Hur var det att leva på 70-talet?

Sen får vi ju inte glömma de fina TV-serierna (som jag var för liten att se då, men såg sen när de gick i repris på 80-talet)

Macahans (som flera nämnt)
Lilla huset på prärien
Mot alla vindar
Onedinlinjen
Fleksnes
Albert & Herbert

Vad gäller alkoholintag så vill jag minnas att det var rätt annorlunda. "Vanligt folk" drack öl och grogg (ev på hembänt). Mina föräldrar, som hade gjort en liten klassresa och blivit borgarbrackor, drack rödvin på helgerna. Jag minns att de ibland tog med hem till farmor och mormor och lät dem smaka i samband med att de lagat någon god helgmat, men särskilt farmor tyckte inte om det. Hemma hos henne drack man bordsdricka till maten när det skulle vara festligt vid andra tillfällen än vid jul och påsk, då man drack jul/påskmust. Annars var det väl den kulturella rödvinsvänstern som drack vin. Många äldre hade nog kvar den äldre brännvinssuparkulturen och dess motreaktion nykterhetsrörelsen färskt i minne, så det var nog ganska vanligt att man antingen drack ganska hårt, eller att man var helnykterist.

Inom byggbranschen var det inte ovanligt med stora firmafester, där både respektive och barn bjöds med. Jag fick följa med både till fjällhotell och på julfester med dans och liknande, så liten jag var. Det var jättekul! När vi barn inte orkade sitta med vid borden längre fick vi gå och leka och härja fritt.

Och rökning - jag minns hur jag och min kompis blev skickade till Servus för att köpa gula Blend åt hennes mamma, redan innan vi hade börjat skolan. Ingen höjde på ögonbrynen för det. Och rökruta för elever fanns kvar på skolgården ända till slutet av 80-talet, minst.

En annan sak var att man då fortfarande klädde upp sig till tänderna när det var fest. Eller om man skulle gå på restaurang. Eller bio (nja, kanske inte till tänderna, men man gjorde sig fin).

Följer nyfiket tråden, mina föräldrar växte upp a la 70

och jag har sett bilder från när de var tonåringar. Pappa körde runt i sin coola bil och båda rökte som skorstenar. Mamma var populära tjejen hon påminde om Sandy ifrån Grease. Mamma och hennes kompisar solade topless på taket och på den tiden var BH helt ur mode. Har för mig mormor berättat att man umgicks öppet med grannar som helt naturligt. Jag önskade jag kunde resa tillbaka i tiden, musiken, stilen, samhället och allt som var så annorlunda, (fast jag skippar den gräsliga hem-inredningen) det vore så häftigt att få uppleva hur det var, jag är 90-talist så missat de häftigaste årtalen (60-80)

Ja, jag funderade lite på det. 60-talet, 70-talet och även 80- talet hade ju massor av karaktär.

Men vad kännetecknar 00-talet och 2010-talet?

Känns som att allt blivit utslätat? Eller kommer vi se det skarpare om några år? På något sätt tycker jag att ungdomskulturerna har försvunnit eller minskat i styrka, kanske för att vi vuxna vägrar att bli vuxna, vi vill vara evigt unga? Det ger mindre plats åt ungdomarna?

Följer nyfiket tråden, mina föräldrar växte upp a la 70

och jag har sett bilder från när de var tonåringar. Pappa körde runt i sin coola bil och båda rökte som skorstenar. Mamma var populära tjejen hon påminde om Sandy ifrån Grease. Mamma och hennes kompisar solade topless på taket och på den tiden var BH helt ur mode. Har för mig mormor berättat att man umgicks öppet med grannar som helt naturligt. Jag önskade jag kunde resa tillbaka i tiden, musiken, stilen, samhället och allt som var så annorlunda, (fast jag skippar den gräsliga hem-inredningen) det vore så häftigt att få uppleva hur det var, jag är 90-talist så missat de häftigaste årtalen (60-80)

Topless slog igenom först på 80-talet (även om det förekom innan).

Men jag skulle nog säga att det skiljde sig väldigt mycket från olika områden. Där jag växte upp så umgicks man inte med grannar bara för att. I vissa hem fick inte ens kompisar komma hem, för att det blev för stökigt då (mammorna  var hemmafruar).

Jag upplevde det inte på samma sätt som du beskriver.

Men det är inget konstigt, man romantiserar gärna om flydda tider, minns det bra, men förtränger det som var mindre bra.

För mig är 80-talet mitt årtionde, har nästan bara ljusa minnen från den tiden, och romantiserar gärna, men andra har inte alls samma bild.