Anonym (Anonym)

Äldre 27 Dec 10:51

123 svar

Får ej vara med och bestämma som styvmamma

Jag bor med min sambo sedan ett år tillbaka, med vår gemensamma bebis. Varannan vecka bor även hans barn sedan tidigare här. Det har fungerat ganska dåligt hittills och jag har svårt att stå ut varannan vecka. Jag tycker att min sambos barn behandlas bortskämt och alltid ska prioriteras över vårt gemensamma barn. Varje gång jag tar upp något som jag vill förändra eller förbättra i familjen leder det till ett gräl mellan mig och min sambo. Oavsett vad det gäller. Han bestämmer även över mitt huvud, när hans barn ska vara här och inte, trots att vi kommit överens i familjerådgivning om att han ska låta mig veta sånt på förhand. Nu hade han t.ex. bestämt att julen skulle firas ihop alla fyra, utan att fråga mig. Hans barn tillåts även ignorera mig och behandla mig som luft. Min sambo säger till ibland men så händer det igen, varje dag som barnet bor här. Jag känner att jag står bakbunden i mitt eget liv, att jag ej har makt över mitt eget liv 50 % av tiden. Det går tyvärr ut över min sambos barn, som jag börjar tycka mer och mer illa om. Det går även ut över vår kärleksrelation, vi grälar ofta. Jag är även orolig över att det ska gå ut över vår gemensamma bebis. Hur har ni andra styvföräldrar lyckats få er partner att lyssna till er, när det gäller att få vara med och bestämma kring saker som påverkar HELA familjen? Hur har ni lyckats trivas i styvfamiljslivet? Just nu känner jag mig som en oavlönad hushållerska och lekkompis. Om jag åker iväg och gör egna grejer då min sambos barn är här blir min sambo sur och besviken på mig. Jag sörjer kärnfamiljen som jag aldrig kan få. Inte förrän jag fick ett eget barn, har jag förstått vad det innebär. Inte ens på BB kunde vi få vara bara vi tre och landa med bebisen, absolut inte tiden efter. Jag håller på att bli bitter och har svårt att se att jag ska leva i många år på det här sättet. Jag vet att vi har gått fort fram med samboskap och bebis, så det behöver inte påpekas. Hade jag vetat vad det inneburit att leva med någon annans barn så hade jag tänkt till och gjort allting på ett annat sätt. Innan jag blev gravid fungerade det bra med hans barn och jag tyckte om tanken på bonusfamilj. Nu när jag vet vad det innebär känner jag att jag var så naiv och godtrogen. Jag kämpar på som styvförälder men det går inte så bra och all min ork går till bebisen. Alla tips mottages tacksamt.

Lena

Äldre 27 Dec 11:44

#11

Ja du och din man borde diskutera ändringar i umgänget innan han "förhandlar" med mamman och sen bör han direkt berätta hur det blev för dig. Men du kan inte räkna med att få bestämma över umgänngesändringar.

Ann Cistrus

Äldre 27 Dec 11:46

#12

Siden skrev 2017-12-27 11:36:15 följande:

Tack till er som svarat i tråden, även om ni säger att det ligger på mig att fixa situationen. Jag är medveten om att mycket är upp till mig, det är jag som ansvarar för relation till styvbarnet m.m. När det gäller julplaneringen så var det inte grejen ATT barnet skulle fira jul med oss - det är väl självklart att han är både hos oss och sin mamma? Utan det gällde att julledigheten bokades upp mellan bioföräldrarna utan min vetskap, med byten här och där mitt i veckan och ändringar. Och det är jobbigt när det blir så hela tiden. Man tillfrågas ej.

Jag tycker såklart att din man ska samplanera med dig när det gäller sådant som påverkar er båda. Med det sagt så tror jag att ditt liv skulle bli väldigt mycket lättare om du släppte på ditt eget behov av att veta exakt när barnet kommer. Om din man inte tänker kolla med dig om det passar att barnets tider ändras så kan han heller inte bli sur när du drar iväg och gör saker på egen hand. Man får ge och ta. Om du t.ex. har planerat middag för ett visst antal personer och han ändrar på det så är det hans problem och inte ditt (om du inte låter det bli ditt). Om det inte ändrar dina planer för dagen, t.ex. du hade ändå tänkt vara hemma och greja, så är det kanske inte hela världen om barnet kommer utan att du visste om det på förhand? Du ska inte låta honom planera DIN tid, men om han själv är hemma och tar hand om pojken så kanske det egentligen inte är ett jätteproblem?

