Inlägg från: henkeshumla |Visa alla inlägg
  • henkeshumla

    Viktminskning innan graviditet

    Hej Fröken W!


    Vi är i samma sits! Jag och min partner planerar också syskon, samt att jag borde gå ner i vikt för att må bra, orka mer och LYCKAS bli gravid. Börjar bli rädd att det ska gå åt pipsvängen pga det. Jag lyckades bli gravid ganska snabbt med min son (2015) -tredje försöket. Nu har vi provat sedan i sept/okt, men inget.... 

    Hur går dina tankar? 

    Henkes Humla

  • henkeshumla

    Det är en kamp! Har också kämpat sedan jag var tonåring.... Vägde rätt normalt när jag träffade min man runt 2003-2004. De senaste åren har det eskalerat och jag väger nog runt 105 kg nu. Vägde 102 när jag blev gravid med min son, och gick ner i vikt under graviditeten. Fick grav-diabetes och genom det kontrollerade jag vad jag åt. MYCKET lättare att göra det för någon annan - mitt ofödda barn... efter förlossning tappade jag fokus och gick upp de 12 kg som jag gick ner under grav....

    Kämpar med mina tankar varje dag. Vad tänker andra? Vad tänker jag själv? Vill bara vara hemma vissa dagar - låsa in mig och inte träffa någon. Borde verkligen ta itu med det hela, för min sons skull. Vill ju vara hans mamma länge OCH gärna ge honom ett syskon. 

    Tänk om man hade haft en vilja av stål och inte haft ett behov av att fylla alla känslor med mat och sött.... suck!

  • henkeshumla

    Hej Fröken W!


    Egentligen borde jag nog väga runt 70 - det är nog vad som är rimligt för mig. Jag är kort, men klarar nog inte att gå ner mer än så. 

    För några år sedan körde jag GI/LCHF en period. Mådde bättre på sätt och vis. Under graviditetsdiabetesen levde jag på färre och långsammare kolhydrater - inget onödigt socker. Höll mitt BLS i perfekt skick, så jag slapp ta sprutor/tabletter - kostreglerade helt enkelt. Min man har typ 1 diabetes så vi hjälptes åt. Då gick jag ju ner under graviditeten... vägde ca 102 vid grav början och vid slutet ca 100. Med bebis+moderkaka+vatten så borde jag gått ner ca 10-12 kilo. 

    Jag har gått på Friskis förr, men vill inte vara bland folk nu när jag känner mig som en elefant... Jag tänkte försöka komma igång med något så "enkelt" som promenader. Blir lätt att jag fastnar i Netflix-fällan...

    Vad har du testat i metodväg? Var är dina fällor? 

    Mitt mål är att först och främst gå ner så att jag lyckas bli gravid - oavsett hur lång tid det tar. Efter det borde jag jobba mer med att få en sund inställning till mat... inte använda det som belöning/bestraffning. Jag är en smygätare. Gömmer för maken. Köper när ingen ser. Egentligen borde jag inte få ha pengar, haha.... borde inte vara ensam. När jag var tvungen att skicka blodsockervärde till sjukhuset så höll jag mig perfekt - missbrukade ALDRIG. Jag ville varken skada mitt barn eller missköta mig i andras ögon (ja, jag bryr mig alldeles för mycket om vad andra tycker om mig!). 

    Hur gammal är din dotter? Min son fyller snart 3. Jag tänker att många nog "förväntar" sig att vi ska skaffa syskon nu.... och att alla tänker att "hon den tjocka kan väl inte få fler....". Jag tänker hemska saker. Hjärnspöken. Misstolkar blickar. Vill gömma mig. 

    Usch. Hur hamnade jag i detta, liksom? 

    Tack för att du finns!

  • henkeshumla
    Fröken W skrev 2018-02-20 12:54:43 följande:
    Haha, alltså det är verkligen precis som jag!

    Min last är läsk och sötsaker. Gillar egentligen att röra mig så jag förstår inte att det kan vara så svårt att komma igång. Har också varit mycket på Friskis förut men nu har vi flyttat och bor lite utanför stan och då blir det ett hinder, tar mig inte enkom in till stan igen, efter jobb, för träning.

    Gömmer också allt för min sambo, smygäter. Men precis som du så skötte jag mig exemplariskt under graviditeten pga kostbehandlad grav.diabetes.

