Får ej vara med och bestämma som styvmamma

Tack för ditt svar, ja jag känner det som om det finns mycket förväntningar på mig från min sambos sida, men om jag säger något liknande som det du skrev, d.v.s. att jag också har förväntningar, så blir han arg och tycker att jag är egoistisk. Det känns skönt att höra att du också kände dig ensam med bebisen men att ni verkar ha tagit er igenom bebistiden och även skaffat ett till barn :)

Det är lätt att säga att jag ska "sluta bete mig som en obetald hushållerska" men det ger ju mycket dåligt samvete hos mig att bara sitta i soffan och slappa när jag ser hur min sambo kämpar på med vardagssysslor och blir trött av det. Då vill jag hjälpa honom. Men sen leder det till bitterhet. Hur gör andra styvmammor, sitter ni bara och ser på med armarna i kors när det ska lagas middag, städas, lekas med, hjälpa till?

Det är väl bara att turas om, ni ska ha lika stor rätt till ledig tid båda två

Ja man tycker ju att vi borde ha lika stor rätt till ledig tid. Det är nog jag själv som ställer upp som obetald hushållerska. Men om jag sätter mig i soffan med mobilen t.ex. när styvbarnet är här, eller tar en dusch, ringer en vän, tar en promenad, åker och tränar, så får jag sura miner och pikar från min sambo. Och det är svårt att stå ut med all surhet.

Säg ifrån på skarpen när han pikar dig eller surar. Han tänker nog inte på ojämlikheten själv.

Börjar det gå upp för dig nu att din sambo inte är så himla rolig att leva med? Att han ställer andra krav på dig än du får ställa på honom? Tänker du fortfarande att det är hans barn som är problemet? Eller är det kanske barnafadern?

Du kanske inte känner honom så bra som du tror och du kanske har mer gemensamt med hans ex än du tror?

Kan du inte lugnt och sansat fråga honom hur han menar när han säger att du är egoistisk? Det är inte egoistiskt av dig att vilja ha lite förutsägbarhet i ditt liv. Du säger ju inte till honom att du vill säga nej till att barnet kommer till er eller att du inte vill hjälpa till att ta hand om barnet. Det är HAN som är egoistisk som inte förstår att han inte kan planera DIN tid och ha åsikter om att du planerar in aktiviteter utefter de förutsättningar som du känner till (dvs om bonusbarnet är där eller inte). Jag planerar min tillvaro efter om min bonus är här eller ej. Om hon plötsligt kommer hit när jag inte visste om att hon skulle komma så får min sambo själv ta ansvar för det. Det är inte egoistiskt, det är rimligt. 

Jag är medveten om att det inte är mitt styvbarn som är "problemet", utan jag och min sambo och hur vi kommunicerar. Ja, ett och annat har gått upp för mig sedan vi fick vårt gemensamma barn och jag är inte glad över hur varken jag eller min sambo har handskats med situationen. Jag skäms över att vi inte klarat det bättre, rent ut sagt. Min sambo har mest "bit ihop och kämpa på"-attityden som många män har. Men han har också många bra sidor. Jag undrar, var vill du komma med din kommentar, ska jag bara ge upp och separera då för att situationen är svår?

Jag har två egna barn och sambon två egna barn. Han och exet diskuterar hur dom har barnen och jag och mitt ex diskuterar hur vi har barnen. Givetvis håller vi koll så vi inte bokat något som skulle förstöras om barnen kommer ifall det ska ändras utöver det vanliga schemat. Det funkar än så länge jättebra:)

Till Ann Cistrus: tack för ditt svar, ska testa det! Det känns som om många samtalsämnen är minerad mark just nu, bara jag tar upp något som gäller bonusfamiljen så blir vi båda på vår vakt och i försvarsställning. Jag har även sagt mycket mycket av detta som jag skriver om i tråden till min sambo, och kanske inte alltid på ett så pedagogiskt sätt, vilket har lett till gräl. Det är hel enkelt svåra ämnen att tala om.