Bf MAJ 2018 med syskon,stannar på FL
Fler som har bf maj 2018 och väntar syskon som vill följas åt här på familjeliv?
Fler som har bf maj 2018 och väntar syskon som vill följas åt här på familjeliv?
Jag brukar kika i tråden med skriver sällan. Jag har bf 11/5 med andra barnet. Storebror är 1 år och 9 månader snart. Kub såg bra ut så nu går man mest och väntar på rul känna det som:) eller ja mår fortfarande jätte illa och kräks massa. Har gått ner 9 kg och tycker det känns jobbigt. Dock har jag inte fått diagnosen hypersemis utan "graviditetskräkningar med ämnesomsättnings rubbning".
Usch för illamående och kräkningar. Har själv varit väldigt nära några gånger men hatar verkligen att spy så har kämpat emot. Får se hur länge det går. Är också väldigt trött, känner mig allmänt distanserad till det med mesta.
Ja det är ju egentligen galet att man ska behöva vänta till rul för första ultraljud enligt basvårdsplanen (iaf här i Skåne).
Fick bf sätt igår på ultraljudet till den 15e maj
Ja man blir ju rätt apatisk emellanåt... hemskt!
Jag började äta Omeprazol för att jag fick såna väldiga besvär med halsbränna efter alla kräkningar, och tillsammans med mycket dryck varje dag så blir det inte lika jobbigt att kräkas. Det svider inte o smakar inte surt efteråt. Väldigt skönt! Jag kan inte borsta tänderna på kvällen så det struntar jag i för då slipper jag oftast kräkas innan jag lägger mig.
Ja men vi har alltid bett om tidigt UL och alltid fått det. Jag har redan gjort två men behöver lugna min oro så det blir nog en del ultraljud den här gången.
Vi är beräknade till 31/5 eller i början av Juni... vi upptäckte att vår lilla flicka inte levde längre 1/6 och hon föddes 4/6, så det är precis ett år efter denna kommer.. rätt sjukt!! Finns väl nån mening med det...
Kan inte föreställa mig den sorgen, beklagar. Kan tänka mig att det är en del blandade känslor att ni är beräknade precis ett år senare. Vad bra att du får göra ultraljud i alla fall. Kommer ni få göra extra koller denna graviditet?
Tack, det är väl tur att de flesta inte kan förstå...
Ja på något sätt känns det ändå lite fint!
Ja det blir väl mer regelrätta kontroller från v 24, men jag går till BM en gång i månaden för blodprover och till läkaren eftersom jag behöver sjukintyg. Så det blir ju ganska mycket hela vägen. Äter Trombyl också för att öka flödet och genomströmningen för att minska risken att det händer igen. Så vi gör allt vi kan göra. De lyssnar väldigt fint och det är skönt!
Hur många barn har du sen tidigare? kommer inte ihåg vad du skrivit o orkar inte scrolla bak :)
Vad bra att de har extra koll på er och att ni blir hörda av vården. Har själv haft tur när jag varit i kontakt med vården generellt och har egentligen bara bra erfarenheter av bemötande.
Jag har en son som precis fyllt 1 år här hemma. Vi började försöka med ett syskon så fort jag fick tillbaka min mens eftersom det tog drygt 1.5 år att bli gravid med honom. Denna gång gick det snabbare vilket var skönt :)
Har du nån liten där hemma?
Bemötandet är ju det absolut viktigaste!
Vad skönt att det fick fortare! Vi hade likadant, har två killar hemma, med min 6-åring tid det också 1,5 år att lyckas, så efter hans förlossning lät jag bli tabletter eftersom vi ville ha syskon hyfsat tätt. Det gick väldigt fort, han var bara 9 månader när vi blev gravida igen! Så idag är de 6 och 4,5. Väldigt tajta o leker bra ihop (oftast)! Det har vi tillbaka idag :)
Men det känns ganska skönt att de är lite större nu, dels kan de ta hand om sig själva bättre när jag inte mår bra! Och de får ta del av den här resan på ett annat sätt! Tyvärr innebär ju det också att de verkligen har upplevt ett syskon som dör och kommer nog komma ihåg det. De är också oroliga den här gången: "ska den här bäbisen också dö?" Det är så hemskt! Men man får bara vara ärlig. Tyvärr kan man inte skydda sina barn mot allt ont här i världen.
Det ska bli väldigt mysigt, om allt går bra, att få dela upplevelsen av levande bäbis med dem!!
Det är ju väldigt kul för barnen, att ha en kompis hemma jämt! Det är väldigt få av barnens kompisar som har syskon tätt och de har så stort behov av att hitta någon att leka med, våra har väldigt sällan det. Ofta är de nöjda med varandra! Hoppas deras relation håller hela livet :)
Jag förstår hur du tänker, jag hade precis fyllt 33 när flickan dog, kände då att herregud kommer vi nånsin kunna få fler barn. Det blir ju inte lättare med åren...
Barn har ju en väldigt enkel syn på saker, det är ganska svart o vitt, inga gråzoner. De förstår inte riktgt djupet av detta, kan inte dra så långa paralleller.. de gråter och nästa stund är de glada o leker igen. De fastnar inte i sorg på det sättet som vuxna lätt kan göra. Det är tacksamt!
Vad roligt med så många syskon, jag har en knappt två år äldre syster och en tvillingbror så vi har alltid varit tajta. Än idag är jag o syrran bästa kompisar! Ser fram emot detta så mycket, att ge dem en bäbis!
Är du fortf mammaledig med sonen? Hur går det med illamåendet?
Jag tror inte att ni behöver oroa er så mycket för åldern, 33 är ju ingenting Studier på senare år visar ju att kvinnor är fertila allt längre. Jag var 33 när jag fick mitt andra barn, men födde även barn vid 36 år och hoppas ju på en till niu vid 37!
Det är ju väldigt kul för barnen, att ha en kompis hemma jämt! Det är väldigt få av barnens kompisar som har syskon tätt och de har så stort behov av att hitta någon att leka med, våra har väldigt sällan det. Ofta är de nöjda med varandra! Hoppas deras relation håller hela livet :)
Jag förstår hur du tänker, jag hade precis fyllt 33 när flickan dog, kände då att herregud kommer vi nånsin kunna få fler barn. Det blir ju inte lättare med åren...
Barn har ju en väldigt enkel syn på saker, det är ganska svart o vitt, inga gråzoner. De förstår inte riktgt djupet av detta, kan inte dra så långa paralleller.. de gråter och nästa stund är de glada o leker igen. De fastnar inte i sorg på det sättet som vuxna lätt kan göra. Det är tacksamt!
Vad roligt med så många syskon, jag har en knappt två år äldre syster och en tvillingbror så vi har alltid varit tajta. Än idag är jag o syrran bästa kompisar! Ser fram emot detta så mycket, att ge dem en bäbis!
Är du fortf mammaledig med sonen? Hur går det med illamåendet?