Fröken W

Äldre 19 Feb 18:47

66 svar

Viktminskning innan graviditet

Hej!

Jag och min sambo vill gärna försöka få ett syskon till vår dotter. Vi skulle vilja börja försöken i höst. Innan jag bli gravid igen så vill jag gå ner i vikt då jag dels inte trivs med min nuvarande vikt och kropp och dels pga att det inte är hälsosamt att ha så stor övervikt som jag har.

För att nå en normalvikt så skulle jag behöva gå ner drygt 30kg så som ni förstår har jag alldeles för hög vikt nu.

Jag söker någon som är i samma sits, eller i alla fall vill gå ner i vikt, så vi kan peppa varandra.

Finns du där ute?

Fröken W

Äldre 20 Feb 12:31

#4

henkeshumla skrev 2018-02-20 11:59:07 följande:

Hej Fröken W!

Vi är i samma sits! Jag och min partner planerar också syskon, samt att jag borde gå ner i vikt för att må bra, orka mer och LYCKAS bli gravid. Börjar bli rädd att det ska gå åt pipsvängen pga det. Jag lyckades bli gravid ganska snabbt med min son (2015) -tredje försöket. Nu har vi provat sedan i sept/okt, men inget....

Hur går dina tankar?

Henkes Humla

Åh vad härligt att höra (inte att du också kämpar med vikten men att ha någon att bolla med)!

Hur mycket vill/behöver du bli av med? Vad har du hittills provat för att gå ner?

Fröken W

Äldre 20 Feb 12:39

#5

Trullis82 skrev 2018-02-20 12:05:54 följande:

Hej där!

Jag har kämpat med min vikt sedan jag var 15.

Har provat allt man kan för att gå ner i vikt men det gränder inte mycket.

Som en sista utväg gjorde jag en gastric sleeve 2015 som inte fungerade alls.

På flytet innan op gick jag ner 10kg o det e oxå det enda som jag gått ner.

Har 30kg till som ska bort.

Jag har två barn o vill vill ha ett syskon nu.

Jag vägde 95kg när jag blev gravid med mina andra två o det samma nu.

Vilten kan spela roll absolut men det viktigaste är att inte pendla upp ner upp ner.

Eller att gå ner allt o sedan föröka med en graviditet.

Vi försöker för fullt men jag har haft p-spruta så det går lite segt.

Men tänker på ALLT jag stoppar i munnen.

Tagit bort kolhydrater o försöker tänka på allt.

Vad jobbigt! Men förhoppningsvis kan vi peppa och stötta varandra nu.

Jag vägde 96-97 när jag blev gravid, vägde 99 vid förlossningen. Jag gick sedan ner till 85 efter förlossningen men när dottern var runt 6 månader så började jag gå upp igen och så har det fortsatt.

Idag väger jag 99 och vill verkligen gå ner innan en ny graviditet. Drabbades av grav.diabetes och skulle gärna slippa det igen.

Jag tänker att jag först och främst måste sluta med sådana mängder läsk och sötsaker som jag trycker i mig. Sen måste jag börja röra mig regelbundet. Jag har svårt att se att jag skulle kunna lägga om min kost som du, skulle inte kunna utesluta något. Men skulle det behövas efter att jag tagit bort sötsaker och lagt till träning så absolut, men det blir som ett sista alternativ för mig.

Hur gamla är dina barn?

Fröken W

Äldre 20 Feb 12:44

#7

henkeshumla skrev 2018-02-20 12:23:02 följande:

Det är en kamp! Har också kämpat sedan jag var tonåring.... Vägde rätt normalt när jag träffade min man runt 2003-2004. De senaste åren har det eskalerat och jag väger nog runt 105 kg nu. Vägde 102 när jag blev gravid med min son, och gick ner i vikt under graviditeten. Fick grav-diabetes och genom det kontrollerade jag vad jag åt. MYCKET lättare att göra det för någon annan - mitt ofödda barn... efter förlossning tappade jag fokus och gick upp de 12 kg som jag gick ner under grav....

Kämpar med mina tankar varje dag. Vad tänker andra? Vad tänker jag själv? Vill bara vara hemma vissa dagar - låsa in mig och inte träffa någon. Borde verkligen ta itu med det hela, för min sons skull. Vill ju vara hans mamma länge OCH gärna ge honom ett syskon.

Tänk om man hade haft en vilja av stål och inte haft ett behov av att fylla alla känslor med mat och sött.... suck!

Alltså wow, det där är precis som om jag skulle ha skrivit det! Var normalviktig till typ 2010, sedan gick det utför. Under graviditeten fick jag också grav.diabetes men precis som du så tyckte jag att det ändå var ganska lätt att hantera eftersom man hade någon annan att tänka på.

Sen det där med tankarna och viljan...hög igenkänningsfaktor!

