Tonårsbarn vill inte att vi flyttar ihop

Hej Ts :) Jag hade med gott samvete blivit sambo i Nov om jag vore du. Det är inte meningen att våra vuxna barn ska diktera upp livet för oss. Hade aldrig fungerat om min son försökt sig på något sådant. Vill hon inte bo med din nya så är det ju inte svårare än att hon skaffar inkomst, eget hem och flyttar ut. Lyckas hon inte ha gjort detta innan Nov så får hon väl leva med att din nya flyttar in. Det hade blivit ett helt annat svar om hon varit omyndig men att husera ett vuxet barn och gå efter dennas önskemål är orimligt enligt mig. Din myndiga dotter ska göra sig redo att flytta ut och leva sitt eget liv - inget annat. Önskar dig och den nya sambon all lycka till :) 

Det är ingen främmande man ts plockat in direkt från gatan vi talar om här utan en man som varit med i över 1 år. Det är heller ingen ung tjej utan en ung (vuxen !) kvinna som är ts dotter. Barnen i familjen är positiva till denna förändring. Det är det VUXNA barnet som sätter sig emot. Jag tycker inte att det blir nån balans i, eller är rätt att ett vuxet barn ska bestämma över resten av familjen. Det finns barn som växer upp i krig, svält och sjukdomar. Detta handlar om en mamma som vill kunna bo med sin kärlek och en vuxen dotter som sätter sig emot. PERSPEKTIV ! 

Är man vuxen (oavsett om man inte är äldre än 18 år) ska föräldrar inte längre behöva ta full hänsyn. Det är min åsikt fullt ut ! Det kan ta sin tid innan ett vuxet barn får bostad eller ens söker bostad på allvar.                                                       Finns många hemmaboende som är över 18 år som inte har det minsta bråttom ut i världen och bor kvar hos föräldrar till långt upp i åldrar pga bekvämlighet.  Misstänker att ett stort antal av dessa har föräldrar som resonerar som du. ( Dvs -  att göra det så bekvämt som möjligt för sitt vuxna barn/ inga förändringar som inte vuxna barnet är med på/ vänta med alla planer som kan störa det vuxna barnet tills det flyttat ut). 

Japp det vet jag !  Som det är nu är den vuxna dottern den enda i familjen som har eget rum. Hennes syskon  (bror och syster) delar rum och ts sover i vardagsrummet.  Ts skriver att dottern INTE har planer på att flytta efter studenten. Ett vuxet barn som är emot förändring och som planerar många fler år som hemmaboende, sitter på det enda privata sovrummet medan de andra familjemedlemmarna snällt får dela på det som blir över. Flytten i november (som vuxna dottern är emot) hade inte bara gett ts chansen att dela livet med sin kärlek utan också gett ALLA varsitt rum. Att kalla det moral att avstå från det för att tillmötesgå dotterns krav är inte klokt. 

Oj ! Så det enda du fick ut av det jag skrev  (att resten av familjen bor trångt, att det finns lösning så alla kan få egna rum och att även den vuxna dottern är inkluderad i den nya bostaden)  är alltså denna fråga. Ok.  Då ska jag hjälpa dig på traven.  Fyllde hon 18 i år har hon troligen inte gått ut i november såvida hon inte hoppat över nån klass och tar studenten nästa månad. Är hon äldre tar hon troligen studenten nästa månad såvida hon inte börjat nåt år senare, bytt inriktning i studierna eller annat. Oavsett - det är en juridiskt vuxen kvinna och inget barn. Att  bevittna sin mamma sova i vardagsrummet och syskonen dela rum (helt utan privatliv) medan man själv har sin privata sfär är inte rätt någonstans när det finns en lösning man är inkluderad i.  

Men jösses.. vad är det för urdum fråga. Det går säkerligen att lösa utan sambo men nu vill ts ta denna chans. Kan ju vara så att det (för en ensamstående) är ekonomiskt svårt/nästintill omöjligt att få bostad i ett TRYGGT omr, där alla får plats, och som är någorlunda nära de yngsta barnens skolor. Märkligt att du inte tänker så långt. Vet inte i vilken stad ts bor men är det i en större stad är det ju inte så enkelt som det låter att bara hitta något. Jag bor i Malmö och jag hade inte bosatt mig varsomhelst i stan. Speciellt inte om jag hade minderårigt barn hemma. 

Ja sannerligen är det så ! Anser dock  inte att ts tillhör den kategorin. Långt i från !

Det tycker jag inte. Tycker det verkar som att hon gör så gott hon kan.

Hade jag varit du ts så hade jag loggat ut från alla påhopp och gjort det jag känt var bäst för mig och min familj. Minns tydligt när jag själv var 18 år och utgår från det. När jag var 18 hade jag en kille jag vart gravid och blev sambo med. Kan inte tänka mig in i att jag i den åldern skulle sitta i det största rummet i hemmet medan min familj fick trängas. Och inte velat gå med på en förändring som resten var positiva till och som hade gjort dagarna enklare för mina syskon och mamma. Jag hade aldrig i livet haft SAMVETE att göra så. Lycka till med allt och jag hoppas det löser sig till det bästa för er alla :)