Fröken W

Äldre 19 Feb 18:47

66 svar

Viktminskning innan graviditet

Hej!

Jag och min sambo vill gärna försöka få ett syskon till vår dotter. Vi skulle vilja börja försöken i höst. Innan jag bli gravid igen så vill jag gå ner i vikt då jag dels inte trivs med min nuvarande vikt och kropp och dels pga att det inte är hälsosamt att ha så stor övervikt som jag har.

För att nå en normalvikt så skulle jag behöva gå ner drygt 30kg så som ni förstår har jag alldeles för hög vikt nu.

Jag söker någon som är i samma sits, eller i alla fall vill gå ner i vikt, så vi kan peppa varandra.

Finns du där ute?

henkeshumla

Äldre 20 Feb 11:59

#1

Hej Fröken W!

Vi är i samma sits! Jag och min partner planerar också syskon, samt att jag borde gå ner i vikt för att må bra, orka mer och LYCKAS bli gravid. Börjar bli rädd att det ska gå åt pipsvängen pga det. Jag lyckades bli gravid ganska snabbt med min son (2015) -tredje försöket. Nu har vi provat sedan i sept/okt, men inget....

Hur går dina tankar?

Henkes Humla

Trullis82

Äldre 20 Feb 12:05

#2

Fröken W skrev 2018-02-19 18:47:07 följande:

Hej!

Jag och min sambo vill gärna försöka få ett syskon till vår dotter. Vi skulle vilja börja försöken i höst. Innan jag bli gravid igen så vill jag gå ner i vikt då jag dels inte trivs med min nuvarande vikt och kropp och dels pga att det inte är hälsosamt att ha så stor övervikt som jag har.

För att nå en normalvikt så skulle jag behöva gå ner drygt 30kg så som ni förstår har jag alldeles för hög vikt nu.

Jag söker någon som är i samma sits, eller i alla fall vill gå ner i vikt, så vi kan peppa varandra.

Finns du där ute?

Hej där!

Jag har kämpat med min vikt sedan jag var 15.

Har provat allt man kan för att gå ner i vikt men det gränder inte mycket.

Som en sista utväg gjorde jag en gastric sleeve 2015 som inte fungerade alls.

På flytet innan op gick jag ner 10kg o det e oxå det enda som jag gått ner.

Har 30kg till som ska bort.

Jag har två barn o vill vill ha ett syskon nu.

Jag vägde 95kg när jag blev gravid med mina andra två o det samma nu.

Vilten kan spela roll absolut men det viktigaste är att inte pendla upp ner upp ner.

Eller att gå ner allt o sedan föröka med en graviditet.

Vi försöker för fullt men jag har haft p-spruta så det går lite segt.

Men tänker på ALLT jag stoppar i munnen.

Tagit bort kolhydrater o försöker tänka på allt.

henkeshumla

Äldre 20 Feb 12:23

#3

Det är en kamp! Har också kämpat sedan jag var tonåring.... Vägde rätt normalt när jag träffade min man runt 2003-2004. De senaste åren har det eskalerat och jag väger nog runt 105 kg nu. Vägde 102 när jag blev gravid med min son, och gick ner i vikt under graviditeten. Fick grav-diabetes och genom det kontrollerade jag vad jag åt. MYCKET lättare att göra det för någon annan - mitt ofödda barn... efter förlossning tappade jag fokus och gick upp de 12 kg som jag gick ner under grav....

Kämpar med mina tankar varje dag. Vad tänker andra? Vad tänker jag själv? Vill bara vara hemma vissa dagar - låsa in mig och inte träffa någon. Borde verkligen ta itu med det hela, för min sons skull. Vill ju vara hans mamma länge OCH gärna ge honom ett syskon.

Tänk om man hade haft en vilja av stål och inte haft ett behov av att fylla alla känslor med mat och sött.... suck!

Fröken W

Äldre 20 Feb 12:31

#4

henkeshumla skrev 2018-02-20 11:59:07 följande:

Hej Fröken W!