If nothing else works, then a total pig-headed unwillingness to look facts in the face will see us through.

Anonym (dumt)

Äldre 27 Dec 11:49

#13

Siden skrev 2017-12-27 11:23:48 följande:

Ja, familjerådgivning tycker jag är en bra ide men min sambo vill inte och då är det svårt att tvinga honom. Han tycker att jag ska ge det tid, ha tålamod och se det positiva. Han tycker även att saker och ting går bättre och bättre - det tycker inte jag..

Det kanske kan ge dig lite vägledning om varför han är separerad från sitt första barns mamma? Han är bara sån, att han gör som han har lust, inte kollar av med omgivningen utan bara kör på, skaffar ny kvinna och ny unge utan att fundera så mycket på hur det ska fungera.

Och du, i vanligt ordning, skyller på barnet istället för att se att det är din mans beteende som skapar problemen här.

Om 2-3 år är det du som sitter och planerar julen för ert barn till hans nya kvinnas förtret.

ryeurie

Äldre 27 Dec 12:01

#14

Ann Cistrus skrev 2017-12-27 11:46:56 följande:

Jag tycker såklart att din man ska samplanera med dig när det gäller sådant som påverkar er båda. Med det sagt så tror jag att ditt liv skulle bli väldigt mycket lättare om du släppte på ditt eget behov av att veta exakt när barnet kommer. Om din man inte tänker kolla med dig om det passar att barnets tider ändras så kan han heller inte bli sur när du drar iväg och gör saker på egen hand. Man får ge och ta. Om du t.ex. har planerat middag för ett visst antal personer och han ändrar på det så är det hans problem och inte ditt (om du inte låter det bli ditt). Om det inte ändrar dina planer för dagen, t.ex. du hade ändå tänkt vara hemma och greja, så är det kanske inte hela världen om barnet kommer utan att du visste om det på förhand? Du ska inte låta honom planera DIN tid, men om han själv är hemma och tar hand om pojken så kanske det egentligen inte är ett jätteproblem?

Jag tycker detta var ett bra tips.

smulpaj01

Äldre 27 Dec 12:02

#15

Siden skrev 2017-12-27 11:36:15 följande:

Tack till er som svarat i tråden, även om ni säger att det ligger på mig att fixa situationen. Jag är medveten om att mycket är upp till mig, det är jag som ansvarar för relation till styvbarnet m.m. När det gäller julplaneringen så var det inte grejen ATT barnet skulle fira jul med oss - det är väl självklart att han är både hos oss och sin mamma? Utan det gällde att julledigheten bokades upp mellan bioföräldrarna utan min vetskap, med byten här och där mitt i veckan och ändringar. Och det är jobbigt när det blir så hela tiden. Man tillfrågas ej.

Du ska inte tillfrågas för det är inget du kan bestämma om när du valt en pappa till man. Men med det sagt ska du självklart meddelas av din sambo när hans son kommer.
Det måste han väl förstå?
Det gick för snabbt för er men nu är eran bebis här så nu får ni kämpa med hur det har blivit, det går ju inte att göra ogjort!
Du kanske behöver gå i nån form av terapi ensam för att förstå att du inte har och ALDRIG NÅGONSIN kommer ha en kärnfamilj.
Jag har själv aldrig haft det men jag är väl införstådd med det och har tokälskat mina bonusbarn, det blir så mkt lättare om man går in med den attityden.
Önskar dig all lycka till men tyvärr ser det inte hoppfullt ut och tyvärr igen ligger det mesta på dig och hur mycket Du är villig att kämpa för HELA din familj inte bara sambo och bebis.

Anonym (J)

Äldre 27 Dec 12:12

#16

Siden skrev 2017-12-27 11:36:15 följande:

Tack till er som svarat i tråden, även om ni säger att det ligger på mig att fixa situationen. Jag är medveten om att mycket är upp till mig, det är jag som ansvarar för relation till styvbarnet m.m. När det gäller julplaneringen så var det inte grejen ATT barnet skulle fira jul med oss - det är väl självklart att han är både hos oss och sin mamma? Utan det gällde att julledigheten bokades upp mellan bioföräldrarna utan min vetskap, med byten här och där mitt i veckan och ändringar. Och det är jobbigt när det blir så hela tiden. Man tillfrågas ej.

Tar pappan 100 % ansvar för sitt barn eller förväntar han sig att han kan bestämma utan din vetskap att du ska ta hand om barnet ?

Anonym (Nonono)

Äldre 27 Dec 12:16

#17

Det är därför man aldrig skaffar barn med en man som redan har barn.