    Dottern är 1,5 nu och vi vill gärna ha barn under 2019. Jag funderar också väldigt ofta över hur jag kunnat låta det gå så långt. Men tänker också att promenader blir en bra början. Startar vi på måndag?

    Ber om ursäkt för rörigt inlägg, blir bara så exalterad över att du skriver allt som jag tänker, känner, har upplevt.
    Känner igen mig i att bli exalterad! Hur mycket än andra vill förstå så är det bara vissa som kan göra det - de som varit med om liknande/precis samma. 

    Jag tampas mycket med att "hur kan du kämpa för din son när han var i magen, men inte nu?". Det borde inte vara så svårt. Men det ÄR det ju. Och så börjar jag på något projekt med kost/motion.... och när  något går emot mig så blir det pannkaka. 

    Vi hade en viktklubb på jobbet. Många som ville gå ner. Varje vecka hade vi vägning inför varandra. Det funkade bra en period, tills jag stötte på ngt hinder. Min make mådde psykiskt dåligt... det var för mycket stress på jobbet.... eller ngt annat. Jag sätter aldrig mig själv som nr 1. Inte på rätt sätt liksom. 

    Jag är ledig denna vecka (lärare som har sportlov), så jag tänkte försöka börja på promenad-grejen redan denna vecka. Lyssna på podd/ljudbok under tiden så man inte fokuserar på att "nu ska du vara duktig och gå ut o gå, din tjockis....". 

    Vi kanske kan peppa varandra här. Skriva om våra beslut, våndor, vinster och annat?

    Ta hand om dig!
  • henkeshumla
    Fröken W skrev 2018-02-20 13:16:58 följande:

    Men exakt! Jag vill ju må bra nu, orka leka med mitt barn, kunna åka rutschkanor och karuseller med henne så

    småningom. Det går ju liksom inte nu.

    Ytterligare ett sammanträffande, jag är också lärare och har sportlov. Men jag har såklart blivit sjuk lagom till ledigheten. Annars hade jag också börjat nu.

    Det låter ju toppen att väga in sig tillsammans...man vill ju inte vara den som fortsätter gå upp medan de andra går ner.

    Tycker att det är en bra idé att vi peppar varandra här och delar med oss av med- och motgångar.


    Wow, vilket sammanträffande. Lärare också! Trist att du är krasslig. Det är väl också typiskt att bli det under ett lov. :( Hoppas du mår bättre snart. 

    Nyss inkommen från promenad. Med ljudbok i öronen så promenerade jag i 30 min i måttligt tempo. Skönt med luft. Känns bra att börja lugnt. Det är när man har för stora mål som det ofta fallerar för mig. Tänker att den första tiden får bli promenader mellan 3-5 ggr/vecka (minst 30 min) och att förbättra frukosten. Jag är kolhydrat-junkie och dras ofta till bröd. Ska försöka köra mer ägg-frukost. 

    Nu blickar vi framåt mot magar som växer pga bebisar och att ha ork att leka och busa massor med våra ungar under kommande sommarlov! YEAH!
  • henkeshumla
    Fröken W skrev 2018-02-20 21:06:58 följande:
    Absolut, klart att man blir sjuk när man är ledig. Men känner mig redan bättre så förhoppningsvis så kan jag börja lite smått med promenader i slutet av veckan.

    Härligt med din promenad, bra att du tog dig ut! Du har verkligen en viktig poäng, ofta sätter man upp för höga mål och orkar inte hålla ut hela vägen dit. Låter lagom med 3-5 promenader á 30 minuter/vecka.

    Jag är också en sucker för kolhydrater. Men det är inget jag vill/tänker göra något åt. Åtminstone inte som ett första steg. Jag tänker att jag först och främst behöver sluta med smygätandet och alla onödiga sötsaker och samtidigt börja med promenader.
    Hej Fröken W!

    Hoppas du mår bättre idag! Bra mål du har, tycker jag. Ta bort sådant som är mest onödigt. Att bryta vanorna. Jag vet hur det är - det ingen annan ser att jag äter "räknas inte"... yeah, right?! Att äta onödigt och när ingen ser är ett viktigt steg. Ett svårt steg, tycker jag. Vi kan ju köra bikt här, haha! Om vi ätit ngt dumt och onödigt så berättar vi det här. Försöker reflektera kring varför, hur det kändes och hur det ska undvikas i framtiden.... 

