Fröken W skrev 2018-02-21 20:44:22 följande:
Tack, känner mig nöjd med målen men det är nu det svåra börjar - att faktiskt följa dem.
Helt ärligt så låter bikt som ett fantastiskt bra förslag! Det kör vi på tycker jag!
Men wow, sjukt duktigt att låta bli sötsaker på bio. Det är ju annars ofta sådana tillfällen, åtminstone för mig, som det bara inte går att låta bli.
En annan fråga; är du kaffe- eller tedrickare? Jag dricker inget av det och försvarar ofta mitt läsk (coca cola) drickande, för mig själv, som att jag behöver bli uppiggad av något jag med. Sjukt mycket mer socker än kaffe och te såklart så det är ju inget bra alternativ tyvärr...
Bikt är nog rätt grej. Och att våga visa den bittra, fula delen av det. Att faktiskt skriva om dumma tankar, dumma val OCH allt bra.
Idag var jag nöjd och samtidigt inte nöjd. Min vän frågade om vi skulle luncha med barnen. Det finns en schysst kina/thai-buffé i stan och vi cyklade dit. Man kan ju göra riktigt bra val: ta sallad, undvika friterat, undvika riset.... det gjorde jag inte. Lite måttligt av allt var valet jag gjorde. Så det var väl kanske okej. Dock är jag glad att jag hoppade över mjukglassen som ingår. Jag tog en skiva melon och nöjde mig där. Var inte alls jobbigt. Ofta tror jag att jag tar sött av "vana" och för att "följa gruppen" liksom. Att man inte tänker själv. Eller känner efter. Är jag VERKLIGEN sugen?
En promenad på 30 min hann jag med också. Skönt med ljudbok och lite egentid på kvällen. Hade kunnat gå längre, men tycker det är lite läskigt att gå ute själv när det är mörkt. Vill helst gå på motionsslingan som går 20 m från vår tomt, men där är så mycket buskar mm. Nästa gång kan jag ju gå mer där det finns folk - på gator och så. Det var skönt att komma över tröskeln igen. Det var något motigt i början då jag var lite stel och så, men efter 5 minuter så släppte det och jag stampade på.
Dagens plus: promenad + ingen glass
Dagens ajabaja: ätit lite väl onyttig lunch
Hur har er dag sett ut? Hur går era tankar kring mat/motion/hjärnspöken?
Läste någonstans att människor med övervikt inte blivit överviktiga för att det ÄLSKAR mat utan för att de använder mat som straff/belöning etc. Om man kommer underfund med vad som en gång triggat måendet och hur maten stjälpt/hjälpt så är man mer än halvvägs. Hur tänker ni kring det?
/Henkes humla