• Tuil

    Tonårsbarn vill inte att vi flyttar ihop

    Jag har tre tonårsbarn. De två yngsta är med på noterna att jag och min särbo vill flytta ihop. Mitt största barn vill inte. Hon tycker att hon inte känner honom tillräckligt och att det skulle kännas konstigt att bo med honom då. Vi har varit tillsammans ett år. Flytt skulle ske i nov i så fall. Hur mycket hänsyn måste jag ta till henne. Hon är myndig. Hon tycker inte jag respekterar hennes åsikter och sätter sig helt emot. Ska jag lyssna på henne eller göra som vi övriga vill?

  • Svar på tråden Tonårsbarn vill inte att vi flyttar ihop
  • Anonym (Ylvi)
    Anonym (Jill) skrev 2018-05-13 07:29:34 följande:
    Grannarna ringde. När störningsjouren kom dit var det lugnt så de gick. Då smög barnet ut efter dem i trappen och sa att hon inte ville att pappas kompis skulle vara där.
    Nej du, störningsjouren avvisar inte folk. Det har de inte rätt till.
  • Tuil
    GGN skrev 2018-05-12 18:15:24 följande:

    Självklart kan du inte tvinga henne att bo ihop med honom! Att du ens tänker tanken, efter bara ett år dessutom.


    Det är väl klart att man kan tänka tanken. Det skulle underlätta för oss först och främst. Hon är den enda som har eget rum där vi bor just nu. Hon sitter och har det gott där inne. Har inget att klaga på, medans de andra två tonåringarna måste dela rum. En kille och en tjej. Jag har min säng i vardagsrummet. Det är bara stora tjejen som är nöjd här. Jag tror att man lär känna varandra rätt snabbt när man väl bor ihop. Dessutom är det ett halvår kvar till eventuell flytt. Alla skulle få egna rum, det längtar mina andra barn efter. Ska jag då strunta i deras önskningar istället. Det är ju inte så lätt för en utomstående att komma nära tonåringar heller. De håller sig mycket för sig själva och bryter sig loss från föräldrar vilket är ett naturligt steg i utvecklingen. Det kan ju ta jättelång tid innan hon känner att det är okej just för att hon har det bra som det är. Ska jag sätta mitt liv på vänt? Hur länge då? Hon har inga planer på att flytta efter studenten och hon tänker plugga vidare på universitet. Jag vill ju att det ska bli bra för alla.
  • Humörmamman

    Herregud! Man lever bara en gång, om ni har varit tillsammans 1,5 år är det väl inget konstigt att flytta ihop. Visst är det viktigt att involvera barnen, men de får ju inte ta över! Ni flyttar till ett nytt boende, det är stor skillnad mot om han flyttar in hos er. Om hon ska börja studera kan hon ju flytta till ett studentboende, ett högst naturligt drag i den åldern. Gör det bästa av situationen och förklara för henne hur viktigt det här är för dig, att du vill gå vidare i ditt liv, att hon naturligtvis fortfarande är din dotter och har sin plats i ditt hjärta, men nu vill du ta nästa steg i din kärlekssituation.

  • Anonym (a40)
    Tuil skrev 2018-05-11 06:15:41 följande:

    Jag har tre tonårsbarn. De två yngsta är med på noterna att jag och min särbo vill flytta ihop. Mitt största barn vill inte. Hon tycker att hon inte känner honom tillräckligt och att det skulle kännas konstigt att bo med honom då. Vi har varit tillsammans ett år. Flytt skulle ske i nov i så fall. Hur mycket hänsyn måste jag ta till henne. Hon är myndig. Hon tycker inte jag respekterar hennes åsikter och sätter sig helt emot. Ska jag lyssna på henne eller göra som vi övriga vill?


