Tonårsbarn vill inte att vi flyttar ihop

Oj ! Så det enda du fick ut av det jag skrev  (att resten av familjen bor trångt, att det finns lösning så alla kan få egna rum och att även den vuxna dottern är inkluderad i den nya bostaden)  är alltså denna fråga. Ok.  Då ska jag hjälpa dig på traven.  Fyllde hon 18 i år har hon troligen inte gått ut i november såvida hon inte hoppat över nån klass och tar studenten nästa månad. Är hon äldre tar hon troligen studenten nästa månad såvida hon inte börjat nåt år senare, bytt inriktning i studierna eller annat. Oavsett - det är en juridiskt vuxen kvinna och inget barn. Att  bevittna sin mamma sova i vardagsrummet och syskonen dela rum (helt utan privatliv) medan man själv har sin privata sfär är inte rätt någonstans när det finns en lösning man är inkluderad i.  

Men jösses.. vad är det för urdum fråga. Det går säkerligen att lösa utan sambo men nu vill ts ta denna chans. Kan ju vara så att det (för en ensamstående) är ekonomiskt svårt/nästintill omöjligt att få bostad i ett TRYGGT omr, där alla får plats, och som är någorlunda nära de yngsta barnens skolor. Märkligt att du inte tänker så långt. Vet inte i vilken stad ts bor men är det i en större stad är det ju inte så enkelt som det låter att bara hitta något. Jag bor i Malmö och jag hade inte bosatt mig varsomhelst i stan. Speciellt inte om jag hade minderårigt barn hemma. 

Ja det finns säkert kvinnor som väljer ny man och ekonomiska fördelar framför att fixa det som är svårt själv. Personligen skulle jag hitta 50 andra alternativ och vänta med samboskapet 2-3 år.

Ja sannerligen är det så ! Anser dock  inte att ts tillhör den kategorin. Långt i från !

Det är ingen främmande man ts plockat in direkt från gatan vi talar om här utan en man som varit med i över 1 år. Det är heller ingen ung tjej utan en ung (vuxen !) kvinna som är ts dotter. Barnen i familjen är positiva till denna förändring. Det är det VUXNA barnet som sätter sig emot. Jag tycker inte att det blir nån balans i, eller är rätt att ett vuxet barn ska bestämma över resten av familjen. Det finns barn som växer upp i krig, svält och sjukdomar. Detta handlar om en mamma som vill kunna bo med sin kärlek och en vuxen dotter som sätter sig emot. PERSPEKTIV ! 

Inte främmande för ts, men mycket möjligt för dottern. Min pappa var med en kvinna i fem år och hon var en främling i mitt hem(som alltså inte längre var mitt hem) under hela tiden. Att bara ena reagerar är inget konstigt, man är olika och har olika behov av trygghet.

Eller så är dottern en bortskämd fröken fisförnäm som alltid ska ha sin vilja igenom och som hittills fått det så... Då är det banne mig dags att mamman sätter ner foten och säger ifrån.

Finns gott om såna tonåringar också...