Får ej vara med och bestämma som styvmamma

Vi var nära att separera efter första barnet - det tog ett år innan vi hade ork att lösa "oss". Efter barn nummer två var det ännu närmre och jag funderade allvarligt på att bryta upp (min man har en skada som gör att han rent fysiskt inte kan ta barnen lika mkt (bära, böja sig osv) och i samband med andra barnets födelse eskalerade det så han låg till sängs flera månader) så jag stod med en nyfödd och två "barn" (även om min man var vuxen ;) ). Men - denna gången visste jag att det blir bättre..

De första åren ÄR tuffa. Man bör fundera på om det är pga småbarnströtthet man nöter på varandra eller om det är ngt som inte kommer att bli bättre med tiden.

Vissa saker kan du säkert leva med - som din sambo lever med dina sämre sidor. Men som du säger är vissa saker omöjliga att ha i sitt liv i vardagen.

Fundera som sagt - och ställ krav. Ställer du ultimatum så var beredd att genomföra det du sagt även om det blir konsekvenser. Tex kan du säga att om du inte ser någon ändring nästa gång kommer du åka till dina föräldrar/en vän några dagar för det är INTE ok att behandla någon så...

Ja jösses - bonuslivet har verkligen lagt saker i min väg som jag inte sett komma :D Både positivt och negativt..

Alltså - man kan behöva sätta på sig hörlurar och pyssla med sitt egna även när det gäller biologiska barn ;) Både som mamma och som pappa :D

Brumma: jag blir så glad över dina svar, som är kloka och eftertänksamma. Det ger hopp. När folk bara skriver att man ska skärpa sig eller separera så känns världen svartvit, som ett eko av ens egna värsta tankar.

Jag hör att det var en svår situation ni var i med båda bebisarna, grymt bra att ni tog er igenom det! Då kanske relationen blev ännu starkare i slutändan. Det är ju mycket nu med bebislivet som tär på relationen - lite sömn, lite egentid, lite sex. Så det handlar nog inte enbart om bonuslivet. Som sagt så trivdes jag och mitt styvbarn bra ihop innan vi fick gemensamt barn. Det var en bra ide att ev åka iväg ett par dagar om jag inte behandlad på ett schysst sätt. Jag har svårt att ställa krav och sätta gränser, dags att börja öva.

Nu händer det att dom kommer ändå men nu går dom högstadiet och går längre dagar och måste åka buss such nu vet jag när dom kommer om dom kommer.

Min sambo har aldrig krävt att jag ska ta ansvar för hans barn även om vi delar på det vardagliga... Och jag överlag gör mer då jag är hemma från jobbet tidigare... Han har dock blivit bättre på att Tala om ändringar då han själv vet om det och även säga till sina barn att kommer dom inte hem till middag så kan dom skicka sms till mig så jag vet eftersom det är jag som fixar maten.. Det får trögt men det händer ibland

Mela: ok, jag hoppas att du känner att du får lika mycket som du ger, i situationen. Det är väl det som är själva kärnan i bonusfamiljen, att det ska vara just en bonus.

:)

Det är lättare att vara klok när det gäller någon annan ;)

Men ja, det där med att "lämna, skärp dig, kräv" är lätt att häva ut sig. En del kanske har det så rosenskimrande som de låter påskina men de flesta av mina vänner som jag vet är ÄRLIGA har konflikter i sin relation. Konflikterna är större eller mindre och utifrån är det lätt att säga "det skulle jag slsrig gå med på - lämna" men man ser sällan hela bilden. Bara du vet hur ert liv verkligen ser ut och hur du själv är :) Jag som sagt har ju vissa sidor som nog är svåra att leva med - en av dem är att jag har mycket svårt att erkänna att jag har fel gällande barnen, eller att det finns andra sätt som kan vara bra än mina :) Men eftersom jag vet detta kan jag - oftast - backa och påminna mig själv. Och självklart måste man även kunna sätta gränser ibland. Hit men inte längre liksom. .

Efter första barnet tog det ett år innan vi hade sex. Jag hade ont och var trött. Våra barn är nu 7 och 4 och nu ÄNTLIGEN har vi börjat dela säng igen - barn med nattskräck och mycket vakentid har gjort att vi sovit i barnens rum. Sex har vi inte så ofta som vi skulle vilja MEN vi pratar om det och båda VILL men är ofta trötta. Vi anser att vi hade haft ett problem om vi inte velat men orkat istället för tvärtom. Och tänker att ju äldre barnen blir desto mer tid får vi.

