill gärna dela resan som gravid med andra som har varit i liknande situation. Spelar inte heller någon roll när BF är:)
Har försökt med ett syskon i ett och ett halvt år och blev gravid nu i augusti och BF 22 april!
Välkomna!
det verkar även vara en bra pose när man har värkar - då det tar bort trycket från ryggen - kan vara värt att testa :)
Hej alla fina!!
Har inte varit inne här på länge och har skummat igenom lite men inte allt. Så hur mår ni?? Har vi blivit fler? Vilken vecka är ni i nu? Har det blivit fler bebisar i tråden??
Vi är i v 20+3 idag. RUL för en vecka sedan, då vi fick veta att vi väntar en liten tjej <3 allt såg bra ut men hon var lite stor för dagen, 4 dagar större ;)
Har fortf inte mycket mage men de som känner mig ser och jag tycker den vuxit ordentligt sista veckorna :)
Men hur mår ni????
Vi har nu vägt och mätt grabben igen. Två månader gammal väger han in på drygt 6.3 kg och mäter 63 cm. En riktigt stor kille med andra ord. Fattar inte hur det gick till för jag är inte stor :p men mannen är lång så antar att det är hans gener som slår igenom. Han är ju en riktig kräkbebis så ibland känns det som han inte skulle kunna gå upp något med tanke på hur mycket som kommer upp. Men han har till och med hoppat upp från ett steg över normalkurvan till två steg över på två veckor. Idag vek jag tvätt och la bland annat undan lite som han vuxit ur. Kan redan nu inte fatta hur han fick plats i vissa kläder. Det roliga är att han till hösten ska få en till kusin så kläderna kommer snart till användning igen. Samtidig blir jag ju ännu mer sugen på fler barn :p
Nu är det en hel månad kvar till nästa kontroll och det känns lite konstigt att vi ska klara oss så länge utan att någon kollar honom.
Men vi har tagit mod till oss och anmält oss till babysim så om några veckor ska vi på första lektionen. Det är nervöst och samtidigt spännande. Får hoppas han gillar det.
Vardagen börjar känna mer naturlig nu. Det är inte nervöst att gå ut med honom längre och vi har klarat av att gå ut och fika med honom med oss. Klarade amma offentligt och vi åker buss titt som tätt. Snart ska vi lämna ifrån honom för första gången också. Det rör sig om ett par timmar när vi ska gå på HLR - kurs för barn. Lite nervöst särskilt då han är världens matvrak och vill äta ofta. Det är mina föräldrar som ska ha honom och de är vana barnvakter så vet att det kommer gå bra. Ska försöka pumpa mjölk och försöka lära honom ta flaskan också innan dess så lär det ju gå ännu lättare :)
Det här vill jag verkligen trycka på. Hur lyckliga vi än är så kan det fortfarande vara jobbigt, och även om tror att vi är mer härdade och mer "tacksamma" över att få känna symtom så måste vi våga tycka det är jobbigt.
Jag intalade mig själv hela graviditeten att den inte var så farlig och var bara lycklig över att vara gravid. Men i själva verket var den jobbig. Förstår först nu efteråt att min mamma hade rätt när hon tyckte synd om mig och mfnsdr att jag drabbades av "allt". Illamåendet var hemskt, vadkramper, nästäppa, sömnsvårigheter, smärta i händerna och fingrar som låste sig konstant. Men framför allt min foglossning. Jag grät ju faktiskt ibland på kvällen för jag hade så ont. Jag bävade för att sluta jobbet på eftermiddagarna för visste inte hur jag skulle klara ta mig hem. Ändå ville jag inte klaga.. Nu inser jag att jag borde sett till att bli sjukskriven. Skulle jag få bli gravid igen och jag får samma besvär så ska jag minsann inte "tacksamt kämpa". Jag ska inte lyssna på alla som ska berätta om hur jobbigt de hade det och att de minsann stod ut. Inte heller på alla de som säger att man ju inte vill bli sjukskriven för det är ju så tråkigt att gå hemma så länge. Inte sjutton tänker jag sjukskriva mig för att det är roligt utan för att jag inte vill behöva gråta av smärta. Sen om jag sitter hemma uttråkad så får jag väl göra det, men jag kanske kan orka göra något annat än kämpa mig till och från jobbet. Självklart finns det de som har det värre (även i den här gruppen), men det gör ju inte mindre ont på mig för det. Och självklart hoppas jag att jag slipper vara sjukskriven för det betyder ju att jag inte har ont. Men som sagt, tillåt er att känna även det jobbiga. Ert barn är inte mindre önskat eller älskat för det.