Vi är i samma sits! Jag och min partner planerar också syskon, samt att jag borde gå ner i vikt för att må bra, orka mer och LYCKAS bli gravid. Börjar bli rädd att det ska gå åt pipsvängen pga det. Jag lyckades bli gravid ganska snabbt med min son (2015) -tredje försöket. Nu har vi provat sedan i sept/okt, men inget....

Hur går dina tankar?

Henkes Humla

Åh vad härligt att höra (inte att du också kämpar med vikten men att ha någon att bolla med)!

Hur mycket vill/behöver du bli av med? Vad har du hittills provat för att gå ner?

Fröken W

Äldre 20 Feb 12:39

#5

Trullis82 skrev 2018-02-20 12:05:54 följande:

Hej där!

Jag har kämpat med min vikt sedan jag var 15.

Har provat allt man kan för att gå ner i vikt men det gränder inte mycket.

Som en sista utväg gjorde jag en gastric sleeve 2015 som inte fungerade alls.

På flytet innan op gick jag ner 10kg o det e oxå det enda som jag gått ner.

Har 30kg till som ska bort.

Jag har två barn o vill vill ha ett syskon nu.

Jag vägde 95kg när jag blev gravid med mina andra två o det samma nu.

Vilten kan spela roll absolut men det viktigaste är att inte pendla upp ner upp ner.

Eller att gå ner allt o sedan föröka med en graviditet.

Vi försöker för fullt men jag har haft p-spruta så det går lite segt.

Men tänker på ALLT jag stoppar i munnen.

Tagit bort kolhydrater o försöker tänka på allt.

Vad jobbigt! Men förhoppningsvis kan vi peppa och stötta varandra nu.

Jag vägde 96-97 när jag blev gravid, vägde 99 vid förlossningen. Jag gick sedan ner till 85 efter förlossningen men när dottern var runt 6 månader så började jag gå upp igen och så har det fortsatt.

Idag väger jag 99 och vill verkligen gå ner innan en ny graviditet. Drabbades av grav.diabetes och skulle gärna slippa det igen.

Jag tänker att jag först och främst måste sluta med sådana mängder läsk och sötsaker som jag trycker i mig. Sen måste jag börja röra mig regelbundet. Jag har svårt att se att jag skulle kunna lägga om min kost som du, skulle inte kunna utesluta något. Men skulle det behövas efter att jag tagit bort sötsaker och lagt till träning så absolut, men det blir som ett sista alternativ för mig.

Hur gamla är dina barn?

henkeshumla

Äldre 20 Feb 12:43

#6

Hej Fröken W!

Egentligen borde jag nog väga runt 70 - det är nog vad som är rimligt för mig. Jag är kort, men klarar nog inte att gå ner mer än så.

För några år sedan körde jag GI/LCHF en period. Mådde bättre på sätt och vis. Under graviditetsdiabetesen levde jag på färre och långsammare kolhydrater - inget onödigt socker. Höll mitt BLS i perfekt skick, så jag slapp ta sprutor/tabletter - kostreglerade helt enkelt. Min man har typ 1 diabetes så vi hjälptes åt. Då gick jag ju ner under graviditeten... vägde ca 102 vid grav början och vid slutet ca 100. Med bebis+moderkaka+vatten så borde jag gått ner ca 10-12 kilo.

Jag har gått på Friskis förr, men vill inte vara bland folk nu när jag känner mig som en elefant... Jag tänkte försöka komma igång med något så "enkelt" som promenader. Blir lätt att jag fastnar i Netflix-fällan...

Vad har du testat i metodväg? Var är dina fällor?

Mitt mål är att först och främst gå ner så att jag lyckas bli gravid - oavsett hur lång tid det tar. Efter det borde jag jobba mer med att få en sund inställning till mat... inte använda det som belöning/bestraffning. Jag är en smygätare. Gömmer för maken. Köper när ingen ser. Egentligen borde jag inte få ha pengar, haha.... borde inte vara ensam. När jag var tvungen att skicka blodsockervärde till sjukhuset så höll jag mig perfekt - missbrukade ALDRIG. Jag ville varken skada mitt barn eller missköta mig i andras ögon (ja, jag bryr mig alldeles för mycket om vad andra tycker om mig!).