    Idag var jag på bio med min son. Var mycket sugen på godis. VI köpte en liten popcorn som jag tog halva av. Vi hade morötter med också - vi såg ju Pelle Kanin! :) Kändes klokt. Glad att jag inte köpte godis till mig själv. En dag - ett steg. 

    Imorgon kommer nästa kamp. Heja oss!
  • henkeshumla
    Jsv17 skrev 2018-02-21 20:56:00 följande:

    Hej!

    Fick min son i December, och vi vill gärna ha syskon hyfsat tätt (jag fyllde nyss 35 så känns inte som vi har all tid i världen att vänta) men jag vill också gå ner. Vi blev gravida med sonen relativt enkelt och min graviditet var helt ok men fick gravid diabetes och vill iaf ge mig själv en chans att slippa det genom att gå ner i vikt innan syskon.

    Planen är väl att börja försöka till hösten och jag skulle vilja få ner 30kg tills dess, gick bara upp 7kg under grav och har redan tappat dem och fem till så jag har 25kg kvar, känns inte som nån omöjlighet

    Skulle vara jättekul att dela resan med några kämpat mot samma mål


    Välkommen till vårt lilla forum, Jsv17!

    Vad bra jobbat att inte gå upp så mycket under grav och att lyckas hålla det. Det var min kamp.... att inte släppa på mitt goda leverne... Alla tips tas emot här. Du verkar ha kämpaglöd och j*vlar anamma så det räcker till oss alla, så du ska såklart hänga på resan här. :)

    Hur är din plan för att nå dit du vill?
  • henkeshumla
    Fröken W skrev 2018-02-21 20:44:22 följande:
    Tack, känner mig nöjd med målen men det är nu det svåra börjar - att faktiskt följa dem.

    Helt ärligt så låter bikt som ett fantastiskt bra förslag! Det kör vi på tycker jag!

    Men wow, sjukt duktigt att låta bli sötsaker på bio. Det är ju annars ofta sådana tillfällen, åtminstone för mig, som det bara inte går att låta bli.

    En annan fråga; är du kaffe- eller tedrickare? Jag dricker inget av det och försvarar ofta mitt läsk (coca cola) drickande, för mig själv, som att jag behöver bli uppiggad av något jag med. Sjukt mycket mer socker än kaffe och te såklart så det är ju inget bra alternativ tyvärr...
    Bikt är nog rätt grej. Och att våga visa den bittra, fula delen av det. Att faktiskt skriva om dumma tankar, dumma val OCH allt bra. 

    Idag var jag nöjd och samtidigt inte nöjd. Min vän frågade om vi skulle luncha med barnen. Det finns en schysst kina/thai-buffé i stan och vi cyklade dit. Man kan ju göra riktigt bra val: ta sallad, undvika friterat, undvika riset.... det gjorde jag inte. Lite måttligt av allt var valet jag gjorde. Så det var väl kanske okej. Dock är jag glad att jag hoppade över mjukglassen som ingår. Jag tog en skiva melon och nöjde mig där. Var inte alls jobbigt. Ofta tror jag att jag tar sött av "vana" och för att "följa gruppen" liksom. Att man inte tänker själv. Eller känner efter. Är jag VERKLIGEN sugen? 

    En promenad på 30 min hann jag med också. Skönt med ljudbok och lite egentid på kvällen. Hade kunnat gå längre, men tycker det är lite läskigt att gå ute själv när det är mörkt. Vill helst gå på motionsslingan som går 20 m från vår tomt, men där är så mycket buskar mm. Nästa gång kan jag ju gå mer där det finns folk - på gator och så. Det var skönt att komma över tröskeln igen. Det var något motigt i början då jag var lite stel och så, men efter 5 minuter så släppte det och jag stampade på. 

    Dagens plus: promenad + ingen glass
    Dagens ajabaja: ätit lite väl onyttig lunch

    Hur har er dag sett ut? Hur går era tankar kring mat/motion/hjärnspöken? 

    Läste någonstans att människor med övervikt inte blivit överviktiga för att det ÄLSKAR mat utan för att de använder mat som straff/belöning etc. Om man kommer underfund med vad som en gång triggat måendet och hur maten stjälpt/hjälpt så är man mer än halvvägs. Hur tänker ni kring det?

