En gång styvmor alltid styvmor, oavsett om du är mor till ditt eget barn.

Får erkänna även i mina kretsar att de flesta av oss män som i vart fall skiljt oss alltid kommer ha exet på en speciell plats i hjärtat. I vart fall vi som har barn med exet. Givetvis älskar jag min nya partner också, men det går inte att sticka under stolen att min första kärlek och mamma till mina första barn alltid kommer vara speciell för mig också. Dock inget varken jag, mina manliga kollegor eller nära vänner som jag utbytt dessa ord med på AW skulle berätta det för ny partner. Det vore bara idioti. 

Jag tycker det är många som uttrycker sig märkligt här. Jag tror inte man kan grunda sina omdömen på vad kollegor berättar för jag tror inte alla kollegor på en arbetsplats öppnar upp om precis allt i deras liv. Men visst kan man få en uppfattning av hur andra människor tänker genom att prata med andra människor men man kan därmed inte göra en generalisering kring att män tänker si och kvinnor tänker så.

Jag var på väg att hålla med en av ovanstående med att det är lättare att ta strid med sin nuvarande partner än att ta strid med sitt ex, för det upplever jag med min partner, men sen stod det nåt om att många har svårt att släppa sin första kärlek. Jag tror inte det har med saken att göra, det låter som ännu en generalisering, och kanske är det så att den som skrev inlägget gärna vill trycka till styvmammorna med något som känns?

Jag har varit tillsammans med en kille som hade svårt att släppa sin första kärlek (syftar nu inte på min nuvarande), jag var väldigt ung och naiv så jag förstod inte att jag blev utnyttjad förrän långt senare. (Dom hade inte gemensamma barn.)Visst finns det idioter som klarar av att vara tillsammans med en person medan de trånar efter en annan men att det skulle vara en norm för alla som har skaffat barn med någon annan, det resonemanget håller inte. Det låter närmast sorgligt ifall en skulle sitta och tråna någon annan, då är man kanske inte klar med sin skilsmässa och borde då ägna tid att bearbeta den i stället för att hoppa in i en ny relation.

-Den du skaffar barn med är inte alltid den första kärleken, du kan ha haft många "kärlekar" innan du träffar den du vill skaffa barn med.

-Den du skaffat barn med kanske är din första kärlek men med åren förändras ni båda och utvecklas åt olika håll och visst är du glad över din första kärlek men du vet också varför ni gick skilda vägar så du sitter ändå inte och trånar över den du skaffat barn med.

-Samma ifall du aldrig skaffade barn med din första kärlek.

-Att man har skaffat barn ihop beror inte alltid på att man träffade sin stora kärlek, ibland råkade omständigheterna bara föra två människor samman så att det råkade bli ett barn. 

I den bästa av världar är träffar man den rätta, den första kärleken, skaffar barn ihop, och i den bästa av världar skiljer man sig inte från den man har skaffat barn med. 

Jag tycker det är många som uttrycker sig märkligt här. Jag tror inte man kan grunda sina omdömen på vad kollegor berättar för jag tror inte alla kollegor på en arbetsplats öppnar upp om precis allt i deras liv. Men visst kan man få en uppfattning av hur andra människor tänker genom att prata med andra människor men man kan därmed inte göra en generalisering kring att män tänker si och kvinnor tänker så.

Jag var på väg att hålla med en av ovanstående med att det är lättare att ta strid med sin nuvarande partner än att ta strid med sitt ex, för det upplever jag med min partner, men sen stod det nåt om att många har svårt att släppa sin första kärlek. Jag tror inte det har med saken att göra, det låter som ännu en generalisering, och kanske är det så att den som skrev inlägget gärna vill trycka till styvmammorna med något som känns?

Jag har varit tillsammans med en kille som hade svårt att släppa sin första kärlek (syftar nu inte på min nuvarande), jag var väldigt ung och naiv så jag förstod inte att jag blev utnyttjad förrän långt senare. (Dom hade inte gemensamma barn.)Visst finns det idioter som klarar av att vara tillsammans med en person medan de trånar efter en annan men att det skulle vara en norm för alla som har skaffat barn med någon annan, det resonemanget håller inte. Det låter närmast sorgligt ifall en skulle sitta och tråna någon annan, då är man kanske inte klar med sin skilsmässa och borde då ägna tid att bearbeta den i stället för att hoppa in i en ny relation.

-Den du skaffar barn med är inte alltid den första kärleken, du kan ha haft många "kärlekar" innan du träffar den du vill skaffa barn med.

-Den du skaffat barn med kanske är din första kärlek men med åren förändras ni båda och utvecklas åt olika håll och visst är du glad över din första kärlek men du vet också varför ni gick skilda vägar så du sitter ändå inte och trånar över den du skaffat barn med.

-Samma ifall du aldrig skaffade barn med din första kärlek.

-Att man har skaffat barn ihop beror inte alltid på att man träffade sin stora kärlek, ibland råkade omständigheterna bara föra två människor samman så att det råkade bli ett barn. 

I den bästa av världar är träffar man den rätta, den första kärleken, skaffar barn ihop, och i den bästa av världar skiljer man sig inte från den man har skaffat barn med. 

Precis det är min rädsla! Jag och min sambo har inga gemensamma barn, men han har två sen tidigare.  Redan nu förekommer det samtal som "mamma gör så" eller mamma gör si". Jag avskyr att höra det och känner mig helt värdelös i perioder. Det är tufft som det är att vara styvförälder men när det liksom späs på blir det som ett hugg i magen.

Precis det är min rädsla! Jag och min sambo har inga gemensamma barn, men han har två sen tidigare.  Redan nu förekommer det samtal som "mamma gör så" eller mamma gör si". Jag avskyr att höra det och känner mig helt värdelös i perioder. Det är tufft som det är att vara styvförälder men när det liksom späs på blir det som ett hugg i magen.

Precis det är min rädsla! Jag och min sambo har inga gemensamma barn, men han har två sen tidigare.  Redan nu förekommer det samtal som "mamma gör så" eller mamma gör si". Jag avskyr att höra det och känner mig helt värdelös i perioder. Det är tufft som det är att vara styvförälder men när det liksom späs på blir det som ett hugg i magen.

Precis det är min rädsla! Jag och min sambo har inga gemensamma barn, men han har två sen tidigare.  Redan nu förekommer det samtal som "mamma gör så" eller mamma gör si". Jag avskyr att höra det och känner mig helt värdelös i perioder. Det är tufft som det är att vara styvförälder men när det liksom späs på blir det som ett hugg i magen.