Skulle inte flytta ihop om barnen inte vill det! Som gjort för att det kommer gå snett. Det är svårt nog ändå med tonårsbarn och bonusföräldrar. Det är troligen några år tills de flyttar hemifrån. Vänta och var särbo så länge !
Det är ingen främmande man ts plockat in direkt från gatan vi talar om här utan en man som varit med i över 1 år. Det är heller ingen ung tjej utan en ung (vuxen !) kvinna som är ts dotter. Barnen i familjen är positiva till denna förändring. Det är det VUXNA barnet som sätter sig emot. Jag tycker inte att det blir nån balans i, eller är rätt att ett vuxet barn ska bestämma över resten av familjen. Det finns barn som växer upp i krig, svält och sjukdomar. Detta handlar om en mamma som vill kunna bo med sin kärlek och en vuxen dotter som sätter sig emot. PERSPEKTIV !
Är man vuxen (oavsett om man inte är äldre än 18 år) ska föräldrar inte längre behöva ta full hänsyn. Det är min åsikt fullt ut ! Det kan ta sin tid innan ett vuxet barn får bostad eller ens söker bostad på allvar. Finns många hemmaboende som är över 18 år som inte har det minsta bråttom ut i världen och bor kvar hos föräldrar till långt upp i åldrar pga bekvämlighet. Misstänker att ett stort antal av dessa har föräldrar som resonerar som du. ( Dvs - att göra det så bekvämt som möjligt för sitt vuxna barn/ inga förändringar som inte vuxna barnet är med på/ vänta med alla planer som kan störa det vuxna barnet tills det flyttat ut).
Japp det vet jag ! Som det är nu är den vuxna dottern den enda i familjen som har eget rum. Hennes syskon (bror och syster) delar rum och ts sover i vardagsrummet. Ts skriver att dottern INTE har planer på att flytta efter studenten. Ett vuxet barn som är emot förändring och som planerar många fler år som hemmaboende, sitter på det enda privata sovrummet medan de andra familjemedlemmarna snällt får dela på det som blir över. Flytten i november (som vuxna dottern är emot) hade inte bara gett ts chansen att dela livet med sin kärlek utan också gett ALLA varsitt rum. Att kalla det moral att avstå från det för att tillmötesgå dotterns krav är inte klokt.
Oj ! Så det enda du fick ut av det jag skrev (att resten av familjen bor trångt, att det finns lösning så alla kan få egna rum och att även den vuxna dottern är inkluderad i den nya bostaden) är alltså denna fråga. Ok. Då ska jag hjälpa dig på traven. Fyllde hon 18 i år har hon troligen inte gått ut i november såvida hon inte hoppat över nån klass och tar studenten nästa månad. Är hon äldre tar hon troligen studenten nästa månad såvida hon inte börjat nåt år senare, bytt inriktning i studierna eller annat. Oavsett - det är en juridiskt vuxen kvinna och inget barn. Att bevittna sin mamma sova i vardagsrummet och syskonen dela rum (helt utan privatliv) medan man själv har sin privata sfär är inte rätt någonstans när det finns en lösning man är inkluderad i.
Men jösses.. vad är det för urdum fråga. Det går säkerligen att lösa utan sambo men nu vill ts ta denna chans. Kan ju vara så att det (för en ensamstående) är ekonomiskt svårt/nästintill omöjligt att få bostad i ett TRYGGT omr, där alla får plats, och som är någorlunda nära de yngsta barnens skolor. Märkligt att du inte tänker så långt. Vet inte i vilken stad ts bor men är det i en större stad är det ju inte så enkelt som det låter att bara hitta något. Jag bor i Malmö och jag hade inte bosatt mig varsomhelst i stan. Speciellt inte om jag hade minderårigt barn hemma.
Ja sannerligen är det så ! Anser dock inte att ts tillhör den kategorin. Långt i från !
Eller så är dottern en bortskämd fröken fisförnäm som alltid ska ha sin vilja igenom och som hittills fått det så... Då är det banne mig dags att mamman sätter ner foten och säger ifrån.
Finns gott om såna tonåringar också...