En gång styvmor alltid styvmor, oavsett om du är mor till ditt eget barn.

Självklart gör det det.Det beror ju på vad man har för erfarenhet.

Jag vet naturligvis inte vad du har för erfarenhet men "erfarenheten" som du har av kvinnor kan ju präglas av den syn du väljer att ha på kvinnor.

Ja biomammor-kvinnor har jag erfarenhet av att de vill kontrollera sina ex och inte acceptera att de faktiskt vill gå vidare med nya kärlekar i sitt liv.

Det är min erfarenhet också, att det är kvinnor som ska ha fortsatt kontroll på sitt ex. Sen kan de kalla det "för barnens skull", eller så vill de va "vänner" enbart för att försöka mästra och styra.

Min erfarenhet är den motsatta. Är själv inte intresserad av mitt ex men hans nya verkar galen i mig. Stalkar mig och verkar desperat att få ventilera om tankar kring mig till mina och exmannens gemensamma vänner som alltid av någon grund berättar till mig fast jag inte ens är intresserad. Hon verkar galen så jag önskar egentligen mitt ex all lycka med henne. Hon tål inte att jag är hennes mans första kärlek. För mig är det viktigaste att man förblir den sista men så verkar inte hon resonera? Äh, jag bryr mig inte men jobbig är hon när hon skickar mig arga obegrundande sms på natten när hon har druckit för att hennes man (mitt ex) senare ska be om ursäkt å hennes vägnar på morgonkvisten när hon nyktrat till. Alltså hallå eller? Så pinsamt. 

Jag kan skriva en roman om hur hon försöker kontrollera mina barn också men jag har inte lust att göra detta ingående. Hon har i alla fall gjort det klart att hon inte klarar av att hennes kärlek, mitt ex, älskade mig innan henne. Förhoppningsvis gör han ju inte detta nu. 

Trots att jag har denna erfarenhet väljer jag att säga att kvinnor är olika. Tyvärr många extremt kontrollerande. Jag vill inte säga att styvmammor är galna då alla inte är det, fastän i mitt scenario så är det så. 

Sedan är jag en fungerande normaltänkande MAMMA och kunde inte bry mig mindre om att mitt ex har en ny. Jag skulle snarare tycka det är synd om han fortfarande ältar mig. Jag tycker om honom som en vän (fast som man endast har kontakt med gällande barnen) och hoppas han blir riktigt riktigt galet kär i en ny kvinna om han inte är det redan med den han har. :) 

Så jag håller INTE med dig Lumina77, ESS eller ni andra som uttrycker er så :). Tyvärr har man väl bara otur ibland gällande vissa personer... vilket är synd. 

Det DÄR är ett misstag många styvmammor gör... Oftast är det inte kvinnan som har svårt att acceptera - utan snarare mannen. Därför låter han sig ligga pannkaka för henne och tar hellre en strid med er. Tyvärr för er del så är det ju så... Män (och kvinnor) har mycket mycket ofta svårt att släppa sin första kärlek. Och detta går ut över er, men ni väljer ju såklart hellre att tro att det är hans ex som försöker greppa efter grässtrån för att hålla kvar kontakten med sin exman när det egentligen i hela verket är tvärt om. "Om jag bara fått en dollar varje gång jag stötte på sådana scenarior hade jag varit rik idag." 

Nej du har helt fel, maken tog hellre en strid med exet än med mig om det behövdes. Han lade sig platt för barnens skull för att han trodde att hon skulle sluta då, men det gjorde hon inte. 

Jag jobbar på en manlig arbetsplats och jag känner ingen där som har haft svårt att släppa sitt ex. Jag har inte själv heller haft speciellt svårt för det, även när det gällde min första kärlek. 
De flesta män lever i nuet och går inte och suktar efter något som inte finns längre. Däremot så är det många kvinnliga ex som påstår det du gör här i ditt inlägg. Snarare är det så att de berättar att det är nåt skolgrej på kvällen och att exet inte kommer, vilket de tycker är jäkligt skönt att slippa henne.

Så tyvärr, speciellt rik hade du inte varit.

Jag fick påminna min sambo att hans ex kan inte varit så hemsk (när det var som värst), för han valde ändå leva med henne i flera år, gifta sig med henne, skaffa två barn med henne.
Ja, jag sade till honom att någon gång har han ändå älskat henne, men att det gick fel i deras relation.

Jag frågar om henne, mest för att jag är lite orolig då hennes förhållande idag inte verkar vara sådär jättebra (vet att hennes nya varit elak mot henne). Vi två har lite sporadisk kontakt om det är något med barnen (de är vuxna nu, men det kan vara något ibland ändå man kan behöva prata om). Hon vet också att hon är välkommen om hon har vägarna förbi (sambon muttrar lite när jag säger det, men jag står på mig då jag anser att de ska kunna ha ett sunt förhållningssätt mot varandra efter så lång tid)

Kan väl tillägga att det fanns en tid då hon verkligen gick oss på nerverna (och hon skulle nog säga exakt samma sak)

Sambon tog strider mot exet, han har nog aldrig stridit mot mig (vi var rätt ense hur vi ville ha det). Konflikterna var ju mellan honom och hans ex och hade inget med mig att göra, de konflikter som gjorde att de separerade fortsatte efter separationen.
Hon har aldrig haft något emot mig, jag hade säkert kunnat bli väldigt bra vän med henne om inte det varit så infekterat mellan min sambo och henne. Efter några år blev det så att det var hon och jag som fick prata med varandra, planerade student och sådant ihop. Min sambo fick vackert hänga med på vad vi beslutade

Får erkänna även i mina kretsar att de flesta av oss män som i vart fall skiljt oss alltid kommer ha exet på en speciell plats i hjärtat. I vart fall vi som har barn med exet. Givetvis älskar jag min nya partner också, men det går inte att sticka under stolen att min första kärlek och mamma till mina första barn alltid kommer vara speciell för mig också. Dock inget varken jag, mina manliga kollegor eller nära vänner som jag utbytt dessa ord med på AW skulle berätta det för ny partner. Det vore bara idioti.