Hur gammal är din dotter? Min son fyller snart 3. Jag tänker att många nog "förväntar" sig att vi ska skaffa syskon nu.... och att alla tänker att "hon den tjocka kan väl inte få fler....". Jag tänker hemska saker. Hjärnspöken. Misstolkar blickar. Vill gömma mig.

Usch. Hur hamnade jag i detta, liksom?

Tack för att du finns!

Fröken W

Äldre 20 Feb 12:44

#7

henkeshumla skrev 2018-02-20 12:23:02 följande:

Det är en kamp! Har också kämpat sedan jag var tonåring.... Vägde rätt normalt när jag träffade min man runt 2003-2004. De senaste åren har det eskalerat och jag väger nog runt 105 kg nu. Vägde 102 när jag blev gravid med min son, och gick ner i vikt under graviditeten. Fick grav-diabetes och genom det kontrollerade jag vad jag åt. MYCKET lättare att göra det för någon annan - mitt ofödda barn... efter förlossning tappade jag fokus och gick upp de 12 kg som jag gick ner under grav....

Kämpar med mina tankar varje dag. Vad tänker andra? Vad tänker jag själv? Vill bara vara hemma vissa dagar - låsa in mig och inte träffa någon. Borde verkligen ta itu med det hela, för min sons skull. Vill ju vara hans mamma länge OCH gärna ge honom ett syskon.

Tänk om man hade haft en vilja av stål och inte haft ett behov av att fylla alla känslor med mat och sött.... suck!

Alltså wow, det där är precis som om jag skulle ha skrivit det! Var normalviktig till typ 2010, sedan gick det utför. Under graviditeten fick jag också grav.diabetes men precis som du så tyckte jag att det ändå var ganska lätt att hantera eftersom man hade någon annan att tänka på.

Sen det där med tankarna och viljan...hög igenkänningsfaktor!

Fröken W

Äldre 20 Feb 12:54

#8

henkeshumla skrev 2018-02-20 12:43:18 följande:

Hej Fröken W!

Egentligen borde jag nog väga runt 70 - det är nog vad som är rimligt för mig. Jag är kort, men klarar nog inte att gå ner mer än så.

För några år sedan körde jag GI/LCHF en period. Mådde bättre på sätt och vis. Under graviditetsdiabetesen levde jag på färre och långsammare kolhydrater - inget onödigt socker. Höll mitt BLS i perfekt skick, så jag slapp ta sprutor/tabletter - kostreglerade helt enkelt. Min man har typ 1 diabetes så vi hjälptes åt. Då gick jag ju ner under graviditeten... vägde ca 102 vid grav början och vid slutet ca 100. Med bebis+moderkaka+vatten så borde jag gått ner ca 10-12 kilo.

Jag har gått på Friskis förr, men vill inte vara bland folk nu när jag känner mig som en elefant... Jag tänkte försöka komma igång med något så "enkelt" som promenader. Blir lätt att jag fastnar i Netflix-fällan...

Vad har du testat i metodväg? Var är dina fällor?

Mitt mål är att först och främst gå ner så att jag lyckas bli gravid - oavsett hur lång tid det tar. Efter det borde jag jobba mer med att få en sund inställning till mat... inte använda det som belöning/bestraffning. Jag är en smygätare. Gömmer för maken. Köper när ingen ser. Egentligen borde jag inte få ha pengar, haha.... borde inte vara ensam. När jag var tvungen att skicka blodsockervärde till sjukhuset så höll jag mig perfekt - missbrukade ALDRIG. Jag ville varken skada mitt barn eller missköta mig i andras ögon (ja, jag bryr mig alldeles för mycket om vad andra tycker om mig!).