    Hej Ts :) Jag hade med gott samvete blivit sambo i Nov om jag vore du. Det är inte meningen att våra vuxna barn ska diktera upp livet för oss. Hade aldrig fungerat om min son försökt sig på något sådant. Vill hon inte bo med din nya så är det ju inte svårare än att hon skaffar inkomst, eget hem och flyttar ut. Lyckas hon inte ha gjort detta innan Nov så får hon väl leva med att din nya flyttar in. Det hade blivit ett helt annat svar om hon varit omyndig men att husera ett vuxet barn och gå efter dennas önskemål är orimligt enligt mig. Din myndiga dotter ska göra sig redo att flytta ut och leva sitt eget liv - inget annat. Önskar dig och den nya sambon all lycka till :) 
  • Ess
    Tuil skrev 2018-05-13 13:20:32 följande:
    Det är väl klart att man kan tänka tanken. Det skulle underlätta för oss först och främst. Hon är den enda som har eget rum där vi bor just nu. Hon sitter och har det gott där inne. Har inget att klaga på, medans de andra två tonåringarna måste dela rum. En kille och en tjej. Jag har min säng i vardagsrummet. Det är bara stora tjejen som är nöjd här. Jag tror att man lär känna varandra rätt snabbt när man väl bor ihop. Dessutom är det ett halvår kvar till eventuell flytt. Alla skulle få egna rum, det längtar mina andra barn efter. Ska jag då strunta i deras önskningar istället. Det är ju inte så lätt för en utomstående att komma nära tonåringar heller. De håller sig mycket för sig själva och bryter sig loss från föräldrar vilket är ett naturligt steg i utvecklingen. Det kan ju ta jättelång tid innan hon känner att det är okej just för att hon har det bra som det är. Ska jag sätta mitt liv på vänt? Hur länge då? Hon har inga planer på att flytta efter studenten och hon tänker plugga vidare på universitet. Jag vill ju att det ska bli bra för alla.
    Kanske skulle göra en ändring och låta henne dela med tjejen, så får killen eget rum.
    Går hon ut gymnasiet nu?
    Jag hade avvaktat med att flytta ihop tills hon gått ut gymnasiet, men jag hade kollat på nya boenden med min kille undertiden för det tar ju ett tag att hitta rätt boende som ligger bra till och som man känner att man kommer trivas i.

    Har hon inga planer på att flytta efter studenten så får hon antingen omvärdera det beslutet eller köpa läget att bo med din sambo. En vuxen myndig människa får se till att ta eget ansvar för sin situation, trivs man inte så gnäller man inte utan man gör något åt det.
  • Ess
    hon mot strömmen skrev 2018-05-13 12:07:02 följande:

    Min pappa valde att ha ett förhållande och sedermera gifta sig med en kvinna som alltid har avskytt mig sedan jag var liten. Klagade på minsta lilla när hon hade/har chansen. Hon avskyr mig fortfarande och har alltid gjort.Jag hade ingen kontakt medmin realation med min pappa under 10 år. Det krävdes att mon kusin dog utan förvarning för att han ville ha kontakt igen. Dessutom så väntade jag vårt första barn.

    Men den har under alla år varit frostig och kommer att så att vara så länge han väljer att leva med henne. Även om de skiljer sig så kommer det aldrig bli som innan igen. Jag var min pappas ögonsten fram tills de började träffas. Hade det inte varit för mina baens skull så hade vi inte haft kontakt än idag ca 20 senare.

    Han gjorde ett val och konsekvenserna blev därefter, jag saknar min pappa som han alltid var och är när hon inte är med.

    Så ta och fundera på vad som kan hända med din barns relation och om priset är värt att betala nät du inte får träffa sin framtida barnbarn om du flyttar ihop med denna man, med tanke på hennes känslor. Låt hon lära känna denna man mer innan ni flyttar ihop, är mitt råd.


    Luktar lite svartsjuka att du inte var ensam på piedestalen längre. Tvivlar starkt på att du kan ge din pappa vad hans sambo kan, så valet var nog rätt enkelt.
  • hon mot strömmen
    Ess skrev 2018-05-13 17:17:49 följande:

    Luktar lite svartsjuka att du inte var ensam på piedestalen längre. Tvivlar starkt på att du kan ge din pappa vad hans sambo kan, så valet var nog rätt enkelt.