Siden

Äldre 27 Dec 12:28

#18

Det var ett bra tips att min sambo ska meddela mig när planer ändras, och om han inte gör det får han sen inte bli sur om jag åker iväg och gör egna grejer. Samt att mitt liv blir lättare om jag försöker stå ut med att inte alltid veta när hans barn är här. Jag antar att mitt liv också skulle bli enklare om JAG förändrade mitt tänk och accepterade att det aldrig blev någon kärnfamilj - men det är sjukt svårt. Speciellt när det är så otroligt olika att umgås alla tre eller alla fyra, när vi är alla fyra blir jag som sagt ignorerad, när vi är tre kan jag slappna av.

Min sambo förväntar sig att jag ska göra allt som en tvåbarnsmamma gör när hans barn är här, förutom att natta samt hämta och lämna till skola. Jag gör även allt som har att göra med vår bebis, och hamnar ofta ensam med bebisen under bonusveckorna.

Ann Cistrus

Äldre 27 Dec 12:52

#19

Siden skrev 2017-12-27 12:28:05 följande:

Det var ett bra tips att min sambo ska meddela mig när planer ändras, och om han inte gör det får han sen inte bli sur om jag åker iväg och gör egna grejer. Samt att mitt liv blir lättare om jag försöker stå ut med att inte alltid veta när hans barn är här. Jag antar att mitt liv också skulle bli enklare om JAG förändrade mitt tänk och accepterade att det aldrig blev någon kärnfamilj - men det är sjukt svårt. Speciellt när det är så otroligt olika att umgås alla tre eller alla fyra, när vi är alla fyra blir jag som sagt ignorerad, när vi är tre kan jag slappna av.

Min sambo förväntar sig att jag ska göra allt som en tvåbarnsmamma gör när hans barn är här, förutom att natta samt hämta och lämna till skola. Jag gör även allt som har att göra med vår bebis, och hamnar ofta ensam med bebisen under bonusveckorna.

Om det finns "förväntningar" från din man på hur du beter dig under de veckor hans barn är hos er så får du göra klart för honom att förväntningar går på båda hållen. Om han vill att du ska ta hand om hans barn så får han acceptera att han får kolla med dig om det funkar med umgängesändringar. I annat fall får han sköta sitt barn själv tycker jag. Man kan inte kräva utan att ge.

Sen att du hamnar lite utanför med bebisen, det är nog svårt att komma ifrån i början. Jag kände också mig lite isolerad när vi fick vårat första gemensamma barn men när jag funderade på det så kändes det egentligen naturligt att jag hade hand om bebisen (som ammade och nästan satt vid mitt bröst 24/7) och att han tog hand om och underhöll det äldre barnet. Det blev bättre när barnet blev större och inte hängde på mig hela tiden. När vi fick vårat andra gemensamma barn blev det likadant igen. Jag hade en bebis vid bröstet hela tiden och han tog hand om de äldre barnen (bonus + äldsta gemensamma).

Och jag tror att du kommer att må bäst av att "tänka om", så att säga. Det är inte lönt att drömma om kärnfamiljslivet som du aldrig kommer att få. Det är bara ivägen för dig om du ska komma till ro med det livet du faktiskt har framför dig och dina möjligheter att göra det bästa av det.

If nothing else works, then a total pig-headed unwillingness to look facts in the face will see us through.

Anonym (J)

Äldre 27 Dec 12:56

#20

Siden skrev 2017-12-27 12:28:05 följande:

Det var ett bra tips att min sambo ska meddela mig när planer ändras, och om han inte gör det får han sen inte bli sur om jag åker iväg och gör egna grejer. Samt att mitt liv blir lättare om jag försöker stå ut med att inte alltid veta när hans barn är här. Jag antar att mitt liv också skulle bli enklare om JAG förändrade mitt tänk och accepterade att det aldrig blev någon kärnfamilj - men det är sjukt svårt. Speciellt när det är så otroligt olika att umgås alla tre eller alla fyra, när vi är alla fyra blir jag som sagt ignorerad, när vi är tre kan jag slappna av.

Min sambo förväntar sig att jag ska göra allt som en tvåbarnsmamma gör när hans barn är här, förutom att natta samt hämta och lämna till skola. Jag gör även allt som har att göra med vår bebis, och hamnar ofta ensam med bebisen under bonusveckorna.

Sluta bete dig som en obetald hushållerska om du inte vill bli behandlad som en obetald hushållerska.

Om du inga rättigheter ska du inte heller acceptera några skyldigheter.

Får ej vara med och bestämma som styvmamma

INNEHÅLL