Fröken W

Äldre 20 Feb 12:54

#8

henkeshumla skrev 2018-02-20 12:43:18 följande:

Hej Fröken W!

Egentligen borde jag nog väga runt 70 - det är nog vad som är rimligt för mig. Jag är kort, men klarar nog inte att gå ner mer än så.

För några år sedan körde jag GI/LCHF en period. Mådde bättre på sätt och vis. Under graviditetsdiabetesen levde jag på färre och långsammare kolhydrater - inget onödigt socker. Höll mitt BLS i perfekt skick, så jag slapp ta sprutor/tabletter - kostreglerade helt enkelt. Min man har typ 1 diabetes så vi hjälptes åt. Då gick jag ju ner under graviditeten... vägde ca 102 vid grav början och vid slutet ca 100. Med bebis+moderkaka+vatten så borde jag gått ner ca 10-12 kilo.

Jag har gått på Friskis förr, men vill inte vara bland folk nu när jag känner mig som en elefant... Jag tänkte försöka komma igång med något så "enkelt" som promenader. Blir lätt att jag fastnar i Netflix-fällan...

Vad har du testat i metodväg? Var är dina fällor?

Mitt mål är att först och främst gå ner så att jag lyckas bli gravid - oavsett hur lång tid det tar. Efter det borde jag jobba mer med att få en sund inställning till mat... inte använda det som belöning/bestraffning. Jag är en smygätare. Gömmer för maken. Köper när ingen ser. Egentligen borde jag inte få ha pengar, haha.... borde inte vara ensam. När jag var tvungen att skicka blodsockervärde till sjukhuset så höll jag mig perfekt - missbrukade ALDRIG. Jag ville varken skada mitt barn eller missköta mig i andras ögon (ja, jag bryr mig alldeles för mycket om vad andra tycker om mig!).

Hur gammal är din dotter? Min son fyller snart 3. Jag tänker att många nog "förväntar" sig att vi ska skaffa syskon nu.... och att alla tänker att "hon den tjocka kan väl inte få fler....". Jag tänker hemska saker. Hjärnspöken. Misstolkar blickar. Vill gömma mig.

Usch. Hur hamnade jag i detta, liksom?

Tack för att du finns!

Haha, alltså det är verkligen precis som jag!

Min last är läsk och sötsaker. Gillar egentligen att röra mig så jag förstår inte att det kan vara så svårt att komma igång. Har också varit mycket på Friskis förut men nu har vi flyttat och bor lite utanför stan och då blir det ett hinder, tar mig inte enkom in till stan igen, efter jobb, för träning.

Gömmer också allt för min sambo, smygäter. Men precis som du så skötte jag mig exemplariskt under graviditeten pga kostbehandlad grav.diabetes.

Dottern är 1,5 nu och vi vill gärna ha barn under 2019. Jag funderar också väldigt ofta över hur jag kunnat låta det gå så långt. Men tänker också att promenader blir en bra början. Startar vi på måndag?

Ber om ursäkt för rörigt inlägg, blir bara så exalterad över att du skriver allt som jag tänker, känner, har upplevt.

Fröken W

Äldre 20 Feb 13:16

#10

Men exakt! Jag vill ju må bra nu, orka leka med mitt barn, kunna åka rutschkanor och karuseller med henne så

småningom. Det går ju liksom inte nu.

Ytterligare ett sammanträffande, jag är också lärare och har sportlov. Men jag har såklart blivit sjuk lagom till ledigheten. Annars hade jag också börjat nu.

Det låter ju toppen att väga in sig tillsammans...man vill ju inte vara den som fortsätter gå upp medan de andra går ner.

Tycker att det är en bra idé att vi peppar varandra här och delar med oss av med- och motgångar.

Fröken W

Äldre 20 Feb 21:06

#13

henkeshumla skrev 2018-02-20 14:11:08 följande:

Wow, vilket sammanträffande. Lärare också! Trist att du är krasslig. Det är väl också typiskt att bli det under ett lov. :( Hoppas du mår bättre snart.

Nyss inkommen från promenad. Med ljudbok i öronen så promenerade jag i 30 min i måttligt tempo. Skönt med luft. Känns bra att börja lugnt. Det är när man har för stora mål som det ofta fallerar för mig. Tänker att den första tiden får bli promenader mellan 3-5 ggr/vecka (minst 30 min) och att förbättra frukosten. Jag är kolhydrat-junkie och dras ofta till bröd. Ska försöka köra mer ägg-frukost.

Nu blickar vi framåt mot magar som växer pga bebisar och att ha ork att leka och busa massor med våra ungar under kommande sommarlov! YEAH!

Absolut, klart att man blir sjuk när man är ledig. Men känner mig redan bättre så förhoppningsvis så kan jag börja lite smått med promenader i slutet av veckan.