    Svartsjuka? NÄ DU!!!

    Har man fått höra hela livet hur denna människa sagt rent ut att det kommer gå åt helvete för mig samt att hon inte vill att jag kommer med min familj dit för att det blir så jobbigt men hennes egna barn kan komma med lika stora familjer om inte större. Hon har suttit och kallat mig allt möjligt i telefonen när jag har pratat med min pappa. Jag är och har alltid varit artig och trevlig mot henne oavsett vad jag tycker och tänker.

    Jag är inte välkommen hem till min fars hem enligt henne. Min far har erkänt till mig att hon inte gillar mig men fortsätter att leva med henne. Priset jag får betala är inte roligt.

    Så svartsjuka nä! En elak människa som formligen avskyr mig. Han har hälsat på mig 3 gånger på 10 år säger mycket, hennes utlandsresor och dyra glasögon som kostar 10000kr är viktigare som hon förövrigt inte har råd att betala själv. Är det inte mer intressant att hälsa på sitt barn så får det vara. Jag är förbi varje gång jag passerar min fars hem.

    Flera av hans kompisar sa upp vänskapen pga denna kvinna. Han är inte välkommen hos dem längre.

    Detta är inte svartsjuka från mitt håll.
  • Anonym (Ma)
    Tuil skrev 2018-05-11 06:15:41 följande:

    Jag har tre tonårsbarn. De två yngsta är med på noterna att jag och min särbo vill flytta ihop. Mitt största barn vill inte. Hon tycker att hon inte känner honom tillräckligt och att det skulle kännas konstigt att bo med honom då. Vi har varit tillsammans ett år. Flytt skulle ske i nov i så fall. Hur mycket hänsyn måste jag ta till henne. Hon är myndig. Hon tycker inte jag respekterar hennes åsikter och sätter sig helt emot. Ska jag lyssna på henne eller göra som vi övriga vill?


  • Anonym (a40)
    Anonym (barnen först!) skrev 2018-05-13 08:40:07 följande:

    Lyssna på ditt barn! Att behöva bo med en främling som man kanske inte ens gillar, hade du accepterat det?! Och att som ung tjej behöva ha en främmande man i sitt hem - HU!


    Det är ingen främmande man ts plockat in direkt från gatan vi talar om här utan en man som varit med i över 1 år. Det är heller ingen ung tjej utan en ung (vuxen !) kvinna som är ts dotter. Barnen i familjen är positiva till denna förändring. Det är det VUXNA barnet som sätter sig emot. Jag tycker inte att det blir nån balans i, eller är rätt att ett vuxet barn ska bestämma över resten av familjen. Det finns barn som växer upp i krig, svält och sjukdomar. Detta handlar om en mamma som vill kunna bo med sin kärlek och en vuxen dotter som sätter sig emot. PERSPEKTIV ! 
  • modsey
    Anonym (a40) skrev 2018-05-13 18:19:56 följande:

    Det är ingen främmande man ts plockat in direkt från gatan vi talar om här utan en man som varit med i över 1 år. Det är heller ingen ung tjej utan en ung (vuxen !) kvinna som är ts dotter. Barnen i familjen är positiva till denna förändring. Det är det VUXNA barnet som sätter sig emot. Jag tycker inte att det blir nån balans i, eller är rätt att ett vuxet barn ska bestämma över resten av familjen. Det finns barn som växer upp i krig, svält och sjukdomar. Detta handlar om en mamma som vill kunna bo med sin kärlek och en vuxen dotter som sätter sig emot. PERSPEKTIV ! 


    Hon är 18 år och har inget val mot att bo kvar om hon pluggar. Att vänta till dottern flyttar hemifrån är ingen orimlig eller stor uppoffring från mamman. !
Svar på tråden Tonårsbarn vill inte att vi flyttar ihop