Vi har nu vägt och mätt grabben igen. Två månader gammal väger han in på drygt 6.3 kg och mäter 63 cm. En riktigt stor kille med andra ord. Fattar inte hur det gick till för jag är inte stor :p men mannen är lång så antar att det är hans gener som slår igenom. Han är ju en riktig kräkbebis så ibland känns det som han inte skulle kunna gå upp något med tanke på hur mycket som kommer upp. Men han har till och med hoppat upp från ett steg över normalkurvan till två steg över på två veckor. Idag vek jag tvätt och la bland annat undan lite som han vuxit ur. Kan redan nu inte fatta hur han fick plats i vissa kläder. Det roliga är att han till hösten ska få en till kusin så kläderna kommer snart till användning igen. Samtidig blir jag ju ännu mer sugen på fler barn :p
Nu är det en hel månad kvar till nästa kontroll och det känns lite konstigt att vi ska klara oss så länge utan att någon kollar honom.
Men vi har tagit mod till oss och anmält oss till babysim så om några veckor ska vi på första lektionen. Det är nervöst och samtidigt spännande. Får hoppas han gillar det.
Vardagen börjar känna mer naturlig nu. Det är inte nervöst att gå ut med honom längre och vi har klarat av att gå ut och fika med honom med oss. Klarade amma offentligt och vi åker buss titt som tätt. Snart ska vi lämna ifrån honom för första gången också. Det rör sig om ett par timmar när vi ska gå på HLR - kurs för barn. Lite nervöst särskilt då han är världens matvrak och vill äta ofta. Det är mina föräldrar som ska ha honom och de är vana barnvakter så vet att det kommer gå bra. Ska försöka pumpa mjölk och försöka lära honom ta flaskan också innan dess så lär det ju gå ännu lättare :)
Hej alla fina!!
Har inte varit inne här på länge och har skummat igenom lite men inte allt. Så hur mår ni?? Har vi blivit fler? Vilken vecka är ni i nu? Har det blivit fler bebisar i tråden??
Vi är i v 20+3 idag. RUL för en vecka sedan, då vi fick veta att vi väntar en liten tjej <3 allt såg bra ut men hon var lite stor för dagen, 4 dagar större ;)
Har fortf inte mycket mage men de som känner mig ser och jag tycker den vuxit ordentligt sista veckorna :)
Men hur mår ni????
Hej!
men så kul att du varit på RUL nu!! det är ju verkligen en milstolpe! grattis till lilltjejen!! =) på mig syntes det knappt heller - men ett par v efter RUL började hon sparka o leva där inne och det började synas ordentligt:) vilket ju är jätteroligt!!
mår du bra annars? för mig var verkligen trimester 2 en dröm om man jämför med att både 1 och 3 som jag är i nu. Jag får medicin nu för alldeles för många tidiga sammandragningar och är ganska orörlig pga av det - promenerar jag, böjer mig ner, blir kissnödig etc så får jag sd direkt.. :/ men annars mår jag bra och härligt med vååår äntligen!
Hej!! Vad kul att höra ifrån dig! Vi har nog blivit några fler, du kanske Könner igen många av dem från IVF trådarna. Vi har startat en FB grupp där du gärna får vara med:)
Stort grattis till lyckat RUL och lilla tjejen! Vad roligt!:)
Är nu i v 36!!!! Snart är det dags! Är sjukskriven pga komplikationer med moderkakan så passar på att vila lite innan lillen kommer:) Hur mår du i graviditeten?
Fast det kan ju vara skillnad på "klaga" och att "inte alltid må bra".
En del går ju runt och bara talar om hur dåligt man mår hela tiden och det tror jag kanske inte är så positivt för någon. Däremot måste man såklart få säga hur man känner ibland och inte bara vara stark och säga att allt är bra!
Såklart är graviditeter sällan BARA röda rosor liksom :)
!!
- ja jag började dricka lite kaffe igen efter v 14 eller så tror jag - innan dess gick det ju verkligen inte!!