Härligt med din promenad, bra att du tog dig ut! Du har verkligen en viktig poäng, ofta sätter man upp för höga mål och orkar inte hålla ut hela vägen dit. Låter lagom med 3-5 promenader á 30 minuter/vecka.

Jag är också en sucker för kolhydrater. Men det är inget jag vill/tänker göra något åt. Åtminstone inte som ett första steg. Jag tänker att jag först och främst behöver sluta med smygätandet och alla onödiga sötsaker och samtidigt börja med promenader.

Fröken W

Äldre 21 Feb 20:36

#15

Trullis82 skrev 2018-02-20 14:44:51 följande:

Mina barn är 13&7 år gamla så det skulle bli en liten sladdis

Men så efterlängtad. Ger inte upp utan kamp.

Så får vi se vad som händer

Vi skulle inte ha fler. Jag är 35 o min man 50 så vi hade bestämt att det absolut täcker därför började jag med p-spruta.

Men med åren har det växt fram mer o mer den här längtan efter en liten till....

Så nu kämpar vi på med att det ska ta sig. Slutade med p-spruta september 2016

Ja det där verkar svårt tycker jag. Hur vet man när man är klar med barn? Jag har ett barn nu och vet att jag vill ha ett till. Sen tänker jag att det räcker, samtidigt som att jag redan nu innan jag ens är gravid tänker att det kommer vara sista gången och att det känns sorgligt på något vis.

Vet egentligen inte varför jag tänker att två barn räcker...kanske har jag fallit för den rådande samhällsnormen två vuxna och två barn, fast det verkar ju faktiskt bli allt vanligare med tre barn. Hmm...

Oj, ni har fått kämpa på ett tag nu då med andra ord. Hoppas att det går vägen för er snart!

Fröken W

Äldre 21 Feb 20:44

#16

henkeshumla skrev 2018-02-21 20:11:06 följande:

Hej Fröken W!

Hoppas du mår bättre idag! Bra mål du har, tycker jag. Ta bort sådant som är mest onödigt. Att bryta vanorna. Jag vet hur det är - det ingen annan ser att jag äter "räknas inte"... yeah, right?! Att äta onödigt och när ingen ser är ett viktigt steg. Ett svårt steg, tycker jag. Vi kan ju köra bikt här, haha! Om vi ätit ngt dumt och onödigt så berättar vi det här. Försöker reflektera kring varför, hur det kändes och hur det ska undvikas i framtiden....

Idag var jag på bio med min son. Var mycket sugen på godis. VI köpte en liten popcorn som jag tog halva av. Vi hade morötter med också - vi såg ju Pelle Kanin! :) Kändes klokt. Glad att jag inte köpte godis till mig själv. En dag - ett steg.

Imorgon kommer nästa kamp. Heja oss!

Tack, känner mig nöjd med målen men det är nu det svåra börjar - att faktiskt följa dem.

Helt ärligt så låter bikt som ett fantastiskt bra förslag! Det kör vi på tycker jag!

Men wow, sjukt duktigt att låta bli sötsaker på bio. Det är ju annars ofta sådana tillfällen, åtminstone för mig, som det bara inte går att låta bli.

En annan fråga; är du kaffe- eller tedrickare? Jag dricker inget av det och försvarar ofta mitt läsk (coca cola) drickande, för mig själv, som att jag behöver bli uppiggad av något jag med. Sjukt mycket mer socker än kaffe och te såklart så det är ju inget bra alternativ tyvärr...

Fröken W

Äldre 26 Feb 20:32

#24

henkeshumla skrev 2018-02-22 19:06:29 följande:

Bikt är nog rätt grej. Och att våga visa den bittra, fula delen av det. Att faktiskt skriva om dumma tankar, dumma val OCH allt bra.

Idag var jag nöjd och samtidigt inte nöjd. Min vän frågade om vi skulle luncha med barnen. Det finns en schysst kina/thai-buffé i stan och vi cyklade dit. Man kan ju göra riktigt bra val: ta sallad, undvika friterat, undvika riset.... det gjorde jag inte. Lite måttligt av allt var valet jag gjorde. Så det var väl kanske okej. Dock är jag glad att jag hoppade över mjukglassen som ingår. Jag tog en skiva melon och nöjde mig där. Var inte alls jobbigt. Ofta tror jag att jag tar sött av "vana" och för att "följa gruppen" liksom. Att man inte tänker själv. Eller känner efter. Är jag VERKLIGEN sugen?

En promenad på 30 min hann jag med också. Skönt med ljudbok och lite egentid på kvällen. Hade kunnat gå längre, men tycker det är lite läskigt att gå ute själv när det är mörkt. Vill helst gå på motionsslingan som går 20 m från vår tomt, men där är så mycket buskar mm. Nästa gång kan jag ju gå mer där det finns folk - på gator och så. Det var skönt att komma över tröskeln igen. Det var något motigt i början då jag var lite stel och så, men efter 5 minuter så släppte det och jag stampade på.