    /Henkes humla
  • henkeshumla
    Fröken W skrev 2018-02-26 20:42:07 följande:

    Kul att fler hittat hit och är sugna på att följas åt.

    Kanske kan vi köra lite vägningar, varje/varannan vecka? Jag väger 99kg nu, vill gå ner till 60-65 egentligen men siktar på 70-75 till augusti/september

    Någon mer som vill skriva?


    Låter som en bra plan. Man kan till och med vara så "hård" att man fotograferar vågen! :O Då kan man inte smita... hehe, känner jag mig själv eller? :O

    Jag är pepp på vägning med jämna mellanrum. Frågan är hur ofta och vilken dag i veckan? Vad känner övriga? Fler som är intresserade? 
  • henkeshumla
    Fröken W skrev 2018-02-26 20:32:27 följande:
    Härligt jobbat med att skippa efterrätten! Jag började på riktigt idag.

    Det jag känner mig nöjd med är att jag inte stannade på vägen hem från jobbet och köpte godis och läsk.

    Mindre bra att jag inte tog mig ut på någon promenad som jag tänkt...ska jag försvara/bortförklara mig så blev jag sen hem från jobbet och det var snöade som tusan.

    Jag har laddat ner appen Lifesum, där fick jag först lägga in info om mig (nuvarande vikt, målvikt och när jag vill nå vikten). Appen räknar sedan ut hur många kalorier jag får äta varje dag. Varje gång jag äter så kan jag lägga in det i appen så visar den snabbt hur mycket jag ätit. Man kan också lägga in om man tränat så får man fler kalorier att utnyttja. Den verkar bra så det kan jag rekommendera.

    Intressant det där med anledningen till övervikt. Jag håller absolut med. Jag älskar inte mat, har aldrig gjort. Men absolut använder jag godsaker som belöning eller som morot ?ja men jag har ju gjort...så jag förtjänar lite godis? eller ?nu ska jag göra...så jag behöver det här för att orka?. Hur ser det ut för dig?
    Bra att du inte stannade och köpte godis, Fröken W! Förstår hur lätt det är att skippa promenad.... jag tycker det är obehagligt att gå ut på vår slinga när det är mörkt.... och nu är det värsta stormen. Så då blir det liksom inget av det. Dock fick jag jobba hårt till och från jobbet: jag cyklar. I storm. Alltid motvind. Alltid. :S

    Jag har klarat att hålla mig borta från tårtan på jobbet som fanns både igår och idag. Dock kunde jag inte motstå frestelsen att ta en ruta Marabou....ajabaja... Har försökt bli bättre på frukost - äter ägg på mackan varje dag och försöker att minska till 1-2 mackor istället för 2-3. 

    Något jag verkligen vill förändra är att dricka mer vatten. Vi har bubbelmaskin på jobbet och jag passerar den mellan varje lektion - så det är lätt att fylla på. Ska försöka få i mig ett glas på fm och ett på em. 

    Hur har starten av veckan sett ut för er andra?
  • henkeshumla

    Jag tycker vägning en eller två gånger i månaden låter klokt. Räcker det med en gång i månaden? Jag kan tycka att det känns rättvist, för vissa veckor är verkligen katastrof.... man samlar på sig vätska och svullnar upp. 

    Ska vi sikta in oss på ett datum? Förslag någon? Att vänta till 1 april känns lite väl länge, kanske? 

    Hojta vad ni känner!

  • henkeshumla

    Hej alla!

    Har inte hunnit gå in och kolla på någon dag.... såg att förslag om den 6/3 kommit upp.... Missade! Sonen fyller år idag och det har varit lite hektiskt kring att fixa inför hans 3-årsdag. 

    En annan sak har dessutom skett sedan sist jag skrev.... i morse, på min sons 3-årsdag, plussade vi! Har mått skumt en vecka, men har varit rädd att det varit skengraviditet. Jag har försökt leta tecken så många gånger tidigare, att det slagit slint i huvudet på mig. Men nu så - I've got one in the oven! :)

    Jag är gärna med här ändå, såklart. Kan jag väl inte köra hardcore - fast mår redan illa och har skumt aptit, så kanske kan det hjälpa. Om inte småätandet får mig att balla ur... Hjälp!!

    Vilket datum för vägning siktar vi in oss på?

    /Henkes Humla

Svar på tråden Viktminskning innan graviditet