Har ni någon ni kan lämna er yngsta till några timmar? Tänker att även om barnet inte är så gammalt är det nog bra om man kan gå på ett fik själva - eller ta en promenad. En timme kan göra guld, om ngn kan tänka sig att ta en promenad med barnet. Bara vara ett par och inte bara vara småbarnsföräldrar. Inte för att ha sex men kunna ta den där koppen kaffe utan barnet i knät.. Det tror jag är viktigt...

Hej. Jag är också styvmamma, här även egna barn som inte är min sambos. Jag tar med mig en mening som dom sa till mig och mitt ex på familjerädgivningen. "Man är alltid förälder på heltid". man kan inte förvänta sig någon "egentid". Jag tänker det samma med bonusbarnet. Min sambo är pappa på heltid, och jag får rycka in som bonusmamma när det så behövs. Tvärt om för honom. Både han och jag har struliga ex, vi får ta hand om barnen mer än dom. Ta ansvar där dom brister. Vi har ofta barnen mycket mer än planerat. Hans ex dricker ibland och då får vi ha hans son, mitt ex är sjuk jämt samt strular allmänt i livet så vi har ställt in umgänget många gånger. I min tanke inkluderar jag alla barnen när vi planerar något. Om dom är hos sin andra förälder då, ja då får de bli så men annars är alla välkomna. Dom måste nog tänka om och tänka att din sambo är pappa på heltid och kommer alltid att vara. Han skulle säkert aldrig säga nej om barnet vill komma. Och DU som vuxen måste få barnet att känna sig välkommet och omtyckt. Du måste agera moget och som en förälder. NI måste dessutom aggera som ett team. Ni är vuxna i familjen och du behöver få vara med att bestämma. Du kan inte bestämma att barnet inte ska komma till er, han är fortfarande pappa på heltid. MEN du kan inkuderas i det vardagliga. Ta snavar och del i uppfostran. Kanske är den biten svårare när man inte har barn själv sedan innan, kanske lättare om man är den som har äldre barn och sett sina egna genomgång vissa faser i livet och läst sig hur man skall hantera det. Försök läsa på lite om barns utveckling så kanske du kan lära dig några bra tips. Sörj inte att ni inte fick någon "kärnfamilj", vad är det att sörja över när du vunnit en ännu större familj och mer kärlek. Tänk va roligt barnen kan ha ihop. Ska säg att fy fan va tråkigt det var att gå hemma med endast en unge... mycket roligare med flera

Brumma: visst är det lätt att låta sjukt klok när det gäller andra, varför säger man inte alla dom här bra grejerna till sin partner kl. 06 på morgonen när man är tokarg och nyvaken :)

Jag är jobbig att leva med bland annat för att jag har ett väldigt dåligt morgonhumör! och dessutom pms varje månad.

Att vara utan sex i ett år låter tufft, vi kämpar också på med att få till romantiken men vi har faktiskt barnvakt ganska ofta och får till det då och då :) Så jag ska inte klaga när det gäller just det.

Styvmamma: tack för ditt svar! Ja, det låter som om det är mycket som behöver falla på plats, i min familj. Och det låter som om ni får ta mycket ansvar i er familj, bra jobbat! Jag tror att det kan vara enklare att gå in i en nyfamilj med inställningen att "man är förälder på heltid" när man själv har barn sedan tidigare. Jag inbillar mig det i alla fall. Då vet man vad det innebär att vara förälder (något som jag knappt själv har börjat greppa fast jag är mamma till en bebis!) och man har redan gett upp drömmen om en kärnfamilj en gång, i sin första familj.

Om man är styvmamma utan barn sedan tidigare så kanske man för det första är van vid sin partners odelade, romantikströsslande uppmärksamhet varannan vecka. Inga barn, bara egentid. Och man dessutom kanske inte riktigt ha förstått vad en kärnfamilj innebär och känns som, förrän man har fått ett eget (gemensamt) barn. För mig kom sorgen över kärnfamiljen som en chock - jag visste inte att jag skulle sörja det. Jag visste inte vad kärleken mellan mamma, pappa och barn innebär, jag hade bara sett det utifrån. Det vet jag nu, lite för sent kanske.

Lämna din sambo som inte kan samarbeta med dig.Du är ochså viktig människa,inte bara hans barn från tidigare förhållande.