henkeshumla skrev 2018-02-20 12:43:18 följande:
Hej Fröken W!
Egentligen borde jag nog väga runt 70 - det är nog vad som är rimligt för mig. Jag är kort, men klarar nog inte att gå ner mer än så.
För några år sedan körde jag GI/LCHF en period. Mådde bättre på sätt och vis. Under graviditetsdiabetesen levde jag på färre och långsammare kolhydrater - inget onödigt socker. Höll mitt BLS i perfekt skick, så jag slapp ta sprutor/tabletter - kostreglerade helt enkelt. Min man har typ 1 diabetes så vi hjälptes åt. Då gick jag ju ner under graviditeten... vägde ca 102 vid grav början och vid slutet ca 100. Med bebis+moderkaka+vatten så borde jag gått ner ca 10-12 kilo.
Jag har gått på Friskis förr, men vill inte vara bland folk nu när jag känner mig som en elefant... Jag tänkte försöka komma igång med något så "enkelt" som promenader. Blir lätt att jag fastnar i Netflix-fällan...
Vad har du testat i metodväg? Var är dina fällor?
Mitt mål är att först och främst gå ner så att jag lyckas bli gravid - oavsett hur lång tid det tar. Efter det borde jag jobba mer med att få en sund inställning till mat... inte använda det som belöning/bestraffning. Jag är en smygätare. Gömmer för maken. Köper när ingen ser. Egentligen borde jag inte få ha pengar, haha.... borde inte vara ensam. När jag var tvungen att skicka blodsockervärde till sjukhuset så höll jag mig perfekt - missbrukade ALDRIG. Jag ville varken skada mitt barn eller missköta mig i andras ögon (ja, jag bryr mig alldeles för mycket om vad andra tycker om mig!).
Hur gammal är din dotter? Min son fyller snart 3. Jag tänker att många nog "förväntar" sig att vi ska skaffa syskon nu.... och att alla tänker att "hon den tjocka kan väl inte få fler....". Jag tänker hemska saker. Hjärnspöken. Misstolkar blickar. Vill gömma mig.
Usch. Hur hamnade jag i detta, liksom?
Tack för att du finns!
Haha, alltså det är verkligen precis som jag!
Min last är läsk och sötsaker. Gillar egentligen att röra mig så jag förstår inte att det kan vara så svårt att komma igång. Har också varit mycket på Friskis förut men nu har vi flyttat och bor lite utanför stan och då blir det ett hinder, tar mig inte enkom in till stan igen, efter jobb, för träning.
Gömmer också allt för min sambo, smygäter. Men precis som du så skötte jag mig exemplariskt under graviditeten pga kostbehandlad grav.diabetes.
Dottern är 1,5 nu och vi vill gärna ha barn under 2019. Jag funderar också väldigt ofta över hur jag kunnat låta det gå så långt. Men tänker också att promenader blir en bra början. Startar vi på måndag?
Ber om ursäkt för rörigt inlägg, blir bara så exalterad över att du skriver allt som jag tänker, känner, har upplevt.