Dagens plus: promenad + ingen glass

Dagens ajabaja: ätit lite väl onyttig lunch

Hur har er dag sett ut? Hur går era tankar kring mat/motion/hjärnspöken?

Läste någonstans att människor med övervikt inte blivit överviktiga för att det ÄLSKAR mat utan för att de använder mat som straff/belöning etc. Om man kommer underfund med vad som en gång triggat måendet och hur maten stjälpt/hjälpt så är man mer än halvvägs. Hur tänker ni kring det?

/Henkes humla

Härligt jobbat med att skippa efterrätten! Jag började på riktigt idag.

Det jag känner mig nöjd med är att jag inte stannade på vägen hem från jobbet och köpte godis och läsk.

Mindre bra att jag inte tog mig ut på någon promenad som jag tänkt...ska jag försvara/bortförklara mig så blev jag sen hem från jobbet och det var snöade som tusan.

Jag har laddat ner appen Lifesum, där fick jag först lägga in info om mig (nuvarande vikt, målvikt och när jag vill nå vikten). Appen räknar sedan ut hur många kalorier jag får äta varje dag. Varje gång jag äter så kan jag lägga in det i appen så visar den snabbt hur mycket jag ätit. Man kan också lägga in om man tränat så får man fler kalorier att utnyttja. Den verkar bra så det kan jag rekommendera.

Intressant det där med anledningen till övervikt. Jag håller absolut med. Jag älskar inte mat, har aldrig gjort. Men absolut använder jag godsaker som belöning eller som morot ?ja men jag har ju gjort...så jag förtjänar lite godis? eller ?nu ska jag göra...så jag behöver det här för att orka?. Hur ser det ut för dig?

Fröken W

Äldre 26 Feb 20:42

#25

Kul att fler hittat hit och är sugna på att följas åt.

Kanske kan vi köra lite vägningar, varje/varannan vecka? Jag väger 99kg nu, vill gå ner till 60-65 egentligen men siktar på 70-75 till augusti/september

Någon mer som vill skriva?

Fröken W

Äldre 3 Mar 19:16

#32

Härligt att fler verkar vilja haka på vägningar! Kanske ska vi ?bara? väga varannan vecka eller tom en gång i månaden? Precis som Stora My skriver så har det ju betydelse var i menscykeln man befinner sig men om vi alltid väger oss t.ex. den första varje månad så är det ju lättare att jämföra med sig själv. Men jag är absolut öppen för förslag.

Jag hoppas verkligen att vi håller den här tråden levande.

Veckan började ok för mig men från onsdag har det gått åt skogen. Jag har ätit godis och druckit läsk varje dag :( Men om jag ska försöka vara positiv så har jag haft dåligt samvete när jag stoppat i mig onyttigheterna. Innan har jag inte reflekterat över det så värst mycket. Jag har såklart alltid vetat att det inte är bra men jag har inte tänkt mer på det utan bara ätit ändå. Men nu kändes det inte bra så förhoppningsvis är det något bra.

Fröken W

Äldre 5 Mar 20:00

#41

Men ska vi köra 6:e (passar Trullis82 den här månaden) eller 10:e som kanske är lättare att komma ihåg? Vad tycker ni?

Fröken W

Äldre 7 Mar 20:02

#49

henkeshumla skrev 2018-03-07 15:47:41 följande:

Hej alla!

Har inte hunnit gå in och kolla på någon dag.... såg att förslag om den 6/3 kommit upp.... Missade! Sonen fyller år idag och det har varit lite hektiskt kring att fixa inför hans 3-årsdag.

En annan sak har dessutom skett sedan sist jag skrev.... i morse, på min sons 3-årsdag, plussade vi! Har mått skumt en vecka, men har varit rädd att det varit skengraviditet. Jag har försökt leta tecken så många gånger tidigare, att det slagit slint i huvudet på mig. Men nu så - I've got one in the oven! :)

Jag är gärna med här ändå, såklart. Kan jag väl inte köra hardcore - fast mår redan illa och har skumt aptit, så kanske kan det hjälpa. Om inte småätandet får mig att balla ur... Hjälp!!

Vilket datum för vägning siktar vi in oss på?

/Henkes Humla

Men wow, stort grattis!

Fröken W

Äldre 14 Mar 22:24

#55

Hur går det för er alla där ute?

För mig går det riktigt jävla skitdåligt tyvärr. Fattar inte att det ska vara så förbannat svårt? :( Jag är ju galet motiverad och vill verkligen men när det väl gäller så viker jag mig för läsk och sötsaker, det slår aldrig fel. Vad får er att orka hålla i och hålla ut?

Viktminskning innan graviditet

INNEHÅLL