Hur var det att leva på 70-talet?

Många föräldrar rökte inomhus och kläderna var fula och inredningen var ful, det var vi många som tyckte redan då. Jag älskade min mormors hus där det var ljusa tapeter och spetsgardiner, mycket finare än hemma. Det var en sån befrielse när 80-talet kom och allt det bruna och oranga försvann och hemmen blev ljusa igen. Vi hade avocadofärgad spis och kylskåp, hemskt.

Skorna hade klumpiga klackar och var fyrkantiga fram, jag minns hur jag drömde om spetsiga skor med smala klackar. Lyckan var fullständig när jag som tonåring köpte ett par sådana skor i början på 80-talet.

Jag var 8 år när jag gick i min första demonstration. 20.000 människor demonstrerade mot en sjukhusnedläggning. Hela min skoltid var det en helt naturlig grej att demonstrera. Om lärarna tog ett impopulärt beslut, så sittstrejkade eleverna.

Alla skulle liksom ha en åsikt om allting. I skolan delades tjejerna upp i tre grupper. Det var blåsta coola tjejer med smink, cigaretter och killar. Så var det intellektuella engagerade tjejer, som alltid var inblandade i någon politisk fråga eller miljögrej. Sedan var det tjejerna som blev över. Ingen brydde sig om dem. Man kunde alltså komma in i ett populärt innegäng bara genom att skaffa sig starka åsikter och våga stå för dem. Det har nog inte hänt i något annat decennium.

Hej. Jag är vad man skulle kunna kalla för en obotlig retrofil. Allt, exakt allt som är före min egen tid fascineras jag av enormt (är född 88). Och det decennium jag är mest fascinerad av är just 70-talet eftersom att det var ett "mellandecennium" då vi lämnade det gamla folkhemssamhället och banade väg för vår moderna tid. Förutom att det var på 70-talet digitaliseringen såg sin linda med de första PC datorerna och spelkonsolerna så skedde även en stor samhällsomvandling då vi gick från att ha varit ett industrisamhälle där majoriteten jobbade inom produktionen till att bli ett tjänstemannasamhälle av dagens slag. Även kulturellt blev 70-talet något extra. Tack vare förbättrad stereoteknik dödades livespelningarna till förmån för stora ljudanläggningar, vilket är bäst profilerat med den stora discovågen mot slutet av decenniet.

Jag skulle kunna rada upp mängder av händelser som gör just 70-talet extra intressant för mig, t.ex. hur Nixon släppte guldreserven och banade väg för kreditsamhället vi lever i idag eller miljonprogrammet som gav moderna bostäder åt alla. Men jag nöjer mig med att konstatera att 70-talet är mitt absoluta favoritdecennium.

Så min fråga är till er som levde och kommer ihåg 70-talet. Hur var det att leva då? Vad har ni för minnen? Hur ser ni på decenniet idag? Hur skiljde sig 70-talet mot t.ex. 80- och 90-talet? Har ni någon kuriosa ni vill dela med er av?

Hit me!

Jag kände ingen förälder som rökte på sjuttiotalet, alla yngre i vår släkt och bekantskapskrets var väldigt hälsosamma. Min farmor rökte dock, hon behövde det eftersom hon var lite nervöst lagd, hade varit hemmafru hela livet och behövde väl nåt att göra.Smala var alla naturligt. Man åt nyttig mat och läsken dracks , vid speciella tillfällen, i små flaskor 33cl som delades på två eller tre. Alkohol dracks inte utom vid mycket speciella tillfällen, inte alls som idag när det skall drickas vin överallt.

Jag var 1 år när 70-talet började. Bodde i norra norrland. Det fanns inga dagis (första kom -80 tror jag) så de flesta var hemmamammor. Man var alltid ute och lekte oavsett väder och årstid för så mycket annat fanns ju inte. Ala gick på lekis. Maten var enkel husmanskost.  Semestern i tält eller stuga. Vet ingen som for utomlands av de jag kände. I bilen satt man inte bara utan skydd utan också utan bälte. Många barn gick i barngrupper de olika kyrkorna hade. Man såg Drutten och Gena på tv:n, Fem myror och Från A till Ö (mitt absoluta favoritprogram!). Den första världsnyhet jag minns var Elvis död. Inhemska nyheter var Ronnie Petterssons död och när kungen gifte sig- som vi ju också såg på tv.

Livet var mycket enklare. Mindre stress, man umgicks med folk och vi i vår släkt träffades ofta på helgerna. Man kunde komma hem till folk oanmäld och få en kopp kaffe. Mindre roligt för egen del och med stor erfarenhet var sjukvården. Jag var ofta på sjukhuset och inte var det så barnbetonat. Fanns ju lekterapin, men läkarna var ganska hårda och vissa sköterskor hade noll koll på hur man tog barn. Tjärsalvan var hysteriskt äcklig! Tänk så jag stank!

Mycket var dock bättre då, men eftersom det skulle bli väldigt icke pk tar jag inte upp nåt. Det som för alltid kan falla i glömskans hav är inredningen och modet! Huga, minns med fasa den svarta tapeten med stora gula rosor som fanns i huset vi köpte!