Hur gammal är din dotter? Min son fyller snart 3. Jag tänker att många nog "förväntar" sig att vi ska skaffa syskon nu.... och att alla tänker att "hon den tjocka kan väl inte få fler....". Jag tänker hemska saker. Hjärnspöken. Misstolkar blickar. Vill gömma mig.

Usch. Hur hamnade jag i detta, liksom?

Tack för att du finns!

Haha, alltså det är verkligen precis som jag!

Min last är läsk och sötsaker. Gillar egentligen att röra mig så jag förstår inte att det kan vara så svårt att komma igång. Har också varit mycket på Friskis förut men nu har vi flyttat och bor lite utanför stan och då blir det ett hinder, tar mig inte enkom in till stan igen, efter jobb, för träning.

Gömmer också allt för min sambo, smygäter. Men precis som du så skötte jag mig exemplariskt under graviditeten pga kostbehandlad grav.diabetes.

Dottern är 1,5 nu och vi vill gärna ha barn under 2019. Jag funderar också väldigt ofta över hur jag kunnat låta det gå så långt. Men tänker också att promenader blir en bra början. Startar vi på måndag?

Ber om ursäkt för rörigt inlägg, blir bara så exalterad över att du skriver allt som jag tänker, känner, har upplevt.

henkeshumla

Äldre 20 Feb 13:01

#9

Fröken W skrev 2018-02-20 12:54:43 följande:

Haha, alltså det är verkligen precis som jag!

Min last är läsk och sötsaker. Gillar egentligen att röra mig så jag förstår inte att det kan vara så svårt att komma igång. Har också varit mycket på Friskis förut men nu har vi flyttat och bor lite utanför stan och då blir det ett hinder, tar mig inte enkom in till stan igen, efter jobb, för träning.

Gömmer också allt för min sambo, smygäter. Men precis som du så skötte jag mig exemplariskt under graviditeten pga kostbehandlad grav.diabetes.

Dottern är 1,5 nu och vi vill gärna ha barn under 2019. Jag funderar också väldigt ofta över hur jag kunnat låta det gå så långt. Men tänker också att promenader blir en bra början. Startar vi på måndag?

Ber om ursäkt för rörigt inlägg, blir bara så exalterad över att du skriver allt som jag tänker, känner, har upplevt.

Känner igen mig i att bli exalterad! Hur mycket än andra vill förstå så är det bara vissa som kan göra det - de som varit med om liknande/precis samma.

Jag tampas mycket med att "hur kan du kämpa för din son när han var i magen, men inte nu?". Det borde inte vara så svårt. Men det ÄR det ju. Och så börjar jag på något projekt med kost/motion.... och när något går emot mig så blir det pannkaka.

Vi hade en viktklubb på jobbet. Många som ville gå ner. Varje vecka hade vi vägning inför varandra. Det funkade bra en period, tills jag stötte på ngt hinder. Min make mådde psykiskt dåligt... det var för mycket stress på jobbet.... eller ngt annat. Jag sätter aldrig mig själv som nr 1. Inte på rätt sätt liksom.

Jag är ledig denna vecka (lärare som har sportlov), så jag tänkte försöka börja på promenad-grejen redan denna vecka. Lyssna på podd/ljudbok under tiden så man inte fokuserar på att "nu ska du vara duktig och gå ut o gå, din tjockis....".

Vi kanske kan peppa varandra här. Skriva om våra beslut, våndor, vinster och annat?

Ta hand om dig!

Fröken W

Äldre 20 Feb 13:16

#10

Men exakt! Jag vill ju må bra nu, orka leka med mitt barn, kunna åka rutschkanor och karuseller med henne så

småningom. Det går ju liksom inte nu.

Ytterligare ett sammanträffande, jag är också lärare och har sportlov. Men jag har såklart blivit sjuk lagom till ledigheten. Annars hade jag också börjat nu.

Det låter ju toppen att väga in sig tillsammans...man vill ju inte vara den som fortsätter gå upp medan de andra går ner.

Tycker att det är en bra idé att vi peppar varandra här och delar med oss av med- och motgångar.

Viktminskning innan graviditet

INNEHÅLL